Fjortisfylla

Det här är inte alls likt mig, men jag är ledsen och glad på samma gång. Jag har dränkt mina sorger och varit allmänt fjortis. I går började dagen rätt så dåligt och jag blev riktigt sårad av Mr. H. Efter att jag hade lämnat hotellrummet gick jag och bowlade med klassen.

Bowlingen fick mig på lite bättre humör och efteråt åkte vi till Sandviken där vi försökte hitta kläder åt Hetero-Mattias. Jag, Jenny, Mattias, Catrine och Veronika hamnade på Fredos och började dricka. Jag kände mig villig att göra vad som helst för att slippa gråta.

Vad som hände sedan är en lång historia men det slutade med att John följde med oss andra upp till Jenny. Jag har varit full sedan fem i går eftermiddag och sitter just nu tillsammans med mina söta vänner och försöker hålla mig vaken. Det är rätt tragiskt egentligen, men på ett kul och fnittrigt sätt försöker vi hålla oss från att vingla inför lärarna.

Dessutom så kysstes jag och Mattias. Ja, så mycket var det med den homofobin. Han sa att jag kysstes bra och att jag är den snyggaste bög han känner. Jag antar att jag får ta det som en komplimang. Det var precis vad jag behövde, någon som fick mig att känna mig trygg.

Jag är så trött på att dras till killar som sårar mig. Jag förstår inte vad som är fel. Jag vill bara... typ gråta eller sova. Jag föredrar nog att sova, det känns liksom mer underhållande. Jag hoppas att ni mår bra i alla fall!

"It's gotta be a strange twist of fate"

Nu har jag packat klart och ska snart sova. I morgon ska jag och Diana till Ljusdal på fest hos Stina. Hon har fyllt år så vi ska fira henne i efterskott. Det ska bli kul! På söndag kommer Mr. H till Gävle och har bokat ett hotellrum där vi ska bo. Sedan ska vi kanske åka hem till mig.

På måndag ska vi ha friluftsdag med skolan. De flesta i klassen ville åka till badhuset men jag övertalade dem att åka och bowla istället. I veckan övade vi till vår pjäs "Gayarella". Jag spelar den homosexuelle prinsen och Thina spelar den butchiga flatan Askungen.

Hela pjäsen ska spelas på engelska och resultatet kommer nog att bli riktigt intressant. Speciellt när vi alla är så överdramatiska, eller några av oss åtminstone.

Jag kom förresten att tänka på en sak som hände när jag var inlagd på sjukhuset. En manlig sjuksköterska kom in till mig och skulle ta prover genom att köra ner en slags pinne i halsen på mig.

Jag gjorde det utan problem till sköterskans stora förvåning. Han sa att jag var duktig på det, och jag kunde inte låta bli att le och önska att jag hade vågat kommentera det.

Vila i frid, Janet Leigh

Skådespelerskan Janet Leigh dog för någon vecka sedan. Det är så sorgligt. För er som inte vet vem hon var kan jag berätta att det var hon som spelade Marion Crane i Alfred Hitchcocks klassiker "Psycho" från 1960. Den omtalade "duschscenen" kanske väcker något minne?

För skräckfilmsfans är Janet känd som mor till Jamie Lee Curtis, från "Halloween", och var gift med Tony Curtis, från "I Hetaste Laget. Janet Leigh var en av dåtidens vackraste skådespelerskor och minst lika talangfull.

Förresten, jag måste klaga på något jag läste i en blogg: "Trettio fördelar med att vara tjej". Är det bara jag som inte tycker att dessa skämt är speciellt underhållande längre? Det känns så 90-tal och passé att vara rolig på killars bekostnad.

Nej, sådant är bara fånigt och lika ointressant som killars nervärderande skämt om tjejer. Kom med något som inte tjatades ut 1995. Jämställdhet ska det vara!

Bimbo på dejt

I går var jag äntligen på date med Mr. H. Det var mysigt och jag är glad över att ha träffat honom. Vi fikade, gick på bio och åkte en himla massa hiss. Mr. H är söt, mysig och pratar skånska, vilket alltid är ett plus. Dessutom är hans läppar väldigt mysiga att pussa på.

Vi ska träffas fler gånger och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge. En sak är dock negativ och det är att han tvingade med mig på McDonald's.

I lördags var jag på farmors sjuttiofemårskalas som anordnades på Strandbaden i Årsunda. Det är alltid lika trevligt att träffa henne men jag önskar att jag hade fått slippa en av mina kusiner. Han är lite speciell.

Någon frågade mig om jag lekte med bilar när jag var barn. Då svarade jag bara: "Nej, jag lekte mest med Barbie." Snacka om att vissa blev stela efter det. Jag föredrar helt klart mammas släkt framför pappas.

Gamla barnprogram

Minns ni alla dessa underbara tecknade barnprogram som man såg när man var liten? Alla dessa 70-, 80- och 90-talsklassiker är så vackra och magiska på något vis.

Jag talar om My Little Pony, Scooby Doo, Beverly Hills Teens, Rainbow Brite, Dr. Snuggles, She-Ra, Bumbibjörnarna, Captain Planet, Familjen Flinta, Duck Tales, Dungeons & Dragons, Turtles, Candy Candy, Maxie's World, He-Man, Sandy Bell, Familjen Jetson, Denver: The Last Dinosaur, The Legend Of Zelda, Captain N, James Bond Jr. och alla andra.

Det är nästan så att jag börjar gråta. Fy, så sentimental och nostalgisk jag blev nu! Jag behöver en kram.

En vecka kvar

I fredags hade jag min muntliga redovisning om homosexualitet för klassen. Det gick faktiskt bra! Först så fick alla gå och titta på min utställning som innehöll egna texter, citat av homofobiska kristdemokrater, erotiska bögbilder och en gigantisk rosa penis i gips. Jag förvarnade dock synskadade Sören innan, så att han inte skulle bli allt för chockad när han tog på den.

Sedan samlades alla i klassrummet och jag pratade i ungefär en halvtimme. Det var riktigt kul, speciellt eftersom jag helt och hållet improviserade och inte hade förberett något. Det blir roligare så.

Det är förresten många som har hört av sig och bett mig om ursäkt denna vecka. Det känns skönt. Jag tror att det lönar sig att vara ärlig och tala om när man blir sårad. Det är lika bra, för om de som har varit elaka tänker efter så inser de förhoppningsvis att de måste be om ursäkt. Jag har faktiskt förlåtit de flesta av dem.

Och så är det snart bara en vecka kvar tills jag får träffa Mr. H. Jag är fortfarande nervös och jag hoppas på det bästa. Ni får hålla tummarna nästa söndag tycker jag.

Du är söt, H, riktigt söt. Så det så.

Tillbaka i skolan

I dag började jag skolan igen. Det var första gången sedan jag blev sjuk och jag hade verkligen saknat mina klasskompisar. De hade tydligen saknat mig också, så vi hade kramkalas.

Det första jag fick höra var att jag skulle redovisa mitt arbete om människovärde i dag. Eftersom jag i princip kom direkt från sjukhuset så kände jag mig inte direkt förberedd och fick stå över. Det roliga var att de hade ställt in en skön soffa i klassrummet så när de andra redovisade så somnade jag i den.

När John hade redovisat klart sa han: "Sovit gott, Dennis?" Jag hade tydligen snarkat lite också. Snacka om pinsamt. Men det känns i alla fall toppen att vara tillbaka i skolan!

Det var nog bara jag som grät i dag till sista avsnittet av "Beverly Hills 90210". Men man har ju sett karaktärerna växa upp under tio år, så de har ju blivit en del av vardagen. Men som tur är har jag fortfarande avsnitt av "Melrose Place" kvar.

Om två veckor ska jag dessutom träffa Mr. H som jag har snackat mycket med den senaste tiden. Jag är fruktansvärt nervös men hoppas att det ska gå bra. Det liksom pirrar i magen när jag tänker på honom. Jag är lite rädd. Men på ett bra sätt… tror jag.

I övrigt så vill jag som vanligt hälsa till mina älskade vänner och alla andra som skriver söta och snälla meddelanden till mig. Nej, nu ska jag gå och lägga mig. God natt!