Lite då och då dyker du upp i mina tankar
Som från ingenstans kommer du
Och hemsöker mig med din bestående röst
Minnena av oss två lever kvar
Som en dröm man har drömt för många gånger
Som en film som ständigt upprepas på duken
Frågorna är många
Vad gick fel?
Vad kunde vi ha gjort annorlunda?
Svaren är få
Vem ska man skylla på?
Vem ska fylla tomrummet?
Med brustet hjärta fortsatte jag livet
Och tvingade mig själv att våga andas
Med eller utan ditt varma hjärtslag
Allt eftersom åren gått har jag närmat mig ljuset
Jag har återtagit makten
Och ännu en gång öppnat upp mina sinnen
Lite då och då försvinner du ut ur mina tankar
Och det är då jag inser att jag är på rätt väg
Att jag är på väg att komma över dig
Och det är då jag vågar hoppas igen
© Dennis Svedberg Hellström
