Jag vill bara passa på att önska alla läsare ett gott nytt år! 2008 har varit ett spännande år för mig. Jag har varit med om en hel del, både bra och dåligt, som har fått mig att växa som människa. Men det ska bli riktigt skönt med ett nytt år, en ny start. Jag har även ett par nyårslöften som jag tänker hålla för en gångs skull. Ett av dem är att ta hand om mig själv mer och stressa mindre.
Jag är extra nyfiken på musikåret 2009 och hoppas att popgudinnor som Dannii och Kylie Minogue släpper nya album. Jag ser även fram emot Lili & Susies comeback i Melodifestivalen samt Ankie Baggers nya singel "Du Köper Aldrig Mig". Detta blogginlägg avslutas med en lista över de enligt mig bästa singlarna från 2008, i alfabetisk ordning. Det är självfallet mest disco, dance, house och plastpop.
Årets bästa singlar:
Agnes Carlsson - On And On
Alcazar - We Keep On Rockin'
Ani Lorak - Shady Lady
Basshunter - Now You're Gone
BWO - Barcelona
BWO - Gomenasai
BWO - Lay Your Love On Me
BWO - The Bells Of Freedom
Brandur - Lullaby
Britney Spears - Break The Ice
Britney Spears - Womanizer
Charlotte Perrelli - Hero
Cloetta Paris - Secret Eyes
Cristal Snow - Can't Save Me
Cristal Snow - China Cool
Daniel Mitsogiannis - Pame
Dannii Minogue & Kylie Minogue - The Winner Takes It All
Danny Saucedo - Radio
Darin - Breathing Your Love
Dima Bilan - Believe
Domenicer - Rider Omkring
Elin Lanto - Discotheque
Elin Lanto - My Favorite Pair Of Jeans
Elin Lanto - Speak 'N Spell
Euroband - This Is My Life
Gisela - Casanova
Kalomira - Secret Combination
Kate Ryan - Ella Elle L'a
Kate Ryan - L.I.L.Y.
Kylie Minogue - In My Arms
Kylie Minogue - The One
Kylie Minogue - Wow
Lene Alexandra - Sexy, Naughty, Bitchy Me
Lene Alexandra - Sillycone Valley
Madonna - 4 Minutes
Madonna - Give It To Me
Madonna - Miles Away
Magnus Carlsson - Crazy Summer Nights
Magnus Carlsson - I Was Born This Way
Magnus Carlsson - Walking In My Shoes
Maria Haukaas Storeng - Hold On Be Strong
Marie Picasso - Winning Streak
Moto Boy - Young Love
Sabrina - Erase/Rewind
Samantha Fox - Midnight Lover
Sanna Nielsen - Empty Room
September - Because I Love You
September - Cry For You (UK Radio Edit)
Sergey Lazarev - Girlfriend
Sirusho - Qélé, Qélé
Thérèse Andersson - When You Need Me
Tokio Hotel - Don't Jump
Velvet - Déjà Vu
Velvet - Take My Body Close
31 december, 2008
En skivsamlares bekännelser
De på posten måste ha trott att jag var knäpp när jag i förrgår kom in med fyra avier och fick ut fyra stora paket. Det är lika spännande varje gång eftersom jag hinner glömma bort vad jag har beställt, så det blir som en slags julafton. När jag kom hem fick jag en chock. Hallen var även den översvämmad av paket från all världens hörn.Allt som allt fick jag tio paket alla innehållandes skivor och DVD-filmer. Ni må tro att en musiknörd som jag hade fullt upp. Roligast för en skivsamlare är de japanska utgåvorna av CD-skivor från åttiotalet eftersom de alltid innehåller en massa bonusspår och snygga omslag. Mycket av åttiotalsmusiken som släpptes i Japan går inte att finna på CD någon annanstans i världen. Det är tur att jag köper mest begagnat, annars skulle det bli riktigt dyrt.
En av skivorna, "Close To Me" med italodiscogruppen Chip Chip, var postad från Israel och det roliga var att säljaren hade stoppat in en godisklubba som bonus. Nu var det förresten ett tag sedan jag listade mina senaste inköp av skivor och DVD-filmer i bloggen så jag tänkte avsluta med en sådan. Onödigt tycker vissa. Intressant tycker andra, ofta skivsamlare som jag.
Som avslutning vill jag hälsa till Per och tacka för den fina julklappen jag fick! Den betydde väldigt mycket. Förresten, angående gårdagens blogginlägg om bitterbögar. Immanuel har skrivit ett intressant blogginlägg om samma ämne.
Mina senaste inköp:
A Night To Remember (DVD, 1958)
Bucks Fizz - Are You Ready (Re-Release) (CD, 1982)
Bucks Fizz - Bucks Fizz (Re-Release) (CD, 1981)
Bucks Fizz - Hand Cut (Re-Release) (CD, 1983)
Bucks Fizz - I Hear Talk (Re-Release) (CD, 1984)
Britney Spears - Circus (CD + DVD, 2008)
Britney Spears - Womanizer (CD-maxi, 2008)
Chip Chip - So Close (CD, 1990)
Debbie Gibson - Anything Is Possible (CD-maxi, 1991)
Den Harrow - Overpower (CD, 1985)
DJ Bobo & Sandra - Secrets Of Love (CD-maxi, 2006)
Elin Lanto - Discotheque (CD-maxi, 2008)
Fancy - Flames Of Love (CD, 1988)
Kim Wilde - Heart Over Mind (CD-maxi, 1992)
Kim Wilde - It's Here (CD-maxi, 1990)
Kim Wilde - Love In The Natural Way (CD-maxi, 1989)
Kim Wilde - Shame (CD-maxi, 1996)
Lisa - The Best Of - Jump Shot (CD, 1996)
London Boys - The Twelve Commandments Of Dance (CD, 1988)
Madonna - Miles Away (CD-maxi, 2008)
Paul Lekakis - My House (CD-maxi, 1990)
Samantha Fox - I Wanna Have More Fun - 12" Version Collection (CD, 1989)
Samantha Fox - Just One Night (Special Edition) (CD, 1991)
Sabrina - Erase/Rewind (2 CD, 2008)
Sandra - Secret Land '99 (CD-maxi, 1999)
Sandra - Such A Shame (CD-maxi, 2002)
Sandra Oxenryd - Through My Window (CD-maxi, 2006)
Sonia - Sonia (CD, 1991)
The Best Of Italo Disco Vol. 12 (CD, 1988)
Tracys Hämnd (DVD-box, 1986)
29 december, 2008
Recension: Friday The 13th (1980)
Få filmer har haft så stort inflytande på skräckfilmsindustrin som "Friday The 13th". När filmen hade premiär 1980 chockade den en hel värld med sina blodiga och råa dödsscener.Filmen handlar om ett gäng ungdomar, med den söta Alice (Adrienne King) i centrum, som ska öppna upp ett sommarläger. Lägret har varit stängt sedan 50-talet då en ung pojke vid namn Jason Voorhees drunkade och ett par tonåringar mördades. Men någon har svårt att glömma det förflutna och en efter en blir lägerledarna brutalt mördade.
"Friday The 13th" har varit en av mina absoluta skräckfilmsfavoriter sedan jag såg den första gången. Den har allt som behövs för att göra en lyckad "slasherfilm": Ett gäng tonåringar, en galen seriemördare, mängder av blod, vackra skogsmiljöer och en ung Kevin Bacon i badbyxor. Filmen skulle kanske inte vinna någon Oscar men den har ett högt underhållningsvärde och har blivit en slags mall för skräckfilmsskapande.
Den oövervinneliga Jason Voorhees, ni vet han med hockeymasken, har dessutom blivit en ikon bland skräckfilmsfans även om han bara har en liten roll i den första filmen. I början av 2009 kommer en nyinspelning av "Friday The 13th", eller "Fredagen Den 13:e" som den kallades i Sverige. Och även om jag ser fram emot att se den kan jag inte låta bli att oroa mig för att originalet ska komma i skymundan. Detta trots att originalet har en realistisk känsla som få filmer i genren har.
Om du gillar blodiga skräckfilmer från 80-talet är detta helt klart en film för dig! Passa på att köpa den oklippta utgåvan av "Friday The 13th" som just nu reas ut på Discshop. Filmens finns även på Blu-ray.
Spana gärna in mina övriga recensioner.
28 december, 2008
Dynastin - Säsong två på DVD
Jag har precis sett klart säsong ett av den fantastiska såpan "Dynastin" på DVD och längtar redan till att nästa säsong släpps. I säsong två gör såpagudinnan Joan Collins entré som den bitchiga Alexis Carrington. Även Heather Locklear, känd från Melrose Place, dyker upp i rollen som Sammy Jo Dean. Kvar från säsong ett är bland annat Linda Evans, John Forsythe, John James, Pamela Sue Martin och Al Corley som den homosexuella sonen Steven.
Säsong två sändes mellan 1981 och 1982 och går nu att beställa på Discshop. Missa inte detta mästerverk!
Introt till säsong två av "Dynastin".
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Säsong två sändes mellan 1981 och 1982 och går nu att beställa på Discshop. Missa inte detta mästerverk!
Introt till säsong två av "Dynastin".
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
27 december, 2008
Darin inslagen i presentpapper
Min jul har varit väldigt mysig. Jag spenderade den traditionsenligt tillsammans med syster Diana, mamma, mormor, farmor och morbror Toni. Det blev mycket mat och givetvis Kalle Anka på TV. Diana och jag roade oss även med att spela "Mario Kart 64" och "The World Is Not Enough" på Nintendo 64, något som har blivit en tradition. Diana vann dock, men jag kommer över det.
Sedan var det förstås dags att öppna julklappar och jag älskar att se folks miner när de ser vad jag har köpt. Med åren har det blivit roligare att ge än att få. Jag är dock väldigt nöjd med de julklappar jag själv fick, speciellt en formbar kudde som mamma gav mig. Snacka om att jag sover gott nu. Jag fick även en hel del CD- skivor och DVD-filmer, bland annat hunken Darins och Christina Aguileras senaste album, samt den fantastiska spökfilmen "Barnhemmet" som jag varmt rekommenderar!
Här kan ni se några av de julklappar jag har fått i år.
Sedan var det förstås dags att öppna julklappar och jag älskar att se folks miner när de ser vad jag har köpt. Med åren har det blivit roligare att ge än att få. Jag är dock väldigt nöjd med de julklappar jag själv fick, speciellt en formbar kudde som mamma gav mig. Snacka om att jag sover gott nu. Jag fick även en hel del CD- skivor och DVD-filmer, bland annat hunken Darins och Christina Aguileras senaste album, samt den fantastiska spökfilmen "Barnhemmet" som jag varmt rekommenderar!
Här kan ni se några av de julklappar jag har fått i år.
26 december, 2008
Dagens dramaqueen: Christina Schollin
Dagens dramaqueen är den söta och glamourösa skådespelerskan Christina Schollin som just nu är aktuell i SVT:s TV-program "Stjärnorna På Slottet". Christina föddes 1937 och är sedan flera år tillbaka gift med skådespelaren Hans Wahlgren. Tillsammans har de fyra barn varav tre, Pernilla, Niclas och Linus, också har gett sig in i nöjesbranschen.Christina fick sitt stora genombrott i filmen "Änglar, Finns Dom?" 1961 där hon spelade mot Jarl Kulle. Sedan dess har hon varit en av Sveriges främsta skådespelerskor. Christina hade även en roll i storfilmen "Fanny Och Alexander" 1980, regisserad av Ingemar Bergman. Men för såpafans är hon mest känd för sina roller i såpoperorna "Varuhuset" och "Tre Kronor".
I "Varuhuset" spelade Christina den bitchiga Margareta Öhman som älskade att skapa intriger. Mellan 1987 och 1989 då serien sändes var hon Sveriges svar på Joan Collins i "Dynastin", en karaktär som folk älskade att hata. 1994 startade såpoperan "Tre Kronor" och där spelade hon en karaktär som var helt olik den i "Varuhuset". Den snälla och omtänksamma Birgitta Wästberg var väldigt omtyckt och Christina stannade kvar i serien ända tills den lades ner 1999.
På senare år har Christina satsat mest på teater. Hon är dessutom ägare till en butik i Gamla Stan i Stockholm sedan 1996 där hon bland annat säljer egendesignade porslinsänglar till förmån för välgörenhet. Hon står själv bakom kassan ibland så att man som fan har möjlighet att träffa sin idol personligen. I går hade även nya säsongen av "Stjärnorna På Slottet" premiär där Christina medverkar tillsammans med Janne "Loffe" Karlsson, Jonas Gardell, Staffan Scheja och Kjerstin Dellert.
Jag har länge beundrat Christina och har även flera av hennes porslinsänglar hemma. Mitt första minne av henne var när hon medverkade i "Tre Kronor" på 90-talet, men min favorit av de roller hon gjort är givetvis Margareta i "Varuhuset". Med den bitchiga attityden och de snygga axelvaddarna föll jag pladask! Jag är oerhört glad över att serien äntligen kommer på DVD i mars så att fler kan njuta av denna 80-talssåpa. Det är dessutom väldigt kul att få följa Christina i "Stjärnorna På Slottet"! Redan efter första avsnittet har jag fått en väldigt sympatisk bild av denna vackra dramadrottning.
Foto: SVT.
24 december, 2008
Julen 2008
Jag vill passa på att önska er alla en riktigt god jul! Jag hoppas att ni får det lika mysigt som jag tänker ha det. Även om några av er kanske är ensamma på julen hoppas jag att ni gör det bästa av det och skämmer bort er själva lite. Jag vill också tacka alla som har följt min julkalender och skickat söta kommentarer! Tack vare julkalendern har jag kommit igång med prosaskrivandet igen, något som känns underbart, och er feedback har hjälpt mig utvecklas.
Jag har blivit förälskad i både Atrestro och Callistor. Jag hoppas bara inte att ni är besvikna på slutet. Jag personligen älskar öppna slut där man lämnar dörren öppen för en fortsättning. Jag lovar er att det kommer en fortsättning så skicka gärna in förslag på vad ni vill ska hända karaktärerna framöver.
Se nu till att ha en underbar julhelg!
En närbild på vår überglittriga julgran.
Jag har blivit förälskad i både Atrestro och Callistor. Jag hoppas bara inte att ni är besvikna på slutet. Jag personligen älskar öppna slut där man lämnar dörren öppen för en fortsättning. Jag lovar er att det kommer en fortsättning så skicka gärna in förslag på vad ni vill ska hända karaktärerna framöver.
Se nu till att ha en underbar julhelg!
En närbild på vår überglittriga julgran.
Julkalendern 2008 - Del 24
Atrestro öppnade långsamt ögonen och stirrade upp i ett vitt tak. Hans huvud som var omlindat med ett bandage värkte och han kände sig yr. Atrestro såg sig omkring och upptäckte att han låg i en hård metallsäng. Väggarna i rummet var vita och till höger om sig kunde han se ett fönster med nerdragna persienner. Vad gör jag här? Var är Callistor?
Han skulle precis resa sig upp för att gå fram till fönstret då dörren öppnades och en äldre man klädd i vit rock kom in. Han var tunnhårig och hade tjock svart mustasch.
"Vem är du?" frågade Atrestro och stirrade storögt på mannen.
"Jag är doktor Michaels. Steven Michaels. Hur känner du dig i dag?"
"Var är Callistor?"
"Vem?"
"Callistor, min pojkvän."
Doktor Michaels satte sig försiktigt på sängen bredvid honom. "Du vaknade tidigare i dag efter flera månader i koma. Men du var väldigt frånvarande och vi fick inte ett vettigt ord ur dig."
"Jag förstår inte."
"Du har varit hos oss ända sedan olyckan. Men du ser mycket piggare ut nu."
"Vilken olycka? Vad pratar du om? Jag måste tillbaka till Callistor!"
Dörren öppnades på nytt och en ung sjuksköterska kom in i rummet. Hon var blond och hade ett vänligt leende på läpparna.
"Doktorn", sa hon. "Ska jag servera patienten frukost nu?"
"Ja, gör det." Doktor Michaels såg bekymrat på Atrestro.
"Hur mår patienten?"
"Han har blivit starkare fysiskt men verkar ha drabbats av amnesi."
Atrestro tappade tålamodet. "Kan någon tala om för mig vad jag gör här? Vad är det som har hänt?"
"Ditt namn är Jason McDonald. Du försökte ta ditt liv men misslyckades. Polisen fiskade upp dig ur floden och du var halvt medvetslös. Det är ett mirakel att du är vid liv."
Atrestro kunde inte tro det läkaren sa. Han lyfte på täcket och stirrade ner på sin mage. Inte ett spår av pilen fanns där. Han befann sig i ett rum han inte kände igen och namnet Jason McDonald kändes inte det minsta bekant.
"Var i Mesmerita är vi?" frågade Atrestro.
Doktor Michaels såg förvirrat på honom. "Du befinner dig i Denver, Colorado. Du ska få lite mat i dig innan vi kontaktar din familj. Din mamma har besökt dig varje dag sedan du kom hit. Hon kommer att bli överlycklig när hon får veta att du har vaknat. Kanske kan hon få dig att minnas vem du verkligen är."
Atrestro kände hur en tår rann längs hans uttorkade kind. Är det här något slags skämt? Varför skulle jag vilja ta livet av mig? Var är Callistor? Hur ska det gå för Magistra? Jag kan inte stanna här.
Atrestro visste inte hur det skulle gå till men han lovade sig själv att hitta tillbaka till Mesmerita om det så skulle bli det sista han gjorde.
Fortsättning följer? Läs mer här.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Han skulle precis resa sig upp för att gå fram till fönstret då dörren öppnades och en äldre man klädd i vit rock kom in. Han var tunnhårig och hade tjock svart mustasch.
"Vem är du?" frågade Atrestro och stirrade storögt på mannen.
"Jag är doktor Michaels. Steven Michaels. Hur känner du dig i dag?"
"Var är Callistor?"
"Vem?"
"Callistor, min pojkvän."
Doktor Michaels satte sig försiktigt på sängen bredvid honom. "Du vaknade tidigare i dag efter flera månader i koma. Men du var väldigt frånvarande och vi fick inte ett vettigt ord ur dig."
"Jag förstår inte."
"Du har varit hos oss ända sedan olyckan. Men du ser mycket piggare ut nu."
"Vilken olycka? Vad pratar du om? Jag måste tillbaka till Callistor!"
Dörren öppnades på nytt och en ung sjuksköterska kom in i rummet. Hon var blond och hade ett vänligt leende på läpparna.
"Doktorn", sa hon. "Ska jag servera patienten frukost nu?"
"Ja, gör det." Doktor Michaels såg bekymrat på Atrestro.
"Hur mår patienten?"
"Han har blivit starkare fysiskt men verkar ha drabbats av amnesi."
Atrestro tappade tålamodet. "Kan någon tala om för mig vad jag gör här? Vad är det som har hänt?"
"Ditt namn är Jason McDonald. Du försökte ta ditt liv men misslyckades. Polisen fiskade upp dig ur floden och du var halvt medvetslös. Det är ett mirakel att du är vid liv."
Atrestro kunde inte tro det läkaren sa. Han lyfte på täcket och stirrade ner på sin mage. Inte ett spår av pilen fanns där. Han befann sig i ett rum han inte kände igen och namnet Jason McDonald kändes inte det minsta bekant.
"Var i Mesmerita är vi?" frågade Atrestro.
Doktor Michaels såg förvirrat på honom. "Du befinner dig i Denver, Colorado. Du ska få lite mat i dig innan vi kontaktar din familj. Din mamma har besökt dig varje dag sedan du kom hit. Hon kommer att bli överlycklig när hon får veta att du har vaknat. Kanske kan hon få dig att minnas vem du verkligen är."
Atrestro kände hur en tår rann längs hans uttorkade kind. Är det här något slags skämt? Varför skulle jag vilja ta livet av mig? Var är Callistor? Hur ska det gå för Magistra? Jag kan inte stanna här.
Atrestro visste inte hur det skulle gå till men han lovade sig själv att hitta tillbaka till Mesmerita om det så skulle bli det sista han gjorde.
Fortsättning följer? Läs mer här.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
23 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 23
Vagnen stannade till och pojkarna hörde hur mannen klev av hästen och lämnade platsen de befann sig på.
"Vi måste skynda oss ut innan han är tillbaka", viskade Atrestro.
De båda pojkarna kröp fram ur höet och lämnade vagnen. De befann sig i ett avlångt stall med trätak och vita stenväggar. Ett tiotal hästar stod i de rymliga spiltorna och på väggarna vette små fönster ut mot slottsgården. Atrestro ledde Callistor in i en tom spilta så att ingen skulle kunna se dem.
"Du blöder rejält", sa Atrestro oroligt.
"Det är ingen fara", svarade Callistor. "Jag klarar mig."
"Är du säker?"
"Jag behöver bara något som stoppar blodflödet."
Atrestro smög ut ur spiltan och såg sig omkring. Han fick syn på en fylld hösäck som stod lutad mot väggen. Atrestro rusade fram till säcken och tömde den på innehåll. Sedan sprang han tillbaka till Callistor och rev bort en bred bit av säcken.
"Vad gjorde jag utan dig?" frågade Callistor och sträckte fram sin blödande arm.
"Se mig som din personliga sjuksyster". Atrestro log och knöt tygbiten runt såret.
"Jag känner mig lite yr."
"Det är inte konstigt. Du har förlorat en hel del blod. Vi kanske borde stanna och vila en stund?"
"Nej, det hinner vi inte. Vi har mycket jobb framför oss."
"Jag litar på dig. Vilket är vårt nästa steg?"
"Enligt madame Simsek finns svaret på dina frågor någonstans i slottet så jag föreslår att vi letar upp lord Scarbonnes tronsal."
Pojkarna gick försiktigt mot den öppna porten som ledde ut till slottsgården. Där ute kryllade det av vakter och Atrestro såg nervöst på Callistor.
"Det är omöjligt för oss att ta oss in", sa han. "Vakterna är hur många som helst!"
"Oroa dig inte." Callistor såg sig om i stallet. "Vi får helt enkelt hitta en annan ingång."
I andra sidan av stallet kunde de se en liten trädörr. Callistor skyndade fram till den och lade händerna på handtaget. Dörren var låst.
"Jag borde ha förstått att det inte var så enkelt", sa Callistor irriterat.
Atrestro såg på honom och sedan på dörren. Han drog sitt silversvärd och kände hur det nästan brände i handen. Han tog några steg bakåt och gjorde sig redo att attackera låset. Men plötsligt kom en stark ljusstråle från svärdet och träffade dörren som direkt gav vika.
"Wow!" utbrast Callistor imponerat. "Hur gjorde du det där?"
"Jag har ingen aning! Jag fick svärdet av madame Simsek och..."
"Det förklarar allt. Hon har en förmåga att förgylla tillvaron med lite magi."
Atrestro och Callistor trampade över den nu trasiga dörren och kom in i en mörk korridor utan fönster. På andra sidan dörren fanns en stentrappa som ledde uppåt. Pojkarna skyndade sig upp för de breda trappstegen tills de kom till ännu en trädörr. Den var olåst så de smög sig genom den om kom ut i en stor hall. På väggarna hängde tavlor föreställande vackra lättklädda flickor och i taket hängde ljuskronor med stearinljus som alla var tända.
"Vi är inne!" Callistor log brett. "Nu måste vi bara hitta rätt sal."
"Jag börjar bli orolig. Tänk om lord Scarbonne är där."
"Då får vi slåss."
"Jag vill helst undvika våld om det är möjligt."
"Tro mig, om vi träffar lord Scarbonne så kommer vi bli tvungna att ta till våld."
"Vänta!" Atrestro stannade till och såg sig omkring. "Hörde du det där?"
Båda kunde höra ljudet av fotsteg som snabbt närmade sig. Innan de hann reagera hördes ett svischande ljud och Atrestro ryckte till. Han kände en oerhörd smärta i magen och böjde försiktigt ner huvudet. Han hade blivit träffad av en silverpil. Blod började rinna från magen och Atrestro föll ihop på det kalla stengolvet samtidigt som lord Scarbonnes vakter omringade dem. Det får inte sluta såhär. Callistor, jag behöver dig!
Det sista Atrestro hörde innan allt svartnade var Callistors röst. "Atrestro, lämna mig inte!"
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Vi måste skynda oss ut innan han är tillbaka", viskade Atrestro.
De båda pojkarna kröp fram ur höet och lämnade vagnen. De befann sig i ett avlångt stall med trätak och vita stenväggar. Ett tiotal hästar stod i de rymliga spiltorna och på väggarna vette små fönster ut mot slottsgården. Atrestro ledde Callistor in i en tom spilta så att ingen skulle kunna se dem.
"Du blöder rejält", sa Atrestro oroligt.
"Det är ingen fara", svarade Callistor. "Jag klarar mig."
"Är du säker?"
"Jag behöver bara något som stoppar blodflödet."
Atrestro smög ut ur spiltan och såg sig omkring. Han fick syn på en fylld hösäck som stod lutad mot väggen. Atrestro rusade fram till säcken och tömde den på innehåll. Sedan sprang han tillbaka till Callistor och rev bort en bred bit av säcken.
"Vad gjorde jag utan dig?" frågade Callistor och sträckte fram sin blödande arm.
"Se mig som din personliga sjuksyster". Atrestro log och knöt tygbiten runt såret.
"Jag känner mig lite yr."
"Det är inte konstigt. Du har förlorat en hel del blod. Vi kanske borde stanna och vila en stund?"
"Nej, det hinner vi inte. Vi har mycket jobb framför oss."
"Jag litar på dig. Vilket är vårt nästa steg?"
"Enligt madame Simsek finns svaret på dina frågor någonstans i slottet så jag föreslår att vi letar upp lord Scarbonnes tronsal."
Pojkarna gick försiktigt mot den öppna porten som ledde ut till slottsgården. Där ute kryllade det av vakter och Atrestro såg nervöst på Callistor.
"Det är omöjligt för oss att ta oss in", sa han. "Vakterna är hur många som helst!"
"Oroa dig inte." Callistor såg sig om i stallet. "Vi får helt enkelt hitta en annan ingång."
I andra sidan av stallet kunde de se en liten trädörr. Callistor skyndade fram till den och lade händerna på handtaget. Dörren var låst.
"Jag borde ha förstått att det inte var så enkelt", sa Callistor irriterat.
Atrestro såg på honom och sedan på dörren. Han drog sitt silversvärd och kände hur det nästan brände i handen. Han tog några steg bakåt och gjorde sig redo att attackera låset. Men plötsligt kom en stark ljusstråle från svärdet och träffade dörren som direkt gav vika.
"Wow!" utbrast Callistor imponerat. "Hur gjorde du det där?"
"Jag har ingen aning! Jag fick svärdet av madame Simsek och..."
"Det förklarar allt. Hon har en förmåga att förgylla tillvaron med lite magi."
Atrestro och Callistor trampade över den nu trasiga dörren och kom in i en mörk korridor utan fönster. På andra sidan dörren fanns en stentrappa som ledde uppåt. Pojkarna skyndade sig upp för de breda trappstegen tills de kom till ännu en trädörr. Den var olåst så de smög sig genom den om kom ut i en stor hall. På väggarna hängde tavlor föreställande vackra lättklädda flickor och i taket hängde ljuskronor med stearinljus som alla var tända.
"Vi är inne!" Callistor log brett. "Nu måste vi bara hitta rätt sal."
"Jag börjar bli orolig. Tänk om lord Scarbonne är där."
"Då får vi slåss."
"Jag vill helst undvika våld om det är möjligt."
"Tro mig, om vi träffar lord Scarbonne så kommer vi bli tvungna att ta till våld."
"Vänta!" Atrestro stannade till och såg sig omkring. "Hörde du det där?"
Båda kunde höra ljudet av fotsteg som snabbt närmade sig. Innan de hann reagera hördes ett svischande ljud och Atrestro ryckte till. Han kände en oerhörd smärta i magen och böjde försiktigt ner huvudet. Han hade blivit träffad av en silverpil. Blod började rinna från magen och Atrestro föll ihop på det kalla stengolvet samtidigt som lord Scarbonnes vakter omringade dem. Det får inte sluta såhär. Callistor, jag behöver dig!
Det sista Atrestro hörde innan allt svartnade var Callistors röst. "Atrestro, lämna mig inte!"
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Tracys Hämnd
Jag har precis sett klart miniserien "Tracys Hämnd" från 1986 och njutit av den fantastiska 80-talsnostalgin. Den charmiga serien heter "If Tomorrow Comes" i original och är baserad på en roman skriven av Sidney Sheldon. I huvudrollen ser vi Madolyn Smith som Tracy Whitney vars liv vänds uppochner då hon oskyldigt döms till fängelse för väpnat rån och mordförsök.
Vi får följa Tracy i fängelset där hon desperat försöker bevisa sin oskuld samtidigt som hon måste försvara sig mot de andra fångarna. När Tracy väl kommer ut ur fängelset hämnas hon genom att bli en av världens främsta inbrottstjuvar och ställa till det för sina fiender. Till sin hjälp har hon den sexige Jeff Stevens spelad av Tom Berenger som delar hennes passion för inbrott och juveler.
Första gången jag såg "Tracys Hämnd" var någon gång på 90-talet då den sändes i repris på svensk TV. Jag blev direkt fängslad och har länge hoppats på att få se den utgiven på DVD. Både Smith och Berenger är trovärdiga i rollerna som godhjärtade inbrottstjuvar, men det bästa med serien är förstås det härliga 80-talsmodet och alla glamourösa miljöer. Vi får inte heller glömma den sköna musiken till introt som ni kan se här under.
"Tracys Hämnd" finns nu äntligen på DVD och går att beställa här.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Vi får följa Tracy i fängelset där hon desperat försöker bevisa sin oskuld samtidigt som hon måste försvara sig mot de andra fångarna. När Tracy väl kommer ut ur fängelset hämnas hon genom att bli en av världens främsta inbrottstjuvar och ställa till det för sina fiender. Till sin hjälp har hon den sexige Jeff Stevens spelad av Tom Berenger som delar hennes passion för inbrott och juveler.
Första gången jag såg "Tracys Hämnd" var någon gång på 90-talet då den sändes i repris på svensk TV. Jag blev direkt fängslad och har länge hoppats på att få se den utgiven på DVD. Både Smith och Berenger är trovärdiga i rollerna som godhjärtade inbrottstjuvar, men det bästa med serien är förstås det härliga 80-talsmodet och alla glamourösa miljöer. Vi får inte heller glömma den sköna musiken till introt som ni kan se här under.
"Tracys Hämnd" finns nu äntligen på DVD och går att beställa här.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
22 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 22
Efter flera timmars promenad kom Atrestro och Callistor ut ur den stora skogen. De kunde på håll se ett gigantiskt slott som delvis var inbyggt i berget. De höga spetsiga tornen sträckte sig högt mot himlen och runt slottet var en hög mur uppbyggd. Framför slottet låg en liten stad som var full av liv. Människor rände omkring på byns gator och torg för att uträtta sina vardagssysslor.
"Vi är framme", sa Callistor. "Det där är lord Scarbonnes slott."
Atrestro stirrade på slottet. "Det är mycket större än jag föreställt mig."
"Nu ska vi bara ta oss in."
"Den där muren är rätt hög och det vimlar säkert av vakter i trädgården."
"Om vi bara kunde hitta något att kamouflera oss med."
Atrestro fick plötsligt syn på en vagn som stod parkerad bredvid en stuga. Flaket var fyllt av hö och en idé gick upp för honom. Han tog Callistors hand och de båda pojkarna smög försiktigt fram till vagnen.
"Vad håller du på med?" frågade Callistor.
"Jag tjuvlyssnar." Atrestro pekade mot ett av de små fönstren på stugan.
En grov mansröst hördes plötsligt. "Då ger jag mig av till slottet, älskling. Vi ses i kväll!"
"Var försiktig bara", svarade en orolig kvinnoröst. "Du vet vad som kan hända om man inte är lord Scarbonne till lags.
"Oroa dig inte. Jag kan försvara mig själv."
Atrestro spärrade upp ögonen. "Jag hade rätt! Han ska leverera höet till lord Scarbonne. Vi kan gömma oss i höet och enkelt ta oss in."
"Nej, det är för riskabelt. De kommer säkert att gå igenom höet innan han släpps in."
"Har du något bättre förslag?"
"Nej, det har jag i och för sig inte."
Atrestro svarade inte utan skyndade sig upp på vagnen och kröp djupt ner i det väldoftande höet. Callistor följde försiktigt efter honom. När de hade lagt sig till rätta så att de inte syntes utifrån kunde de andas ut för en stund.
"Jag är förvånad över hur impulsiv du helt plötsligt har blivit", viskade Callistor och log.
"Jag är rätt förvånad själv om jag ska vara ärlig", svarade Atrestro och kysste Callistor på munnen. "Men jag är glad över att ha dig vid min sida. Jag hoppas bara att vi kan finna det vi söker där inne."
"Om inte annat så kan vi roa oss med att sätta lord Scarbonne på plats en gång för alla. Han har styrt Mesmerita med järnhand länge nog."
Plötsligt hörde de hur mannen kom ut ur stugan och klev upp på hästen. Vagnen skakade till och började åka. Atrestro och Callistor kunde inte se något annat än marken under dem genom springorna i vagnens botten. Sanningen om var jag kommer ifrån måste finnas där inne.
Efter en kort stund stannade vagnen tvärt till.
"Halt!" ropade en annan mansröst. "Vad vill ni?"
"Jag kommer med hö till lord Scarbonnes stall", svarade mannen på hästen.
"Har du blivit kallad?"
"Ja, jag har alla papper här om ni vill se."
Atrestro höll Callistors hand och pressade den hårt av nervositet. De båda pojkarna höll andan för att inte bli avslöjade.
"Pappren är godkända", svarade mannen som Atrestro antog var en vakt. "Men vi måste gå igenom höet innan du kan passera!"
Atrestro kände plötsligt hur hans hjärta slog snabbare än någonsin. Snälla, låt dem inte hitta oss.
Plötsligt kom en högaffel farande genom höet och träffade Callistor i armen! Han började genast blöda och höll för munnen på sig själv för att inte skrika av smärta.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Vi är framme", sa Callistor. "Det där är lord Scarbonnes slott."
Atrestro stirrade på slottet. "Det är mycket större än jag föreställt mig."
"Nu ska vi bara ta oss in."
"Den där muren är rätt hög och det vimlar säkert av vakter i trädgården."
"Om vi bara kunde hitta något att kamouflera oss med."
Atrestro fick plötsligt syn på en vagn som stod parkerad bredvid en stuga. Flaket var fyllt av hö och en idé gick upp för honom. Han tog Callistors hand och de båda pojkarna smög försiktigt fram till vagnen.
"Vad håller du på med?" frågade Callistor.
"Jag tjuvlyssnar." Atrestro pekade mot ett av de små fönstren på stugan.
En grov mansröst hördes plötsligt. "Då ger jag mig av till slottet, älskling. Vi ses i kväll!"
"Var försiktig bara", svarade en orolig kvinnoröst. "Du vet vad som kan hända om man inte är lord Scarbonne till lags.
"Oroa dig inte. Jag kan försvara mig själv."
Atrestro spärrade upp ögonen. "Jag hade rätt! Han ska leverera höet till lord Scarbonne. Vi kan gömma oss i höet och enkelt ta oss in."
"Nej, det är för riskabelt. De kommer säkert att gå igenom höet innan han släpps in."
"Har du något bättre förslag?"
"Nej, det har jag i och för sig inte."
Atrestro svarade inte utan skyndade sig upp på vagnen och kröp djupt ner i det väldoftande höet. Callistor följde försiktigt efter honom. När de hade lagt sig till rätta så att de inte syntes utifrån kunde de andas ut för en stund.
"Jag är förvånad över hur impulsiv du helt plötsligt har blivit", viskade Callistor och log.
"Jag är rätt förvånad själv om jag ska vara ärlig", svarade Atrestro och kysste Callistor på munnen. "Men jag är glad över att ha dig vid min sida. Jag hoppas bara att vi kan finna det vi söker där inne."
"Om inte annat så kan vi roa oss med att sätta lord Scarbonne på plats en gång för alla. Han har styrt Mesmerita med järnhand länge nog."
Plötsligt hörde de hur mannen kom ut ur stugan och klev upp på hästen. Vagnen skakade till och började åka. Atrestro och Callistor kunde inte se något annat än marken under dem genom springorna i vagnens botten. Sanningen om var jag kommer ifrån måste finnas där inne.
Efter en kort stund stannade vagnen tvärt till.
"Halt!" ropade en annan mansröst. "Vad vill ni?"
"Jag kommer med hö till lord Scarbonnes stall", svarade mannen på hästen.
"Har du blivit kallad?"
"Ja, jag har alla papper här om ni vill se."
Atrestro höll Callistors hand och pressade den hårt av nervositet. De båda pojkarna höll andan för att inte bli avslöjade.
"Pappren är godkända", svarade mannen som Atrestro antog var en vakt. "Men vi måste gå igenom höet innan du kan passera!"
Atrestro kände plötsligt hur hans hjärta slog snabbare än någonsin. Snälla, låt dem inte hitta oss.
Plötsligt kom en högaffel farande genom höet och träffade Callistor i armen! Han började genast blöda och höll för munnen på sig själv för att inte skrika av smärta.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
In My Arms
Dagens video är den underbara "In Your Arms" med Kylie Minogue. Den sköna poplåten med inslag av electropop släpptes som singel 2008 och går att hitta på Kylies album "X" från 2007. Videon påminner lite om videon till hennes stora hit "Can't Get You Out Of My Head" från 2001 och får en på riktigt bra humör. Se till att köpa albumet genast!
Andra bloggar om: Kylie Minogue, musik, nöje, pop, musikvideo, electropop, kändisar, disco.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Andra bloggar om: Kylie Minogue, musik, nöje, pop, musikvideo, electropop, kändisar, disco.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
21 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 21
Atrestro, Callistor och Magistra stannade hos Thundor i väntan på att Magistra skulle bli starkare. Magistra sov på soffan medan pojkarna fick låna ett av de små sovrummen i Thundors stuga. Dagarna gick och Magistra blev långsamt bättre. En dag ropade hon Callistor till sig.
"Jag måste prata med dig", sa hon.
Callistor satte sig på golvet bredvid soffan. "Vad är det, Magistra?"
"Jag vill att du och Atrestro fortsätter utan mig."
"Vad pratar du om?"
"Jag mår mycket bättre, men jag behöver fortfarande några dagar till på mig att vila ut. Det är inte rätt mot Atrestro att dröja kvar här så länge."
"Nej, vi går ingenstans utan dig!"
"Snälla, Callistor. Han måste fortsätta sin jakt på sanningen."
"Men vi behöver dig."
"Jag kommer att ge er en noggrann vägbeskrivning och Thundor tar hand om mig tills jag är återställd."
"Är det säkert att du klarar dig då?" Callistor såg oroligt på henne.
"Du känner ju mig. Jag är gjord av stål! Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig väldigt mycket. Det kommer jag alltid att göra."
"Jag bryr mig väldigt mycket om dig."
"Jag är glad att du har Atrestro. Han behöver dig och du behöver honom. De senaste dagarna har jag insett att du verkligen älskar honom. Förlåter du mig för hur jag betedde mig när jag upptäckte er tillsammans?"
"Jag förlåter dig på ett villkor."
"Vad då?"
"Att du förlåter mig för att jag inte vågat berätta något för dig tidigare. Jag var så rädd för att såra dig."
"Självklart förlåter jag dig."
Atrestro och Callistor packade ihop sina saker och tog farväl av Magistra. Thundor följde dem ut. Det hade slutat snöa igen och solen sken. Ljudet av fågelkvitter fick Atrestro att känna sig lugn. Det här kommer att bli en bra resa med ett lyckligt slut. Jag känner det på mig.
"Tack så hemskt mycket för all hjälp!" sa Callistor och gav Thundor en varm kram. "Magistra hade kanske inte överlevt om det inte vore för dig."
"Det var så lite", svarade Thundor och log. "Ni är alltid välkomna hit. Jag lovar att ta väl hand om Magistra medan ni är borta. Var försiktiga bara när ni kommer till lord Scarbonnes slott. Det är inte ett säkert område."
"Vi lovar!" sa Atrestro och kramade även han om Thundor. "Så fort vi har hittat det vi söker kommer vi tillbaka och hämtar Magistra."
Atrestro och Callistor tog farväl av Thundor började gå mot en stor skog som låg någon kilometer bakom stugan. Bakom skogen syntes en hög bergstopp som Atrestro tyckte påminde om ett stort finger.
Callistor lade armen om Atrestro. "Enligt Magistras beskrivning ligger slottet alldeles vid sidan av berget bakom skogen. Gör dig redo för att möta sanningen om ditt tidigare liv."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ, adventskalender, adventskalendrar.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Jag måste prata med dig", sa hon.
Callistor satte sig på golvet bredvid soffan. "Vad är det, Magistra?"
"Jag vill att du och Atrestro fortsätter utan mig."
"Vad pratar du om?"
"Jag mår mycket bättre, men jag behöver fortfarande några dagar till på mig att vila ut. Det är inte rätt mot Atrestro att dröja kvar här så länge."
"Nej, vi går ingenstans utan dig!"
"Snälla, Callistor. Han måste fortsätta sin jakt på sanningen."
"Men vi behöver dig."
"Jag kommer att ge er en noggrann vägbeskrivning och Thundor tar hand om mig tills jag är återställd."
"Är det säkert att du klarar dig då?" Callistor såg oroligt på henne.
"Du känner ju mig. Jag är gjord av stål! Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig väldigt mycket. Det kommer jag alltid att göra."
"Jag bryr mig väldigt mycket om dig."
"Jag är glad att du har Atrestro. Han behöver dig och du behöver honom. De senaste dagarna har jag insett att du verkligen älskar honom. Förlåter du mig för hur jag betedde mig när jag upptäckte er tillsammans?"
"Jag förlåter dig på ett villkor."
"Vad då?"
"Att du förlåter mig för att jag inte vågat berätta något för dig tidigare. Jag var så rädd för att såra dig."
"Självklart förlåter jag dig."
Atrestro och Callistor packade ihop sina saker och tog farväl av Magistra. Thundor följde dem ut. Det hade slutat snöa igen och solen sken. Ljudet av fågelkvitter fick Atrestro att känna sig lugn. Det här kommer att bli en bra resa med ett lyckligt slut. Jag känner det på mig.
"Tack så hemskt mycket för all hjälp!" sa Callistor och gav Thundor en varm kram. "Magistra hade kanske inte överlevt om det inte vore för dig."
"Det var så lite", svarade Thundor och log. "Ni är alltid välkomna hit. Jag lovar att ta väl hand om Magistra medan ni är borta. Var försiktiga bara när ni kommer till lord Scarbonnes slott. Det är inte ett säkert område."
"Vi lovar!" sa Atrestro och kramade även han om Thundor. "Så fort vi har hittat det vi söker kommer vi tillbaka och hämtar Magistra."
Atrestro och Callistor tog farväl av Thundor började gå mot en stor skog som låg någon kilometer bakom stugan. Bakom skogen syntes en hög bergstopp som Atrestro tyckte påminde om ett stort finger.
Callistor lade armen om Atrestro. "Enligt Magistras beskrivning ligger slottet alldeles vid sidan av berget bakom skogen. Gör dig redo för att möta sanningen om ditt tidigare liv."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ, adventskalender, adventskalendrar.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Vänskap är nyttigt
Ibland är det skönt att vara för sig själv men annars så är den bästa medicinen mot ångest faktiskt att träffa sina vänner. Denna vecka har jag varit ovanligt social. I onsdags var jag till min älskade systers skola och lyssnade när hon uppträdde. Det var toppenbra förstås och jag hann även med att träffa några gamla lärare som jag hade när jag gick där! En av dem erbjöd mig till och med att komma dit och leda en bloggkurs framöver. Jag är hursomhelst väldigt stolt över Diana, hon är så duktig!
I torsdags kom Immanuel hit och hade julmys med mig. Vi bytte julklappar, åt pepparkakor och diskuterade världsliga ting som hur man undviker att vara pretto. I fredags var Emma hit. Vi spelade brädspel och diskuterade ifall det är möjligt att begå självmord med hjälp av en lussekatt. Vad vi kom fram till är hemligstämplat. Slutligen så var jag hem till mina söta vänner Linda och Robert i går. Jag älskar verkligen deras radhus, det är så mysigt! Vi drack vin, åt riktigt god mat och busade med deras galna katter. Jag är glad över att ha så fina vänner!
Medan jag kommer ihåg det så vill jag avslutningsvis passa på att berätta att jag har blivit nominerad till "Bästa musikblogg 2008" i Kulturblogg Award. Väldigt kul tycker jag! Om ni uppskattar min blogg så får ni väldigt gärna rösta på mig här. Ha en underbar söndag!
Diana och hennes vänner uppträder.
Robert och Linda är det sötaste paret jag känner.
Jag och Immanuel myser.
Andra bloggar om: Kulturbloggen, vardag, bloggosfären, nöje, vänskap, kultur, foto, tävlingar.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
I torsdags kom Immanuel hit och hade julmys med mig. Vi bytte julklappar, åt pepparkakor och diskuterade världsliga ting som hur man undviker att vara pretto. I fredags var Emma hit. Vi spelade brädspel och diskuterade ifall det är möjligt att begå självmord med hjälp av en lussekatt. Vad vi kom fram till är hemligstämplat. Slutligen så var jag hem till mina söta vänner Linda och Robert i går. Jag älskar verkligen deras radhus, det är så mysigt! Vi drack vin, åt riktigt god mat och busade med deras galna katter. Jag är glad över att ha så fina vänner!
Medan jag kommer ihåg det så vill jag avslutningsvis passa på att berätta att jag har blivit nominerad till "Bästa musikblogg 2008" i Kulturblogg Award. Väldigt kul tycker jag! Om ni uppskattar min blogg så får ni väldigt gärna rösta på mig här. Ha en underbar söndag!
Diana och hennes vänner uppträder.
Robert och Linda är det sötaste paret jag känner.
Jag och Immanuel myser.
Andra bloggar om: Kulturbloggen, vardag, bloggosfären, nöje, vänskap, kultur, foto, tävlingar.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
20 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 20
Callistor bar Magistra med sina starka armar då de skyndade genom den gröna dalen.
"Kom igen, Magistra!" sa han till henne. "Du får inte dö nu."
Atrestro såg oroligt på Callistor. "Vi borde lägga om såret."
"Ja, du har rätt. Jag hoppas bara att vi kan finna hjälp innan det är försent."
Atrestro sprang fram till ett av träden och drog av några stora blad. Han skyndade tillbaka och lade bladen på det blödande såret. Det stoppade en del av blodflödet men Atrestro befarade att det inte skulle hålla länge. Pojkarna närmade sig andra sidan av dalen och såg en stor öppning i berget.
"Där är utgången!" utbrast Atrestro och tog ledningen.
När de kom ut ur dalen möttes de åter av snöflingor som började täcka marken. Till sin stora glädje kunde de se en liten stuga med halmtak.
"En stuga!" utbrast Callistor hoppfullt.
Pojkarna skyndade sig fram och knackade på dörren. Snälla, var hemma! Dörren öppnades och framför dem stod en ung man med rött kortklippt hår.
"Vad har hänt?" frågade mannen när han fick syn på Magistras sår.
"Hon blev stucken av ett jättebi", svarade Atrestro. "Snälla, kan du hjälpa oss?"
"Absolut! Kom in."
Callistor bar in Magistra i den lilla stugan och lade henne på en soffa i vardagsrummet. Mannen bad pojkarna sätta sig ner och vänta medan han gick in i ett av rummen och stängde dörren efter sig.
"Vad håller han på med tror du?" frågade Atrestro. "Han verkar så lugn."
"Jag har ingen aning." Callistor vred oroligt på sig och sneglade på Magistras sår. "Tänk om hon inte överlever?"
"Vi måste försöka vara starka."
"Varför kommer han aldrig tillbaka? Tänk om vi har blivit lurade! Vi kanske borde fortsätta leta efter hjälp någon annanstans?"
"Ta det lugnt, Callistor. Han sa ju att han skulle hjälpa oss."
"Han kanske är en av lord Scarbonnes män. Magistra får inte dö."
"Hon kommer inte att dö! Vi tillåter det inte."
Dörren öppnades och mannen kom tillbaka med en kittel i handen. Han satte sig på golvet vid soffan och pojkarna kunde känna en stark illaluktande doft från kitteln. Den unge mannen skulle precis hälla ut innehållet på såret då Callistor stoppade honom.
"Vänta lite!" utbrast han och tittade på den gröna sörjan i kitteln. "Vad gör du?"
"Jag hjälper er vän", svarade mannen och log.
"Vad är det där för något?"
"Det är en egen liten blandning."
"Hur vet vi att vi kan lita på dig?"
"Ni har inte mycket val, eller hur?"
Atrestro lade sin hand på Callistors axel. "Han har rätt. Vi har inte tid att gräla."
Callistor släppte förbi den unge mannen som snabbt smetade ut innehållet i kitteln över såret. Strax därpå öppnade Magistra ögonen och såg förvirrat på pojkarna.
"Du är vaken! Hur mår du?" Callistor stirrade på henne.
"Jag känner mig väldigt svag", svarade Magistra och tog sig för pannan. "Men det gör konstigt nog inte ont längre."
Callistor tittade på den unge mannen. "Vad snabbt det verkade!"
"Ja, jag bor ju nära gigantiska bin så jag har lärt mig vad som hjälper mot deras sting", svarade mannen. "Men det kommer att ta ett par dagar för henne att vara helt återställd. Hon behöver mycket vila."
"Jag antar att jag är skyldig dig en ursäkt. Jag var bara så rädd för att förlora Magistra."
"Det är ingen fara! Jag skulle säkert ha reagerat likadant. Jag heter Thundor förresten och ni får gärna stanna här tills er vän har blivit återställd."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Kom igen, Magistra!" sa han till henne. "Du får inte dö nu."
Atrestro såg oroligt på Callistor. "Vi borde lägga om såret."
"Ja, du har rätt. Jag hoppas bara att vi kan finna hjälp innan det är försent."
Atrestro sprang fram till ett av träden och drog av några stora blad. Han skyndade tillbaka och lade bladen på det blödande såret. Det stoppade en del av blodflödet men Atrestro befarade att det inte skulle hålla länge. Pojkarna närmade sig andra sidan av dalen och såg en stor öppning i berget.
"Där är utgången!" utbrast Atrestro och tog ledningen.
När de kom ut ur dalen möttes de åter av snöflingor som började täcka marken. Till sin stora glädje kunde de se en liten stuga med halmtak.
"En stuga!" utbrast Callistor hoppfullt.
Pojkarna skyndade sig fram och knackade på dörren. Snälla, var hemma! Dörren öppnades och framför dem stod en ung man med rött kortklippt hår.
"Vad har hänt?" frågade mannen när han fick syn på Magistras sår.
"Hon blev stucken av ett jättebi", svarade Atrestro. "Snälla, kan du hjälpa oss?"
"Absolut! Kom in."
Callistor bar in Magistra i den lilla stugan och lade henne på en soffa i vardagsrummet. Mannen bad pojkarna sätta sig ner och vänta medan han gick in i ett av rummen och stängde dörren efter sig.
"Vad håller han på med tror du?" frågade Atrestro. "Han verkar så lugn."
"Jag har ingen aning." Callistor vred oroligt på sig och sneglade på Magistras sår. "Tänk om hon inte överlever?"
"Vi måste försöka vara starka."
"Varför kommer han aldrig tillbaka? Tänk om vi har blivit lurade! Vi kanske borde fortsätta leta efter hjälp någon annanstans?"
"Ta det lugnt, Callistor. Han sa ju att han skulle hjälpa oss."
"Han kanske är en av lord Scarbonnes män. Magistra får inte dö."
"Hon kommer inte att dö! Vi tillåter det inte."
Dörren öppnades och mannen kom tillbaka med en kittel i handen. Han satte sig på golvet vid soffan och pojkarna kunde känna en stark illaluktande doft från kitteln. Den unge mannen skulle precis hälla ut innehållet på såret då Callistor stoppade honom.
"Vänta lite!" utbrast han och tittade på den gröna sörjan i kitteln. "Vad gör du?"
"Jag hjälper er vän", svarade mannen och log.
"Vad är det där för något?"
"Det är en egen liten blandning."
"Hur vet vi att vi kan lita på dig?"
"Ni har inte mycket val, eller hur?"
Atrestro lade sin hand på Callistors axel. "Han har rätt. Vi har inte tid att gräla."
Callistor släppte förbi den unge mannen som snabbt smetade ut innehållet i kitteln över såret. Strax därpå öppnade Magistra ögonen och såg förvirrat på pojkarna.
"Du är vaken! Hur mår du?" Callistor stirrade på henne.
"Jag känner mig väldigt svag", svarade Magistra och tog sig för pannan. "Men det gör konstigt nog inte ont längre."
Callistor tittade på den unge mannen. "Vad snabbt det verkade!"
"Ja, jag bor ju nära gigantiska bin så jag har lärt mig vad som hjälper mot deras sting", svarade mannen. "Men det kommer att ta ett par dagar för henne att vara helt återställd. Hon behöver mycket vila."
"Jag antar att jag är skyldig dig en ursäkt. Jag var bara så rädd för att förlora Magistra."
"Det är ingen fara! Jag skulle säkert ha reagerat likadant. Jag heter Thundor förresten och ni får gärna stanna här tills er vän har blivit återställd."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
19 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 19
Callistor backade några steg och skickade hästarna tillbaka mot vattenfallet i hopp om att de skulle ta sig ut på egen hand. Han tog sats och hoppade över det mörka hålet. Han landade med nöd och näppe på andra sidan och sprang mot Atrestro.
"De är hur många som helst!" ropade Atrestro när Callistor kom fram till honom.
"Vi kan ta dem", svarade Callistor och höjde sitt svärd.
Atrestro gjorde detsamma och kände hur hans händer darrade ju närmre jättebina kom. Ett bi siktade direkt in sig på Atrestro och var precis på väg att sticka honom med sin jättelika gadd när Atrestro körde sitt silversvärd genom henne. Biet föll till marken i ett regn av blod. Callistor lyckades även han döda ett bi men allt fler dök upp i hennes ställe. Ett bi lyckades stöta till Atrestro så hårt att han föll till marken och tappade svärdet. När Callistor försökte hjälpa honom upp blev även han fälld av ett bi. Är detta slutet?
Plötsligt kom en lång pil flygande genom tunneln och spetsade fyra bin på rad. Atrestro och Callistor tittade förvånat mot utgången och såg Magistra komma springande med sitt armborst i högsta hugg. Hon hade ett djupt såg på axeln som pumpade ut blod och hennes ögon var fyllda av ilska. De hade aldrig varit så glada över att se henne.
"Magistra!" Callistor sken upp. "Du lever!"
"Ni trodde väl inte att jag skulle ge upp så lätt?" svarade Magistra och laddade om sitt armborst.
"Vi var lite oroliga där ett tag."
Atrestro kastade sig efter sitt svärd och alla tre hjälptes åt att kämpa mot bina. När det sista biet äntligen var dödat skyndade de sig att lämna den blodstänkta tunneln. De befann sig plötsligt i en stor grön dal fylld av vackra träd och högt gräs. Det verkade som att hela dalen på något vis var skyddad mot det kalla vintervädret. Hur kan det vara sommar här?
"Jag trodde att vi skulle bli kvar i tunneln för evigt", sa Atrestro och kastade sig över Magistra. "Tack för att du räddade oss!"
"Aj!" Magistra knuffade bort Atrestro och föll ihop på marken.
"Vi måste hitta hjälp", sa Callistor oroligt. "Jag tror att hon har blivit stucken!"
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"De är hur många som helst!" ropade Atrestro när Callistor kom fram till honom.
"Vi kan ta dem", svarade Callistor och höjde sitt svärd.
Atrestro gjorde detsamma och kände hur hans händer darrade ju närmre jättebina kom. Ett bi siktade direkt in sig på Atrestro och var precis på väg att sticka honom med sin jättelika gadd när Atrestro körde sitt silversvärd genom henne. Biet föll till marken i ett regn av blod. Callistor lyckades även han döda ett bi men allt fler dök upp i hennes ställe. Ett bi lyckades stöta till Atrestro så hårt att han föll till marken och tappade svärdet. När Callistor försökte hjälpa honom upp blev även han fälld av ett bi. Är detta slutet?
Plötsligt kom en lång pil flygande genom tunneln och spetsade fyra bin på rad. Atrestro och Callistor tittade förvånat mot utgången och såg Magistra komma springande med sitt armborst i högsta hugg. Hon hade ett djupt såg på axeln som pumpade ut blod och hennes ögon var fyllda av ilska. De hade aldrig varit så glada över att se henne.
"Magistra!" Callistor sken upp. "Du lever!"
"Ni trodde väl inte att jag skulle ge upp så lätt?" svarade Magistra och laddade om sitt armborst.
"Vi var lite oroliga där ett tag."
Atrestro kastade sig efter sitt svärd och alla tre hjälptes åt att kämpa mot bina. När det sista biet äntligen var dödat skyndade de sig att lämna den blodstänkta tunneln. De befann sig plötsligt i en stor grön dal fylld av vackra träd och högt gräs. Det verkade som att hela dalen på något vis var skyddad mot det kalla vintervädret. Hur kan det vara sommar här?
"Jag trodde att vi skulle bli kvar i tunneln för evigt", sa Atrestro och kastade sig över Magistra. "Tack för att du räddade oss!"
"Aj!" Magistra knuffade bort Atrestro och föll ihop på marken.
"Vi måste hitta hjälp", sa Callistor oroligt. "Jag tror att hon har blivit stucken!"
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
18 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 18
Atrestro och Callistor skyndade sig in i den mörka tunneln i jakt på Magistra. De kände hur tunneln blev bredare ju längre in de kom och det drog kallt längs marken.
"Ser du något?" frågade Atrestro oroligt.
"Inte mycket", svarade Callistor. "Ljuset på andra sidan är alldeles för litet."
"Tänk om utgången är blockerad?"
"Låt oss hoppas att den inte är det."
Atrestro kände sig riktigt orolig. Han kunde bara tänka på att hitta Magistra. Tänk om något har hänt henne? Han hade fortfarande dåligt samvete för det som hänt i ladan. Om något hade hänt Magistra skulle han aldrig kunna förlåta sig själv. Pojkarna ökade takten och hörde hela tiden ljudet av hästhovar tätt bakom dem. Plötsligt kände Atrestro hur marken försvann under honom. Han skrek till och föll ner i mörkret samtidigt som han höll hårt om repet hans häst var fastbunden i.
"Atrestro, vad hände?" Callistors röst ekade i den långa tunneln. "Mår du bra?"
Atrestro kände hur han hängde mot en stenvägg och var livrädd för att tappa taget om repet.
"Jag tror att jag föll ner i ett hål av något slag!" svarade han.
"Fan också! Häng kvar så ska jag försöka dra upp dig."
"Jag ska ingenstans. Men skynda dig, Callistor. Jag är rädd!"
Callistor ledde Atrestros häst bakåt och Atrestro kunde känna hur han långsamt drogs uppåt.
"Lämna mig inte!" ropade han skräckslaget.
"Håll i dig bara!"
Atrestro stötte plötsligt till en sten och började återigen falla neråt. Han skrek ut Callistors namn och viftade med armarna omkring sig i hopp om att få tag på en rot eller något annat att hålla sig i. Men så hörde Atrestro ett surrande ljud och kände hur något greppade tag om hans tröja. Vad är det som pågår? Han lyftes uppåt och kunde snart se siluetten av Callistor framför sig.
"Vad är det som händer?" frågade Callistor. "Flyger du?"
"Jag vågar inte vända mig om för att se efter."
Callistor tog ett litet steg framåt och kisade för att se vad det var som hade hjälp Atrestro upp.
"Atrestro, det är ett djur!" skrek han och drog sitt svärd.
Atrestro hann knappt reagera förrän han kastades bakåt i tunneln. Han skrapade ben och armar mot gruset på marken och rullade flera varv innan han slutligen stannade. Atrestro låg stilla en stund och kände hur det rann blod längs ryggen. Det surrande ljudet hördes fortfarande och Atrestro drog även han sitt svärd.
"Atrestro", skrek Callistor. "Mår du bra?"
"Jag blöder", svarade Atrestro med hes röst. "Ser du något?"
"Nej, ingenting."
I samma stund som Atrestro reste sig upp hördes ett surrande ljud några meter bakom honom. Atrestro vände sig om och såg hur ljuset de tidigare hade sett plötsligt blev mycket större, som om något hade flyttat sig från utgången. Det blev plötsligt mycket ljusare i hela tunneln och Atrestro kunde se hur en flock jättebin kom flygande mot honom.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Ser du något?" frågade Atrestro oroligt.
"Inte mycket", svarade Callistor. "Ljuset på andra sidan är alldeles för litet."
"Tänk om utgången är blockerad?"
"Låt oss hoppas att den inte är det."
Atrestro kände sig riktigt orolig. Han kunde bara tänka på att hitta Magistra. Tänk om något har hänt henne? Han hade fortfarande dåligt samvete för det som hänt i ladan. Om något hade hänt Magistra skulle han aldrig kunna förlåta sig själv. Pojkarna ökade takten och hörde hela tiden ljudet av hästhovar tätt bakom dem. Plötsligt kände Atrestro hur marken försvann under honom. Han skrek till och föll ner i mörkret samtidigt som han höll hårt om repet hans häst var fastbunden i.
"Atrestro, vad hände?" Callistors röst ekade i den långa tunneln. "Mår du bra?"
Atrestro kände hur han hängde mot en stenvägg och var livrädd för att tappa taget om repet.
"Jag tror att jag föll ner i ett hål av något slag!" svarade han.
"Fan också! Häng kvar så ska jag försöka dra upp dig."
"Jag ska ingenstans. Men skynda dig, Callistor. Jag är rädd!"
Callistor ledde Atrestros häst bakåt och Atrestro kunde känna hur han långsamt drogs uppåt.
"Lämna mig inte!" ropade han skräckslaget.
"Håll i dig bara!"
Atrestro stötte plötsligt till en sten och började återigen falla neråt. Han skrek ut Callistors namn och viftade med armarna omkring sig i hopp om att få tag på en rot eller något annat att hålla sig i. Men så hörde Atrestro ett surrande ljud och kände hur något greppade tag om hans tröja. Vad är det som pågår? Han lyftes uppåt och kunde snart se siluetten av Callistor framför sig.
"Vad är det som händer?" frågade Callistor. "Flyger du?"
"Jag vågar inte vända mig om för att se efter."
Callistor tog ett litet steg framåt och kisade för att se vad det var som hade hjälp Atrestro upp.
"Atrestro, det är ett djur!" skrek han och drog sitt svärd.
Atrestro hann knappt reagera förrän han kastades bakåt i tunneln. Han skrapade ben och armar mot gruset på marken och rullade flera varv innan han slutligen stannade. Atrestro låg stilla en stund och kände hur det rann blod längs ryggen. Det surrande ljudet hördes fortfarande och Atrestro drog även han sitt svärd.
"Atrestro", skrek Callistor. "Mår du bra?"
"Jag blöder", svarade Atrestro med hes röst. "Ser du något?"
"Nej, ingenting."
I samma stund som Atrestro reste sig upp hördes ett surrande ljud några meter bakom honom. Atrestro vände sig om och såg hur ljuset de tidigare hade sett plötsligt blev mycket större, som om något hade flyttat sig från utgången. Det blev plötsligt mycket ljusare i hela tunneln och Atrestro kunde se hur en flock jättebin kom flygande mot honom.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Ankie Bagger släpper ny singel!
Jag brukar aldrig se på bantningsprogrammet "Du Är Vad Du Äter" men i kväll var jag tvungen då min stora idol Ankie Bagger medverkade! Den glamourösa 80-talsikonen spelade sin nya låt "Du Köper Aldrig Mig" i programmet och jag kan avslöja att den kommer att släppas som singel i början av nästa år. Jag är i extas! Låten är en grymt bra discolåt med 80-talsinspirerat sound.Det finns även en engelsk versionen av låten, "You Can't Buy My Love", som troligtvis kommer att finnas med som B-sida. Låtarna är förresten skrivna av Ankies barndomskamrat Susie Päivärinta från Lili & Susie. Den nya singeln kommer att premiärspelas i "Rix MorronZoo" på Rix FM den 13 januari. Missa inte det! Missa inte heller Ankies officiella hemsida där jag har bidragit med en biografi.
Foto: TV3.
Andra bloggar om: Ankie Bagger, Susie Päivärinta, musik, nöje, italodisco, Lili och Sussie, TV, Du Är Vad Du Äter.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Vänlighet räcker långt
I dag var jag till sjukhuset och tog prover. Jag kände mig riktigt trött och hade lätt morgonångest. Men allt vände när jag träffade den vänliga sköterskan som var väldigt pratglad. Sticket i armen kändes knappt. Efteråt kände jag mig helt plötsligt mycket gladare. Tänk var lite vänlighet räcker långt!
Det finns alldeles för många där ute som jobbar med människor och inte alls är serviceinriktade eller socialt kompetenta. Jag minns bland annat när jag som barn blev utsatt för en otrevlig busschaufför. Hon förstörde hela min resa och fick mig att inte våga åka buss på flera månader. Nej, sådana personer borde inte få jobba med människor.
Självklart kan alla ha en dålig dag men om man tar ut det på andra bör man nog söka sig om efter ett annat jobb. Jag vill skicka ut en stor kram till alla där ute som bemöter sin omgivning med vänlighet och respekt. Ni är guld värda! Ett litet leende kan göra så mycket.
Andra bloggar om: vardag, ödmjukhet, social kompetens, relationer, kommunikation, människor, vänlighet, sjukvård, respekt.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Det finns alldeles för många där ute som jobbar med människor och inte alls är serviceinriktade eller socialt kompetenta. Jag minns bland annat när jag som barn blev utsatt för en otrevlig busschaufför. Hon förstörde hela min resa och fick mig att inte våga åka buss på flera månader. Nej, sådana personer borde inte få jobba med människor.
Självklart kan alla ha en dålig dag men om man tar ut det på andra bör man nog söka sig om efter ett annat jobb. Jag vill skicka ut en stor kram till alla där ute som bemöter sin omgivning med vänlighet och respekt. Ni är guld värda! Ett litet leende kan göra så mycket.
Andra bloggar om: vardag, ödmjukhet, social kompetens, relationer, kommunikation, människor, vänlighet, sjukvård, respekt.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
17 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 17
Atrestro vaknade av att något slingrade sig längs hans ben. Han satte sig upp i höet och lyfte på filten som han och Callistor hade haft med sig. Atrestro fick plötsligt syn på en stor råtta som kröp omkring och det fick honom att skrika rätt ut. Råttan skyndade sig ut genom en springa i laduväggen.
"Vad är det?" frågade Callistor som hade vaknat av skriket.
"Jag vaknade av att en råtta kröp längs mitt ben. Den var jättestor!"
"Stackars liten. Ska jag skydda dig?" Callistor log retsamt.
"Ja, du är min hjälte."
"Och du är min."
"Var är Magistra förresten?"
"Hon har säkert gått ut för att hitta något att äta."
"Så vi har hela ladan för oss själva?"
Callistor svarade inte utan lutade sig över Atrestro och de båda pojkarna möttes i en het kyss. Atrestro lade händerna på Callistors rumpa och lät sin tunga leta sig in i hans mun. Callistor smekte Atrestros kropp och pressade sig intensivt mot sin älskare. Jag är i himmelriket!
"Vad håller ni på med?"
De båda pojkarna tittade mot ladudörren där en chockad Magistra stod. I handen höll hon tre sprattlande fiskar som var tänkta att bli deras frukost.
"Magistra, jag hade tänkt berätta för dig om oss." Callistor såg skamsen ut.
Magistra kastade fiskarna i höet och lämnade snabbt ladan.
"Du borde nog prata med henne", sa Atrestro.
"Ja, du har rätt", sa Callistor och lämnade även han Magistra.
"Lämna mig ifred", sa Magistra när Callistor hann ikapp henne vid älven.
"Jag vill förklara."
"Nej, inte nu. Jag orkar inte."
"Jag älskar honom."
Magistra sa ingenting utan gick istället fram till sin häst och klättrade upp på den.
"Vart ska du?" Callistor såg frågande på henne.
"Jag ska till andra sidan av berget."
"Men vi har ju inte hunnit äta."
"Gör vad du vill. Jag ska genom vattenfallet."
Magistra red mot vattenfallet medan Callistor skyndade sig tillbaka till ladan.
"Hur gick det?" undrade Atrestro när Callistor kom in i ladan med ett oroligt ansiktsuttryck.
"Inget vidare. Hon har begett sig till vattenfallet. Vi måste följa efter henne om vi ska hitta."
Atrestro och Callistor packade snabbt ihop sina saker och red mot vattnet. Ju närmre de kom desto större verkade vattenfallet bli. Långa istappar hade börjat bildas på sidorna och glittrade likt kristaller i morgonsolen. Atrestro tyckte att det såg riktigt vackert ut och glömde för en stund att Magistra hade blivit upprörd.
Pojkarna steg av sina hästar och ledde dem upp på klipporna precis framför vattenfallet. Atrestro kände hur vattnet pressade på mot benen och han var rädd för att tappa fotfästet.
"Är du redo?" frågade Callistor. "Det kan bli riktigt kallt och jag vet inte vad som lurar där inne."
"Jag är så redo som man kan bli."
"Jag ska värma dig när allt det här är över."
Atrestro och Callistor gick genom det kalla vattnet och Atrestro tänkte på den varma ladan för att hålla sig varm. Han saknade höet och att ha Callistor tätt intill sig. När de kom ut på andra sidan kunde de se ett litet ljussken från andra sidan den annars mörka tunneln.
"Det där måste vara utgången", sa Callistor samtidigt som han torkade vatten från ansiktet.
Plötsligt hörde pojkarna ett skrik inifrån tunneln.
"Magistra!"
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Vad är det?" frågade Callistor som hade vaknat av skriket.
"Jag vaknade av att en råtta kröp längs mitt ben. Den var jättestor!"
"Stackars liten. Ska jag skydda dig?" Callistor log retsamt.
"Ja, du är min hjälte."
"Och du är min."
"Var är Magistra förresten?"
"Hon har säkert gått ut för att hitta något att äta."
"Så vi har hela ladan för oss själva?"
Callistor svarade inte utan lutade sig över Atrestro och de båda pojkarna möttes i en het kyss. Atrestro lade händerna på Callistors rumpa och lät sin tunga leta sig in i hans mun. Callistor smekte Atrestros kropp och pressade sig intensivt mot sin älskare. Jag är i himmelriket!
"Vad håller ni på med?"
De båda pojkarna tittade mot ladudörren där en chockad Magistra stod. I handen höll hon tre sprattlande fiskar som var tänkta att bli deras frukost.
"Magistra, jag hade tänkt berätta för dig om oss." Callistor såg skamsen ut.
Magistra kastade fiskarna i höet och lämnade snabbt ladan.
"Du borde nog prata med henne", sa Atrestro.
"Ja, du har rätt", sa Callistor och lämnade även han Magistra.
"Lämna mig ifred", sa Magistra när Callistor hann ikapp henne vid älven.
"Jag vill förklara."
"Nej, inte nu. Jag orkar inte."
"Jag älskar honom."
Magistra sa ingenting utan gick istället fram till sin häst och klättrade upp på den.
"Vart ska du?" Callistor såg frågande på henne.
"Jag ska till andra sidan av berget."
"Men vi har ju inte hunnit äta."
"Gör vad du vill. Jag ska genom vattenfallet."
Magistra red mot vattenfallet medan Callistor skyndade sig tillbaka till ladan.
"Hur gick det?" undrade Atrestro när Callistor kom in i ladan med ett oroligt ansiktsuttryck.
"Inget vidare. Hon har begett sig till vattenfallet. Vi måste följa efter henne om vi ska hitta."
Atrestro och Callistor packade snabbt ihop sina saker och red mot vattnet. Ju närmre de kom desto större verkade vattenfallet bli. Långa istappar hade börjat bildas på sidorna och glittrade likt kristaller i morgonsolen. Atrestro tyckte att det såg riktigt vackert ut och glömde för en stund att Magistra hade blivit upprörd.
Pojkarna steg av sina hästar och ledde dem upp på klipporna precis framför vattenfallet. Atrestro kände hur vattnet pressade på mot benen och han var rädd för att tappa fotfästet.
"Är du redo?" frågade Callistor. "Det kan bli riktigt kallt och jag vet inte vad som lurar där inne."
"Jag är så redo som man kan bli."
"Jag ska värma dig när allt det här är över."
Atrestro och Callistor gick genom det kalla vattnet och Atrestro tänkte på den varma ladan för att hålla sig varm. Han saknade höet och att ha Callistor tätt intill sig. När de kom ut på andra sidan kunde de se ett litet ljussken från andra sidan den annars mörka tunneln.
"Det där måste vara utgången", sa Callistor samtidigt som han torkade vatten från ansiktet.
Plötsligt hörde pojkarna ett skrik inifrån tunneln.
"Magistra!"
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
16 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 16
Atrestro vaknade av att Callistor kysste honom på kinden. Drömmer jag?
"Vakna, älskling! Vi har en lång resa framför oss.". Callistor log.
"Det är så härligt att se dig le igen!" sa Atrestro och gav Callistor en kram.
"Jag mår mycket bättre i dag. Det hjälpte verkligen att prata med dig i går. Jag antar att jag bara behövde öppna upp mig för någon för att slippa ångesten."
"Du kan alltid prata med mig."
"Tack, sötnos!"
"Har du varit vaken länge?"
"En timme ungefär. Jag har bett Magistra följa med oss till lord Scarbonnes slott. Hon är den enda av oss som vet hur man tar sig in."
"Så bra."
"Du är väl inte svartsjuk fortfarande?"
"Nej, inte efter i går. Nu vet jag hur du känner för mig."
Pojkarna gick ut i vardagsrummet och åt frukost tillsammans med Magistra. Efteråt packade de ihop sina saker och gjorde sig redo för avfärd.
"Vänta lite", sa Magistra när de var på väg ut genom dörren. "Jag höll nästan på att glömma min älskling!"
Callistor och Atrestro såg fundersamt på varandra. Magistra gick tillbaka till vardagsrummet och hämtade sitt armborst från väggen och återvände med ett charmigt leende.
"Nu är jag redo för att möta lord Scarbonne!" sa hon.
Efter att ha hyrt varsin häst lämnade de Smaragdia. Atrestro saknade tryggheten av att vara i en stad men såg fram emot att få reda på sanningen om sitt tidigare liv. Jag hoppas att madame Simsek hade rätt när hon sa att jag skulle finna det jag söker hos lord Scarbonne. Efter att ha ridit i snöovädret i några timmar kom de fram till en lada som låg alldeles intill ett stort berg. Från toppen av berget rann ett vattenfall ner i en liten älv. De klev av hästarna och Magistra pekade mot vattenfallet.
"Vi måste till andra sidan för att kunna fortsätta resan", sa hon.
"Menar du att vi måste klättra?" frågade Atrestro.
"Nej, vi ska gå genom vattenfallet."
"Nu förstår jag inte vad du menar", sa Callistor.
"Bakom vattenfallet ligger en dold tunnel där vi kan ta oss genom. Men det kan bli rätt farligt. Det finns alla möjliga sorters djur där inne."
"Jag längtar redan", sa Atrestro ironiskt. "Vad väntar vi på?"
"Vi kommer att behöva all kraft vi kan få så jag föreslår att vi övernattar i ladan innan vi fortsätter."
De gick in i ladan som var fylld av hö. Atrestro och Callistor kastade sig i höet medan Magistra roat såg på.
"Småpojkar", sa hon glatt.
"Det är riktigt mysigt här", sa Atrestro samtidigt som han kastade lite hö i håret på Callistor. "Jag kommer att sova gott här."
"Det kan ni behöva. Morgondagen kommer att bli riktigt ansträngande."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Vakna, älskling! Vi har en lång resa framför oss.". Callistor log.
"Det är så härligt att se dig le igen!" sa Atrestro och gav Callistor en kram.
"Jag mår mycket bättre i dag. Det hjälpte verkligen att prata med dig i går. Jag antar att jag bara behövde öppna upp mig för någon för att slippa ångesten."
"Du kan alltid prata med mig."
"Tack, sötnos!"
"Har du varit vaken länge?"
"En timme ungefär. Jag har bett Magistra följa med oss till lord Scarbonnes slott. Hon är den enda av oss som vet hur man tar sig in."
"Så bra."
"Du är väl inte svartsjuk fortfarande?"
"Nej, inte efter i går. Nu vet jag hur du känner för mig."
Pojkarna gick ut i vardagsrummet och åt frukost tillsammans med Magistra. Efteråt packade de ihop sina saker och gjorde sig redo för avfärd.
"Vänta lite", sa Magistra när de var på väg ut genom dörren. "Jag höll nästan på att glömma min älskling!"
Callistor och Atrestro såg fundersamt på varandra. Magistra gick tillbaka till vardagsrummet och hämtade sitt armborst från väggen och återvände med ett charmigt leende.
"Nu är jag redo för att möta lord Scarbonne!" sa hon.
Efter att ha hyrt varsin häst lämnade de Smaragdia. Atrestro saknade tryggheten av att vara i en stad men såg fram emot att få reda på sanningen om sitt tidigare liv. Jag hoppas att madame Simsek hade rätt när hon sa att jag skulle finna det jag söker hos lord Scarbonne. Efter att ha ridit i snöovädret i några timmar kom de fram till en lada som låg alldeles intill ett stort berg. Från toppen av berget rann ett vattenfall ner i en liten älv. De klev av hästarna och Magistra pekade mot vattenfallet.
"Vi måste till andra sidan för att kunna fortsätta resan", sa hon.
"Menar du att vi måste klättra?" frågade Atrestro.
"Nej, vi ska gå genom vattenfallet."
"Nu förstår jag inte vad du menar", sa Callistor.
"Bakom vattenfallet ligger en dold tunnel där vi kan ta oss genom. Men det kan bli rätt farligt. Det finns alla möjliga sorters djur där inne."
"Jag längtar redan", sa Atrestro ironiskt. "Vad väntar vi på?"
"Vi kommer att behöva all kraft vi kan få så jag föreslår att vi övernattar i ladan innan vi fortsätter."
De gick in i ladan som var fylld av hö. Atrestro och Callistor kastade sig i höet medan Magistra roat såg på.
"Småpojkar", sa hon glatt.
"Det är riktigt mysigt här", sa Atrestro samtidigt som han kastade lite hö i håret på Callistor. "Jag kommer att sova gott här."
"Det kan ni behöva. Morgondagen kommer att bli riktigt ansträngande."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
15 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 15
Atrestro såg väldigt chockad ut och stammade när han pratade. "Du menar att du... alltså... du har... eller jag..."
"Ja", avbröt Callistor. "Jag har haft sex med de mest våldsamma männen i Mesmerita."
"Men varför?"
"Jag behövde pengarna. Mat är inte billigt i Mesmerita och jag kunde inte leva på fisk från älven varje dag. Det är speciellt svårt att hitta mat på vintrarna. Jag blev introducerad för Mullrock av en man som jag träffade i Smaragdia. Jag höll på att svälta ihjäl och mannen sa att han visste ett ställe där jag kunde få gratis mat. Det visade sig att jag var tvungen att arbeta ihop till maten. Jag var bara tretton år gammal när jag började."
"Det är ju fruktansvärt!"
"Ja, men jag hade ingen annanstans att vända mig. Madame Simsek brukade ge mig matrester när hon hade något över men hennes ekonomi var inte heller den bästa. Och jag kände inte Magistra på den tiden. Jag har försökt sluta flera gånger men jag har alltid dragits tillbaka till baren."
"Varför då? Du är ju värd så mycket bättre."
"Du är den första som har sagt det till mig. Jag har länge trott att det som pågick där var normalt, att det var jag som var överkänslig. Och ju äldre jag blev desto mer övertygad blev jag om att jag inte kunde något annat."
"Du är ju bra på en massa saker!" Atrestro började gråta. "Utan dig skulle jag aldrig ha överlevt här."
"Det blev som en drog. Jag anade aldrig att det fanns något bättre. Inte förrän du dök upp på baren. Du riktigt lyste av kärlek och värme. Jag kunde inte låta bli att dras till dig trots att mina svarta tankar sa åt mig att sluta hoppas."
De satt tysta en lång stund.
"Snälla förlåt mig!" Callistor snyftade till och började gråta. "Hata mig inte."
Atrestro lade sina armar runt hans hals. "Älskling, varför skulle jag hata dig?"
"För att jag är en idiot. Jag är inget annat än en äcklig horpojke."
"Inget av det är ditt fel! Du gjorde vad du kunde för att överleva. Du blev intvingad i något som du inte kunde ta dig ur. De förstörde dig!"
Callistor stirrade ut i rymden. "Jag minns första gången jag träffade en kund. Jag hade ingen aning om vad som pågick på baren men han tvingade sig på mig medan Mullrock såg på. Jag kände mig så blottad. Mullrock sa till mig att detta var mitt öde, att jag inte var värd annat. Jag känner mig fortfarande smutsig. "
Atrestro kände sig illamående men försökte visa sig stark för Callistor. Han behöver mig.
"Vet Magistra om det här?" frågade han.
"Nej, ingen av mina vänner vet förutom du. Mitt och Magistras förhållande tog slut på grund av min rädsla. Jag stötte bort henne. Kanske var jag aldrig kär i henne på riktigt. Jag sökte bara efter någon som kunde rädda mig från mig själv."
"Tror du att jag kan rädda dig?"
"Magistra är en fantastisk person på alla sätt och vis men jag kände inte för henne så som jag känner för dig. Hon skulle aldrig lyckas få mig att känna så som du har gjort på den här korta tid."
Det var första gången Callistor hade visat så starka känslor för något. Atrestro var ledsen och arg för Callistors skull men samtidigt glad över att han hade hjälpt honom öppna upp sig. Nu förstod han varför Callistor hade varit så kall mot honom. Det var inte hat, det var rädsla. Bakom den tuffa ytan fanns en trasig liten pojke som behövde kärlek.
"Jag lovar att jag aldrig ska gå tillbaka dit igen", sa Callistor.
"Och jag lovar att aldrig sluta älska dig", sa Atrestro och torkade Callistors tårar. "Så länge jag lever ska jag kämpa för att du ska slippa vara rädd. Jag kanske inte kan läka dina sår helt men jag hoppas att jag kan lindra dem."
"Du är min hjälte".
Den natten höll Atrestro om Callistor hårt och smekte hans kind tills han somnade.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Ja", avbröt Callistor. "Jag har haft sex med de mest våldsamma männen i Mesmerita."
"Men varför?"
"Jag behövde pengarna. Mat är inte billigt i Mesmerita och jag kunde inte leva på fisk från älven varje dag. Det är speciellt svårt att hitta mat på vintrarna. Jag blev introducerad för Mullrock av en man som jag träffade i Smaragdia. Jag höll på att svälta ihjäl och mannen sa att han visste ett ställe där jag kunde få gratis mat. Det visade sig att jag var tvungen att arbeta ihop till maten. Jag var bara tretton år gammal när jag började."
"Det är ju fruktansvärt!"
"Ja, men jag hade ingen annanstans att vända mig. Madame Simsek brukade ge mig matrester när hon hade något över men hennes ekonomi var inte heller den bästa. Och jag kände inte Magistra på den tiden. Jag har försökt sluta flera gånger men jag har alltid dragits tillbaka till baren."
"Varför då? Du är ju värd så mycket bättre."
"Du är den första som har sagt det till mig. Jag har länge trott att det som pågick där var normalt, att det var jag som var överkänslig. Och ju äldre jag blev desto mer övertygad blev jag om att jag inte kunde något annat."
"Du är ju bra på en massa saker!" Atrestro började gråta. "Utan dig skulle jag aldrig ha överlevt här."
"Det blev som en drog. Jag anade aldrig att det fanns något bättre. Inte förrän du dök upp på baren. Du riktigt lyste av kärlek och värme. Jag kunde inte låta bli att dras till dig trots att mina svarta tankar sa åt mig att sluta hoppas."
De satt tysta en lång stund.
"Snälla förlåt mig!" Callistor snyftade till och började gråta. "Hata mig inte."
Atrestro lade sina armar runt hans hals. "Älskling, varför skulle jag hata dig?"
"För att jag är en idiot. Jag är inget annat än en äcklig horpojke."
"Inget av det är ditt fel! Du gjorde vad du kunde för att överleva. Du blev intvingad i något som du inte kunde ta dig ur. De förstörde dig!"
Callistor stirrade ut i rymden. "Jag minns första gången jag träffade en kund. Jag hade ingen aning om vad som pågick på baren men han tvingade sig på mig medan Mullrock såg på. Jag kände mig så blottad. Mullrock sa till mig att detta var mitt öde, att jag inte var värd annat. Jag känner mig fortfarande smutsig. "
Atrestro kände sig illamående men försökte visa sig stark för Callistor. Han behöver mig.
"Vet Magistra om det här?" frågade han.
"Nej, ingen av mina vänner vet förutom du. Mitt och Magistras förhållande tog slut på grund av min rädsla. Jag stötte bort henne. Kanske var jag aldrig kär i henne på riktigt. Jag sökte bara efter någon som kunde rädda mig från mig själv."
"Tror du att jag kan rädda dig?"
"Magistra är en fantastisk person på alla sätt och vis men jag kände inte för henne så som jag känner för dig. Hon skulle aldrig lyckas få mig att känna så som du har gjort på den här korta tid."
Det var första gången Callistor hade visat så starka känslor för något. Atrestro var ledsen och arg för Callistors skull men samtidigt glad över att han hade hjälpt honom öppna upp sig. Nu förstod han varför Callistor hade varit så kall mot honom. Det var inte hat, det var rädsla. Bakom den tuffa ytan fanns en trasig liten pojke som behövde kärlek.
"Jag lovar att jag aldrig ska gå tillbaka dit igen", sa Callistor.
"Och jag lovar att aldrig sluta älska dig", sa Atrestro och torkade Callistors tårar. "Så länge jag lever ska jag kämpa för att du ska slippa vara rädd. Jag kanske inte kan läka dina sår helt men jag hoppas att jag kan lindra dem."
"Du är min hjälte".
Den natten höll Atrestro om Callistor hårt och smekte hans kind tills han somnade.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Dagens dramaqueen: Linda Gray
Dagens dramaqueen är ingen mindre än den amerikanska skådespelerskan Linda Gray. Denna glamourösa såpadiva föddes 1940 i Kalifornien, USA. Hon hade flera små roller i diverse TV-serier och filmer innan genombrottet. Linda arbetade även som fotomodell och hennes ben användes bland annat på den sexiga affischen till storfilmen "Mandomsprovet" 1967.Men det var först 1978 som Lindas stora genombrott kom i den nya såpoperan "Dallas". Från början var hennes roll rätt liten men skaparna insåg snabbt hennes potential och utökade rollen till en av huvudrollerna. Linda spelade den alkoholiserade Sue Ellen Ewing och blev snabbt en ikon tillsammans med TV-maken J.R. Ewing (Larry Hagman). Linda stannade kvar i serien ända till 1989 och återvände i seriens sista avsnitt 1991.
1994 gästspelade Linda i fyra avsnitt av såpoperan "Melrose Place" där hon spelade Amanda Woodwards (Heather Locklear) bitchiga mamma Hillary Michaels. Samma år fick karaktären en helt egen spinoffserie vid namn "Models Inc." där några av skådespelarna från "Melrose Place" medverkade. Serien blev tyvärr ingen succé i USA och lades ner efter bara en säsong. I Europa gick det dock bättre för serien och än i dag hoppas många att den enda säsongen ska släppas på DVD.
I slutet av 90-talet återvände Linda till rollen som Sue Ellen. Denna gång var det i TV-filmerna "J.R. Returns" och "War Of The Ewings" som avslutade "Dallas"-epoken. Nu för tiden driver Linda ett eget produktionsbolag som gör dokumentärfilmer samt medverkar i diverse teaterpjäser. Hon gästspelar även i olika TV-serier då och då. Senast var i ett avsnitt av den nya ungdomsserien "90210" från i år. Linda hade även en återkommande roll i såpoperan "Glamour" 2004-2005 som den omtyckta karaktären Priscilla Kelly.
Jag har varit ett stort fan av Linda Gray sedan jag såg henne i "Dallas" första gången. Vem kan låta bli att älska den tragiska Sue Ellen? Linda gav liv åt karaktären med sin darrande underläpp och sina gigantiska axelvaddar. Senast i år dök hon upp på trettioårsfirandet av "Dallas" tillsammans med flera av sina gamla kollegor. Hon var lika vacker som alltid och stal uppmärksamheten från alla andra. Vågar man hoppas på ännu en film baserad på den klassiska såpoperan? Om det blir av så är Linda Gray ett måste i rollen som allas vår Sue Ellen Ewing!
Källa: IMDB.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Jag älskar att skriva
Många har frågat efter min självbiografi och tyvärr så har den fått stå tillbaka lite den senaste tiden. Jag har varit så stressad och haft fullt upp med andra skrivprojekt. Dessutom så river den upp gamla sår så jag har inte riktigt haft ork. Men jag lovar att den kommer så småningom. Jag älskar ju att skriva!
Jag kan förresten avslöja att jag har planer på att ge ut en novellsamling. Den kommer bland annat att innehålla en bearbetad och förlängd version av min julkalender, samt en massa annat smått och gott!
Det blir mycket HBT-tema i novellerna och jag hoppas att ni läsare kommer att gilla dem. Tack för ert tålamod och för alla söta kommentarer! De gör mig riktigt glad.
För att få senaste nytt om mina bokprojekt, gå gärna med i min författarsida på Facebook.
Jag kan förresten avslöja att jag har planer på att ge ut en novellsamling. Den kommer bland annat att innehålla en bearbetad och förlängd version av min julkalender, samt en massa annat smått och gott!
Det blir mycket HBT-tema i novellerna och jag hoppas att ni läsare kommer att gilla dem. Tack för ert tålamod och för alla söta kommentarer! De gör mig riktigt glad.
För att få senaste nytt om mina bokprojekt, gå gärna med i min författarsida på Facebook.
14 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 14
Efter att ha plåstrat om Callistors panna bjöd Magistra honom och Atrestro på mat framför brasan i vardagsrummet.
"Så du minns alltså ingenting?" frågade Magistra och drack en klunk te.
"Nej", svarade Atrestro. "Det enda jag minns är det som har hänt efter att jag vaknade upp i skjulet. Men det är konstigt att jag minns hur man talar och går. Borde inte det också ha försvunnit med minnet?"
"Det är vanligt när det gäller minnesförlust. Du minns vardagliga saker, till exempel hur man pratar och kokar te, men din egen identitet och dina minnen är bortglömda."
"Hur ska jag göra för att få tillbaka dem?"
"Jag vet inte, men jag är säker på att Callistor hjälper dig hitta svaret." Magistra pussade Callistor på kinden. "Han har mängder av oanade talanger."
Atrestro kände sig illa till mods och reste sig upp. "Jag tror att jag ska gå och lägga mig. Tack för maten, Magistra. Vi ses i morgon."
"Jag följer med dig", sa Callistor och reste sig upp. "Jag är också trött."
"Du kan ju sova i min säng", sa Magistra. "Det finns gott om plats."
"Tack, men jag ska göra min vän sällskap."
De båda pojkarna gick och lade sig i det lilla gästrummet. De låg tätt intill varandra och tittade på ljuskronan som hängde i taket.
"Så jag har blivit degraderad till att bara vara din vän nu?" frågade Atrestro svartsjukt.
"Vad menar du?"
"Ja, du sa att du skulle göra din VÄN sällskap. Jag trodde att vi var mer än så."
"Det är klart vi är", sa Callistor. "Förlåt. Jag vet hur svartsjuk Magistra är och jag orkar verkligen inte bråka."
"Det är lugnt", sa Atrestro och böjde sig fram för att kyssa Callistor godnatt.
Callistor knuffade ännu en gång undan honom med en besvärad min.
"Vad är det som är fel?" frågade Atrestro irriterat. "Varför stöter du bort mig?"
"Inget är fel."
"Jag märker ju att det är något. Du kan lita på mig, Callistor. Jag hoppas att du vet det."
"Okej, jag ska berätta!" Callistor såg allvarligt på Atrestro. "Minns du att du frågade mig vad jag arbetade som på Mullrocks bar?"
"Ja, och du undvek att svara på frågan."
"Jag ville inte att du skulle veta. Jag var rädd för att du skulle vända mig ryggen."
"Det skulle jag aldrig göra. Jag tycker ju om dig mer än något annat."
"Jag tycker om dig också. Det är bara det att jag är så rädd för att komma någon nära och att de sedan ska lämna mig när de får veta vad jag har gjort."
"Vad är så hemskt?"
"Jag arbetade som prostituerad på baren, Atrestro. Jag sålde mig själv på Mesmeritas äckligaste bordell."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Så du minns alltså ingenting?" frågade Magistra och drack en klunk te.
"Nej", svarade Atrestro. "Det enda jag minns är det som har hänt efter att jag vaknade upp i skjulet. Men det är konstigt att jag minns hur man talar och går. Borde inte det också ha försvunnit med minnet?"
"Det är vanligt när det gäller minnesförlust. Du minns vardagliga saker, till exempel hur man pratar och kokar te, men din egen identitet och dina minnen är bortglömda."
"Hur ska jag göra för att få tillbaka dem?"
"Jag vet inte, men jag är säker på att Callistor hjälper dig hitta svaret." Magistra pussade Callistor på kinden. "Han har mängder av oanade talanger."
Atrestro kände sig illa till mods och reste sig upp. "Jag tror att jag ska gå och lägga mig. Tack för maten, Magistra. Vi ses i morgon."
"Jag följer med dig", sa Callistor och reste sig upp. "Jag är också trött."
"Du kan ju sova i min säng", sa Magistra. "Det finns gott om plats."
"Tack, men jag ska göra min vän sällskap."
De båda pojkarna gick och lade sig i det lilla gästrummet. De låg tätt intill varandra och tittade på ljuskronan som hängde i taket.
"Så jag har blivit degraderad till att bara vara din vän nu?" frågade Atrestro svartsjukt.
"Vad menar du?"
"Ja, du sa att du skulle göra din VÄN sällskap. Jag trodde att vi var mer än så."
"Det är klart vi är", sa Callistor. "Förlåt. Jag vet hur svartsjuk Magistra är och jag orkar verkligen inte bråka."
"Det är lugnt", sa Atrestro och böjde sig fram för att kyssa Callistor godnatt.
Callistor knuffade ännu en gång undan honom med en besvärad min.
"Vad är det som är fel?" frågade Atrestro irriterat. "Varför stöter du bort mig?"
"Inget är fel."
"Jag märker ju att det är något. Du kan lita på mig, Callistor. Jag hoppas att du vet det."
"Okej, jag ska berätta!" Callistor såg allvarligt på Atrestro. "Minns du att du frågade mig vad jag arbetade som på Mullrocks bar?"
"Ja, och du undvek att svara på frågan."
"Jag ville inte att du skulle veta. Jag var rädd för att du skulle vända mig ryggen."
"Det skulle jag aldrig göra. Jag tycker ju om dig mer än något annat."
"Jag tycker om dig också. Det är bara det att jag är så rädd för att komma någon nära och att de sedan ska lämna mig när de får veta vad jag har gjort."
"Vad är så hemskt?"
"Jag arbetade som prostituerad på baren, Atrestro. Jag sålde mig själv på Mesmeritas äckligaste bordell."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Cristal Snow - China Cool
I dag blir det mer finsk musik! Minns ni Cristal Snow som jag tipsade om tidigare i år? Här nedanför kan ni se videon till hans senaste singel "China Cool", ännu en skön electropoplåt. Cristal håller just nu på att spela in sitt andra album som jag hoppas blir lika bra som föregångaren "The Prophecy".
Passa på att beställa debutalbumet på CDON medan ni väntar på det nya. Missa inte heller videon till hans stora hit "Can't Save Me".
Passa på att beställa debutalbumet på CDON medan ni väntar på det nya. Missa inte heller videon till hans stora hit "Can't Save Me".
13 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 13
Atrestro och Callistor haltade fram över den nu snötäckta ängen mot Smaragdia som tornade upp sig framför dem. Staden bestod av höga hus i klara pastellfärger och flera av dem hade höga torn på toppen.
"Vad vackert det är", sa Atrestro medan de gick över en bro som ledde in i staden.
"Ja", svarade Callistor. "Det här är Mesmeritas huvudstad. Jag brukar åka hit lite då och då för att handla mat när jag inte orkar jaga."
"Var bor din vän?"
"Hon bor vid torget. Det ska bli kul att träffa henne igen!"
Torget låg i mitten av Smaragdia och just den här dagen var det marknad. Mängder av människor hade samlats för att köpa, byta och sälja varor i någon av alla stånd som stod utställda. Pojkarna stannade till framför ett högt rosa hus.
"Här är det!" sa Callistor och knackade på den stora porten. "Jag hoppas att hon är hemma bara."
Dörren öppnades och de båda pojkarna möttes av en vacker flicka med långt brunt hår. Hon var klädd i en blå tajt klänning och ett par skinnstövlar.
Flickan log och kastade sig i Callistors famn. "Callistor! Gud, vad kul att se dig! Det var inte i går. Varför har du inte hälsat på mig på länge?"
"Förlåt, gumman!" svarade Callistor. "Jag har haft fullt upp den senaste tiden."
"Du är alltid så upptagen, snygging. Vem är din vän?"
Callistor knuffade fram Atrestro. "Det här är Atrestro. Vi är på jakt efter lord Scarbonnes slott."
"Trevligt att träffas", sa Atrestro och skakade hand med flickan.
"Detsamma", svarade hon. "Mitt namn är Magistra. Vad ska ni göra hos lord Scarbonne förresten? Det är inte säkert där. Hans vakter omringar hela området."
"Det är en lång historia", sa Callistor. "Vi tänkte att du kanske kunde hjälpa oss. Är det okej om vi sover här i natt?"
"Självklart! Ni är så välkomna så. Vad har du gjort med huvudet förresten?"
"Vi råkade ut för en liten olycka med ekan på vägen hit".
Magistra visade in pojkarna i huset. De gick upp för en lång trappa för att komma till hennes hem som låg på övervåningen. Hemmet var vackert inrett med mjuka soffor och eleganta träväggar med inristade mönster på. Hon hade ett stort vardagsrum, ett litet kök samt två små sovrum. På väggarna i vardagsrummet hängde flera typer av vapen, bland annat ett svärd och ett armborst.
"Slå er ner", sa Magistra. "Jag ska hämta lite bandage och varmt vatten till Callistors sår. Ni kan ju beundra min vapensamling så länge."
De båda pojkarna satte sig ner i en av sofforna.
"Vad skönt att äntligen få vila", sa Callistor.
"Ja", svarade Atrestro. "Jag trodde att vi skulle frysa ihjäl."
"Jag har inte hunnit tacka dig för att du räddade mitt liv."
"Det var så lite så."
"Nej, verkligen inte! Det är ju mitt liv vi pratar om."
"Jo, det är sant. Jag var så rädd att jag hade förlorat dig." Atrestro böjde sig fram och försökte kyssa Callistor.
"Nej, inte här", sa Callistor och knuffade bort honom. "Magistra skulle nog inte uppskatta det."
"Varför inte?" Atrestro såg sårad ut.
"Hon och jag var ett par en gång i tiden och hon är rätt svartsjuk av sig."
Atrestro kände plötsligt hur svartsjukan bubblade upp inom honom.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Vad vackert det är", sa Atrestro medan de gick över en bro som ledde in i staden.
"Ja", svarade Callistor. "Det här är Mesmeritas huvudstad. Jag brukar åka hit lite då och då för att handla mat när jag inte orkar jaga."
"Var bor din vän?"
"Hon bor vid torget. Det ska bli kul att träffa henne igen!"
Torget låg i mitten av Smaragdia och just den här dagen var det marknad. Mängder av människor hade samlats för att köpa, byta och sälja varor i någon av alla stånd som stod utställda. Pojkarna stannade till framför ett högt rosa hus.
"Här är det!" sa Callistor och knackade på den stora porten. "Jag hoppas att hon är hemma bara."
Dörren öppnades och de båda pojkarna möttes av en vacker flicka med långt brunt hår. Hon var klädd i en blå tajt klänning och ett par skinnstövlar.
Flickan log och kastade sig i Callistors famn. "Callistor! Gud, vad kul att se dig! Det var inte i går. Varför har du inte hälsat på mig på länge?"
"Förlåt, gumman!" svarade Callistor. "Jag har haft fullt upp den senaste tiden."
"Du är alltid så upptagen, snygging. Vem är din vän?"
Callistor knuffade fram Atrestro. "Det här är Atrestro. Vi är på jakt efter lord Scarbonnes slott."
"Trevligt att träffas", sa Atrestro och skakade hand med flickan.
"Detsamma", svarade hon. "Mitt namn är Magistra. Vad ska ni göra hos lord Scarbonne förresten? Det är inte säkert där. Hans vakter omringar hela området."
"Det är en lång historia", sa Callistor. "Vi tänkte att du kanske kunde hjälpa oss. Är det okej om vi sover här i natt?"
"Självklart! Ni är så välkomna så. Vad har du gjort med huvudet förresten?"
"Vi råkade ut för en liten olycka med ekan på vägen hit".
Magistra visade in pojkarna i huset. De gick upp för en lång trappa för att komma till hennes hem som låg på övervåningen. Hemmet var vackert inrett med mjuka soffor och eleganta träväggar med inristade mönster på. Hon hade ett stort vardagsrum, ett litet kök samt två små sovrum. På väggarna i vardagsrummet hängde flera typer av vapen, bland annat ett svärd och ett armborst.
"Slå er ner", sa Magistra. "Jag ska hämta lite bandage och varmt vatten till Callistors sår. Ni kan ju beundra min vapensamling så länge."
De båda pojkarna satte sig ner i en av sofforna.
"Vad skönt att äntligen få vila", sa Callistor.
"Ja", svarade Atrestro. "Jag trodde att vi skulle frysa ihjäl."
"Jag har inte hunnit tacka dig för att du räddade mitt liv."
"Det var så lite så."
"Nej, verkligen inte! Det är ju mitt liv vi pratar om."
"Jo, det är sant. Jag var så rädd att jag hade förlorat dig." Atrestro böjde sig fram och försökte kyssa Callistor.
"Nej, inte här", sa Callistor och knuffade bort honom. "Magistra skulle nog inte uppskatta det."
"Varför inte?" Atrestro såg sårad ut.
"Hon och jag var ett par en gång i tiden och hon är rätt svartsjuk av sig."
Atrestro kände plötsligt hur svartsjukan bubblade upp inom honom.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Helgnöje och finsk kultur
Åh, vad skönt med helg! Den här veckan har varit riktigt stressig och jag har sovit alldeles för dåligt, så det är skönt att äntligen få sova ut. Jag måste ju ta igen all förlorad skönhetssömn. Jag tänker inte göra något annat än att vila i helgen. Kalla mig tråkig men jag älskar att bara vara hemma och slappa framför TV:n och datorn. Jag har inget behov av att springa på krogen, det roar mig inte speciellt mycket.I tisdags kom förresten min kära vän Henri hit och sov över. Det var lika kul som alltid! Först så gick vi på restaurang och firade mammas födelsedag i förskott genom att bjuda henne på en rejäl middag. Efter det spenderade vi kvällen med att se på finska DVD-filmer som Henri hade med sig. Tack vare honom så har jag blivit rätt fascinerad av finsk kultur. Det var Henri som introducerade mig för den sexige popstjärnan Antti Tuisku vars musik jag nu inte kan få nog av.
Foto: Helsinki Music Company.
Andra bloggar om: Antti Tuisku, vänskap, vardag, Finland, nöje, TV, film, stress, sömn, kultur.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Kevin Borg vann Idol 2008
Den underbare Kevin Borg vann "Idol 2008" som avgjordes i går! Han har varit min favorit sedan starten. Kevin sjunger fantastiskt bra, han har scennärvaro och verkar dessutom vara otroligt ödmjuk! Att han dessutom är grymt söt och charmig är inget minus. Han är en färdig artist helt enkelt, precis som en vinnare av "Idol" bör vara. Alice Svensson har också gjort bra ifrån sig men hon är tyvärr inte lika stark artistiskt som Kevin.Vinnarlåten "With Every Bit Of Me", som jag tycker påminner lite om Glenn Medeiros 80-talsklassiker "Nothing's Gonna Change My Love For You", verkar lovande även om den inte är lika omedelbar som tidigare vinnarlåtar. Den kommer säkert att växa ju fler gånger man hör den. Jag ser verkligen fram emot Kevins kommande album och hoppas att det kommer att innehålla riktigt skön och plastig popmusik!
Foto: TV4.
Andra bloggar om: Kevin Borg, musik, nöje, Idol 2008, Alice Svensson, TV, kändisar, pop.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
12 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 12
Atrestro blåste återigen in luft i Callistors mun samtidigt som han försökte skaka liv i honom. Inget hände. Det började snöa igen och Atrestro huttrade som aldrig förr. Men han brydde sig inte om kylan. Allt han kunde tänka på var Callistor.
"Kom igen nu då!" ropade han. "Ligg inte bara där. Rör på dig! Andas!"
Plötsligt hostade Callistor till och spottade vatten ur munnen. "Varför ligger du över mig?"
"Åh, du lever!" Atrestro kramade om Callistor och tårar forsade längs hans kinder. "Jag trodde att du var död."
"Inte skulle jag väl lämna dig ensam här ute i vildmarken? Du skulle ju gå vilse direkt." Callistor log sitt charmiga leende.
Atrestro kunde inte låta bli att le tillbaka och han kysste honom.
"Aj!" Callistor hoppade till.
"Har du ont?"
"Ja, jag har ont i benet och det känns som att mitt huvud ska explodera."
Atrestro rev snabbt bort en reva från sin tröja och baddade det blödande såret i Callistors panna.
"Du måste ha slagit dig ordentligt i fallet", sa han.
"Det är ingen fara."
"Jo, du måste vila."
"Det har vi inte tid med." Callistor reste sig försiktigt upp. "Vi har ett slott att finna. Jag kan förresten vila hos min vän när vi kommer fram."
"Låt mig hjälpa dig i alla fall", sa Atrestro och lät Callistor stödja sig på honom.
"Ja, mamma". Callistor log retsamt.
De lämnade stranden och återvände in i skogen.
"Åt vilket håll ska vi?" frågade Atrestro.
"Jag tror att vi ska österut, men jag är inte säker. Jag kom av mig efter fallet."
Pojkarna fortsatte att gå genom skogen och deras våta kläder började stelna i kylan. Atrestro kände sig orolig för Callistor. Han haltade kraftigt och såret i pannan hade börjat blöda igen. Måtte vi vara framme snart.
"Du blöder igen", sa Atrestro och baddade Callistors panna på nytt. "Du ska se att allt löser sig. Håll bara ut lite till."
Callistor svarade inte utan stirrade på något bakom Atrestro.
"Vad är det?"
"Titta bakom dig".
Atrestro vände sig om och fick syn på en stor stad som bredde ut sig på andra sidan en gigantisk äng.
"Vi är framme i Smaragdia", sa Callistor.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Kom igen nu då!" ropade han. "Ligg inte bara där. Rör på dig! Andas!"
Plötsligt hostade Callistor till och spottade vatten ur munnen. "Varför ligger du över mig?"
"Åh, du lever!" Atrestro kramade om Callistor och tårar forsade längs hans kinder. "Jag trodde att du var död."
"Inte skulle jag väl lämna dig ensam här ute i vildmarken? Du skulle ju gå vilse direkt." Callistor log sitt charmiga leende.
Atrestro kunde inte låta bli att le tillbaka och han kysste honom.
"Aj!" Callistor hoppade till.
"Har du ont?"
"Ja, jag har ont i benet och det känns som att mitt huvud ska explodera."
Atrestro rev snabbt bort en reva från sin tröja och baddade det blödande såret i Callistors panna.
"Du måste ha slagit dig ordentligt i fallet", sa han.
"Det är ingen fara."
"Jo, du måste vila."
"Det har vi inte tid med." Callistor reste sig försiktigt upp. "Vi har ett slott att finna. Jag kan förresten vila hos min vän när vi kommer fram."
"Låt mig hjälpa dig i alla fall", sa Atrestro och lät Callistor stödja sig på honom.
"Ja, mamma". Callistor log retsamt.
De lämnade stranden och återvände in i skogen.
"Åt vilket håll ska vi?" frågade Atrestro.
"Jag tror att vi ska österut, men jag är inte säker. Jag kom av mig efter fallet."
Pojkarna fortsatte att gå genom skogen och deras våta kläder började stelna i kylan. Atrestro kände sig orolig för Callistor. Han haltade kraftigt och såret i pannan hade börjat blöda igen. Måtte vi vara framme snart.
"Du blöder igen", sa Atrestro och baddade Callistors panna på nytt. "Du ska se att allt löser sig. Håll bara ut lite till."
Callistor svarade inte utan stirrade på något bakom Atrestro.
"Vad är det?"
"Titta bakom dig".
Atrestro vände sig om och fick syn på en stor stad som bredde ut sig på andra sidan en gigantisk äng.
"Vi är framme i Smaragdia", sa Callistor.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
11 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 11
Den lilla ekan rusade mot vattenfallet i skrämmande snabb takt. De båda pojkarna började gripas av panik.
"Ska vi försöka simma i land?" frågade Atrestro andfått.
"Det är ingen idé", svarade Callistor. "Strömmen är för stark och vi skulle med all sannolikhet sugas med."
"Det är väl bättre att försöka simma i land än att stå kvar här?"
"Ja, du har rätt."
Callistor kastade sig överbord. Atrestro skulle precis göra detsamma när han plötsligt snubblade och föll omkull i ekan. Helvete! Jag har inte tid med det här. Precis när han reste sig upp för att hoppa överbord kände han hur ekan kantrade. Atrestro hann se Callistors skräckslagna ansikte innan han föll över kanten. Nu dör jag!
Atrestro föll länge innan han till slut landade och sögs långt ner i det ljusblå kalla vattnet. Han chockades av kylan och försökte desperat simma mot ytan. Följ ljuset. När han äntligen kom upp så kunde han inte se Callistor någonstans. Däremot så fick han syn på ekan som hade krossats mot ett par klippor nedanför vattenfallet. Tänk om Callistor har gått samma öde till mötes.
"Callistor!" ropade han desperat. "Var är du?"
Inget svar. Atrestro såg sig omkring. Han kunde se en sandstrand framför sig och började simma rätt mot den. Rädslan för att Callistor var skadad eller rentav död hängde över honom likt ett svart regnmoln. Jag vill inte förlora honom. Plötsligt simmade Atrestro in i något. Det var Callistor som låg under vattenytan. Atrestro tog ett hårt tag runt sin vän och simmade med honom över ytan mot stranden. Det kändes som en evighet för honom att nå målet och kylan bet sig fast i hans hud.
"Snälla, Callistor, du får inte vara död!"
Atrestro drog snabbt upp Callistor på stranden och påbörjade mun mot mun-metoden. Callistor hade ett blödande sår i pannan och såg helt livlös ut. Han andas inte! Vad ska jag göra?
"Callistor, du måste vakna! Jag klarar mig inte utan dig."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Ska vi försöka simma i land?" frågade Atrestro andfått.
"Det är ingen idé", svarade Callistor. "Strömmen är för stark och vi skulle med all sannolikhet sugas med."
"Det är väl bättre att försöka simma i land än att stå kvar här?"
"Ja, du har rätt."
Callistor kastade sig överbord. Atrestro skulle precis göra detsamma när han plötsligt snubblade och föll omkull i ekan. Helvete! Jag har inte tid med det här. Precis när han reste sig upp för att hoppa överbord kände han hur ekan kantrade. Atrestro hann se Callistors skräckslagna ansikte innan han föll över kanten. Nu dör jag!
Atrestro föll länge innan han till slut landade och sögs långt ner i det ljusblå kalla vattnet. Han chockades av kylan och försökte desperat simma mot ytan. Följ ljuset. När han äntligen kom upp så kunde han inte se Callistor någonstans. Däremot så fick han syn på ekan som hade krossats mot ett par klippor nedanför vattenfallet. Tänk om Callistor har gått samma öde till mötes.
"Callistor!" ropade han desperat. "Var är du?"
Inget svar. Atrestro såg sig omkring. Han kunde se en sandstrand framför sig och började simma rätt mot den. Rädslan för att Callistor var skadad eller rentav död hängde över honom likt ett svart regnmoln. Jag vill inte förlora honom. Plötsligt simmade Atrestro in i något. Det var Callistor som låg under vattenytan. Atrestro tog ett hårt tag runt sin vän och simmade med honom över ytan mot stranden. Det kändes som en evighet för honom att nå målet och kylan bet sig fast i hans hud.
"Snälla, Callistor, du får inte vara död!"
Atrestro drog snabbt upp Callistor på stranden och påbörjade mun mot mun-metoden. Callistor hade ett blödande sår i pannan och såg helt livlös ut. Han andas inte! Vad ska jag göra?
"Callistor, du måste vakna! Jag klarar mig inte utan dig."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Stora bloggpriset
Jag läste precis att Aftonbladet ska införa ett nytt bloggpris som ska delas ut inom sju olika kategorier. Jag tycker att det är en kul idé! Bloggandet har ju gett "den vanliga människan" chansen att höras och synas på ett sätt som tidigare var väldigt svårt. Dessutom så är bloggandet en möjlighet för folk att ifrågasätta media och deras ibland tvivelaktiga journalistik. Frågan är dock om det bara är kändisbloggare som kommer att vinna eller om man även lyfter fram mer "okända" bloggare. Jag hoppas förstås på det senare.
De som vinner kommer att få en massa reklam för sina bloggar vilket kan sporra fler att ge sig in i bloggosfären. Ta chansen, det är riktigt skönt att uttrycka sig i skrift! Jag skulle gärna vilja vinna, man måste ju få drömma i alla fall. Vad tycker du om det nya bloggpriset? Kommer Blondinbella att kamma hem årets modeblogg?
Andra bloggar om: Aftonbladet, bloggosfären, nöje, Blondinbella, skrivande, nyheter, media, Stora bloggpriset.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
De som vinner kommer att få en massa reklam för sina bloggar vilket kan sporra fler att ge sig in i bloggosfären. Ta chansen, det är riktigt skönt att uttrycka sig i skrift! Jag skulle gärna vilja vinna, man måste ju få drömma i alla fall. Vad tycker du om det nya bloggpriset? Kommer Blondinbella att kamma hem årets modeblogg?
Andra bloggar om: Aftonbladet, bloggosfären, nöje, Blondinbella, skrivande, nyheter, media, Stora bloggpriset.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
10 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 10
När Atrestro vaknade låg han fortfarande på Callistors arm. Han låg länge och stirrade på den blonda pojken som andades tung. Han är så otroligt vacker. Jag skulle kunna ligga och titta på honom för evigt. Atrestro kysste Callistors hals och letade sig upp till hans mjuka läppar. Callistor öppnade försiktig ögonen.
"Vilket underbart sätt att vakna på", sa han och kysste Atrestro tillbaka.
"Förlåt om jag väckte dig", sa Atrestro. "Jag kunde bara inte motstå dina läppar."
"Du är gullig du."
"Jag är så glad att jag har träffat dig. Jag skulle vara helt vilse i Mesmerita om det inte vore för dig."
"Du har ju alltid madame Simsek." Callistor blinkade och drog Atrestro närmre sig.
De kysstes ännu en gång och Atrestro lät sin hand leta sig neråt. Han smekte försiktigt utanpå Callistors byxor. Plötsligt fick Callistor en besvärad blick och knuffade Atrestro från sig.
"Förlåt", sa Atrestro generat. "Det var dumt av mig. Jag menade inte att..."
"Det är inte ditt fel", avbröt Callistor.
"Vad är det som är fel då?"
"Jag vill inte prata om det. Dessutom så har vi en lång resa framför oss. Vi har inte tid för sådant här."
Callistor töjde loss ekan och de båda pojkarna fortsatte på sin resa. Atrestro kunde inte låta bli att fundera över vad som hade fått Callistor att stöta bort honom. Han verkade ruva på en hemlighet, men vad kunde det vara? Varför ville han inte anförtro sig åt mig? Har jag gjort något fel? Atrestro hann inte fundera länge förrän de stötte på ett större problem. Älven delade sig i två delar en bit framför dem och den högra vägen var blockerad av ett flertal stora träd.
"Fan!" skrek Callistor. "Vår väg är blockerad."
"Vad ska vi göra då?"
"Om vi inte vill äta träflisor till kvällsmat så föreslår jag att vi tar till vänster istället!"
De både pojkarna kastade sig på årorna och hann styra undan precis innan grenen. De satte sig ner i ekan och pustade ut.
"Det var nära ögat", sa Atrestro.
"Ja, men frågan är vart denna väg leder."
De följde med strömmen som verkade bli allt starkare. Plötsligt hörde de ett brusande ljud som kom allt närmre. Pojkarna såg på varandra och kunde urskilja ett stort ångmoln framför dem.
"Vad är det där för något?" frågade Callistor.
"Jag tror att det är ett vattenfall!"
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Vilket underbart sätt att vakna på", sa han och kysste Atrestro tillbaka.
"Förlåt om jag väckte dig", sa Atrestro. "Jag kunde bara inte motstå dina läppar."
"Du är gullig du."
"Jag är så glad att jag har träffat dig. Jag skulle vara helt vilse i Mesmerita om det inte vore för dig."
"Du har ju alltid madame Simsek." Callistor blinkade och drog Atrestro närmre sig.
De kysstes ännu en gång och Atrestro lät sin hand leta sig neråt. Han smekte försiktigt utanpå Callistors byxor. Plötsligt fick Callistor en besvärad blick och knuffade Atrestro från sig.
"Förlåt", sa Atrestro generat. "Det var dumt av mig. Jag menade inte att..."
"Det är inte ditt fel", avbröt Callistor.
"Vad är det som är fel då?"
"Jag vill inte prata om det. Dessutom så har vi en lång resa framför oss. Vi har inte tid för sådant här."
Callistor töjde loss ekan och de båda pojkarna fortsatte på sin resa. Atrestro kunde inte låta bli att fundera över vad som hade fått Callistor att stöta bort honom. Han verkade ruva på en hemlighet, men vad kunde det vara? Varför ville han inte anförtro sig åt mig? Har jag gjort något fel? Atrestro hann inte fundera länge förrän de stötte på ett större problem. Älven delade sig i två delar en bit framför dem och den högra vägen var blockerad av ett flertal stora träd.
"Fan!" skrek Callistor. "Vår väg är blockerad."
"Vad ska vi göra då?"
"Om vi inte vill äta träflisor till kvällsmat så föreslår jag att vi tar till vänster istället!"
De både pojkarna kastade sig på årorna och hann styra undan precis innan grenen. De satte sig ner i ekan och pustade ut.
"Det var nära ögat", sa Atrestro.
"Ja, men frågan är vart denna väg leder."
De följde med strömmen som verkade bli allt starkare. Plötsligt hörde de ett brusande ljud som kom allt närmre. Pojkarna såg på varandra och kunde urskilja ett stort ångmoln framför dem.
"Vad är det där för något?" frågade Callistor.
"Jag tror att det är ett vattenfall!"
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Strangers By Night
I dag bjuder jag på videon till "Strangers By Night" med min stora idol C.C. Catch, eller Caroline Catharina Müller som hon egentligen heter. Låten släpptes som singel 1986 och blev en stor hit i Europa, framförallt i hennes hemland Tyskland. Låten är dessutom producerad av Dieter Bohlen, känd från Modern Talking, vilket hörs tydligt på italodiscosoundet. Jag kan verkligen rekommendera er att köpa samlingskivan "Catch The Hits" som förutom hennes kändaste låtar även innehåller en DVD med hennes musikvideor från 80-talet. Njut av discosoundet och spana in hennes coola 80-talslook!
Andra bloggar om: C.C. Catch, musik, nöje, italodisco, Modern Talking, musikvideo, Dieter Bohlen, nostalgi.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Andra bloggar om: C.C. Catch, musik, nöje, italodisco, Modern Talking, musikvideo, Dieter Bohlen, nostalgi.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
09 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 9
Atrestro och Callistor packade ihop ett varsitt knyte kläder, filtar och mat innan de begav sig till älven. Det var rätt blåsigt ute och de befarade att det skulle bli snö.
"Jag saknar redan värmen i din koja", sa Atrestro när han steg ut på träbryggan.
"Jag med", svarade Callistor och töjde loss ekan. "Låt oss bara hoppas att det inte börjar snöa igen."
De behövde inte ro speciellt mycket eftersom strömmen var så stark. Den lilla ekan kändes som en nål i en höstack på den stora älven. Äntligen är vi på väg! Atrestro njöt av de vackra miljöerna de passerade och glömde för en stund att de faktiskt var på ett farligt uppdrag. Speciellt tagen blev han av ett par gigantiska gröna ängar som bredde ut sig på varsin sida av älven. Han tyckte sig även kunna skymta ett par rådjur. Långt bortom ängarna kunde han även se höga berg med snö på topparna.
"De verkar som att vi är ute ur den djupaste delen av skogen nu", sa Atrestro.
"Det stämmer. Börjar du ångra dig?"
"Absolut inte! Jag hoppas verkligen att din vän kan hjälpa oss hitta vägen till slottet."
"Det kan hon. Vi har känt varandra sedan vi var barn och hon har aldrig haft fel förr."
När det blev mörkt så stannade Callistor till vid kanten av älven. De satt kvar i den lilla ekan som nätt och jämt rymde dem båda. Det var rätt kallt så de virade in sig i en varsin filt och njöt av den stjärnklara himlen.
"Det känns nästan overkligt", sa Atrestro.
"Vad då?"
"Att något kan vara såhär vackert."
"Min far brukade alltid säga till mig att varje stjärna har en egen historia att berätta. Att man kan jämföra stjärnor med sagoböcker. Skillnaden är bara att man får hitta på sina egna historier när det gäller stjärnor. Jag brukade ligga i gräset utanför min fars hus i timmar och titta på stjärnorna samtidigt som jag fantiserade ihop berättelser."
"Var är din far nu?"
Callistor blev genast väldigt allvarlig. "Armén dödade honom när han protesterade mot lord Scarbonnes tyranni."
"Förlåt." Atrestro såg sorgset på Callistor. "Jag menade inte att riva upp gamla sår."
"Det är ingen fara. Det är många år sedan nu. Men jag tänker fortfarande på honom varje gång det är stjärnklart ute."
"Jag önskar att jag kunde minnas mina föräldrar."
"Det kommer du att göra."
De satt tysta en lång stund och lyssnade på ljudet av vinden som letade sig mellan träden vid sidan av älven.
"Vem tog hand om dig när din far dog?" frågade Atrestro och bröt tystnaden.
"Jag har fått klara mig på egen hand sedan dess. Jag var bara tretton år gammal när han dog så det blev väldigt ensamt."
Atrestro tog sin filt och kröp ihop intill Callistor. "Du är inte ensam längre."
"Inte du heller" sa Callistor och såg djupt in i Atrestros ögon.
Det pirrade till i magen på Atrestro och han vände generat bort ansiktet. Callistor lade försiktigt sin hand på Atrestros haka och vände tillbaka ansiktet mot sig. Atrestro slöt sina ögon då Callistor böjde sig fram och kysste honom ömt. Jag kan knappt tro att det är sant. Han bryr sig verkligen om mig, på riktigt. Atrestro kysste Callistor tillbaka och smekte samtidigt hans kind.
"Du är viktig för mig", sa Callistor allvarligt.
"Detsamma", svarade Atrestro. "Jag är så lycklig över att du följer med mig på min resa."
Atrestro lade sig på Callistors starka arm och tittade upp i himlen. Det dröjde inte länge förrän de båda pojkarna somnade tätt intill varandra.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Jag saknar redan värmen i din koja", sa Atrestro när han steg ut på träbryggan.
"Jag med", svarade Callistor och töjde loss ekan. "Låt oss bara hoppas att det inte börjar snöa igen."
De behövde inte ro speciellt mycket eftersom strömmen var så stark. Den lilla ekan kändes som en nål i en höstack på den stora älven. Äntligen är vi på väg! Atrestro njöt av de vackra miljöerna de passerade och glömde för en stund att de faktiskt var på ett farligt uppdrag. Speciellt tagen blev han av ett par gigantiska gröna ängar som bredde ut sig på varsin sida av älven. Han tyckte sig även kunna skymta ett par rådjur. Långt bortom ängarna kunde han även se höga berg med snö på topparna.
"De verkar som att vi är ute ur den djupaste delen av skogen nu", sa Atrestro.
"Det stämmer. Börjar du ångra dig?"
"Absolut inte! Jag hoppas verkligen att din vän kan hjälpa oss hitta vägen till slottet."
"Det kan hon. Vi har känt varandra sedan vi var barn och hon har aldrig haft fel förr."
När det blev mörkt så stannade Callistor till vid kanten av älven. De satt kvar i den lilla ekan som nätt och jämt rymde dem båda. Det var rätt kallt så de virade in sig i en varsin filt och njöt av den stjärnklara himlen.
"Det känns nästan overkligt", sa Atrestro.
"Vad då?"
"Att något kan vara såhär vackert."
"Min far brukade alltid säga till mig att varje stjärna har en egen historia att berätta. Att man kan jämföra stjärnor med sagoböcker. Skillnaden är bara att man får hitta på sina egna historier när det gäller stjärnor. Jag brukade ligga i gräset utanför min fars hus i timmar och titta på stjärnorna samtidigt som jag fantiserade ihop berättelser."
"Var är din far nu?"
Callistor blev genast väldigt allvarlig. "Armén dödade honom när han protesterade mot lord Scarbonnes tyranni."
"Förlåt." Atrestro såg sorgset på Callistor. "Jag menade inte att riva upp gamla sår."
"Det är ingen fara. Det är många år sedan nu. Men jag tänker fortfarande på honom varje gång det är stjärnklart ute."
"Jag önskar att jag kunde minnas mina föräldrar."
"Det kommer du att göra."
De satt tysta en lång stund och lyssnade på ljudet av vinden som letade sig mellan träden vid sidan av älven.
"Vem tog hand om dig när din far dog?" frågade Atrestro och bröt tystnaden.
"Jag har fått klara mig på egen hand sedan dess. Jag var bara tretton år gammal när han dog så det blev väldigt ensamt."
Atrestro tog sin filt och kröp ihop intill Callistor. "Du är inte ensam längre."
"Inte du heller" sa Callistor och såg djupt in i Atrestros ögon.
Det pirrade till i magen på Atrestro och han vände generat bort ansiktet. Callistor lade försiktigt sin hand på Atrestros haka och vände tillbaka ansiktet mot sig. Atrestro slöt sina ögon då Callistor böjde sig fram och kysste honom ömt. Jag kan knappt tro att det är sant. Han bryr sig verkligen om mig, på riktigt. Atrestro kysste Callistor tillbaka och smekte samtidigt hans kind.
"Du är viktig för mig", sa Callistor allvarligt.
"Detsamma", svarade Atrestro. "Jag är så lycklig över att du följer med mig på min resa."
Atrestro lade sig på Callistors starka arm och tittade upp i himlen. Det dröjde inte länge förrän de båda pojkarna somnade tätt intill varandra.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)