17 december, 2009

Nej till otrohet

Överallt pratas det om Tiger Woods otrohetsskandal. För mig personligen är den nyheten ointressant, jag bryr mig inte ett dugg om hans privatliv. Däremot så är diskussionen om otrohet i sig väldigt intressant. Jag är emot otrohet och skulle känna mig hemskt kränkt om min partner träffade andra bakom min rygg. Jag tror inte heller att jag skulle kunna förlåta något sådant.

Men vad är otrohet egentligen? Att ibland kolla in andra, även när man är i ett förhållande, är inget onormalt, snarare tvärtom. Men när man väljer att gå över gränsen och svika sin partners förtroende så anser jag att man gör fel. Jag ser mig själv som monogam, det vill säga att jag håller mig till en partner, och det faller sig helt naturligt för mig.

Folk blandar dock ofta ihop otrohet med polyamori, det vill säga att ha flera partners. Det är absolut inget fel med att ha ett "öppet förhållande" om man trivs bäst med det, MEN då måste båda parterna vara med på det. Det är tyvärr något som ofta glöms bort i debatten om otrohet. I stället skyller man många gånger på den som har blivit bedragen.

Somliga säger att man får skylla sig själv om man inte tillfredsställer sin partners behov. Det är skitsnack! Självklart är det upp till båda parterna att hålla kärleken vid liv, men har man problem i förhållandet så bör man prata ut om dem i stället för att vara otrogen. Vill man ha ett öppet förhållande så bör man klargöra det för sin partner så att ingen blir sårad.

Inget förhållande är perfekt, men att vara otrogen löser inga problem. Jag tror att man skulle kunna rädda många relationer genom att prata mer med varandra. Monogami passar inte alla, och jag säger inte att det ena är "bättre" än det andra. Men att bedra någon som tror sig vara i ett monogamt förhållande är okänsligt.