23 februari, 2017

"You loved me back to life"

Ännu fler CD-skivor från min skivsamling: "I Want To Know What Love Is (Remixes)" med Mariah Carey, "Loved Me Back To Life" med Céline Dion som innehåller den grymma Dave Audé-remixen, nyutgåvor av "The Age Of Consent/Hundreds And Thousands" med Bronski Beat samt "Read My Lips" och "Dare To Love" med Jimmy Somerville.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , .

22 februari, 2017

18 februari, 2017

Melodifestivalen 2017 - Deltävling 3

Så var den tredje deltävlingen av Melodifestivalen 2017 över. Robin Bengtsson och Owe Thörnqvist gick direkt till final, medan Anton Hagman och FO&O gick till Andra chansen. Jag har valt att fokusera på de bidrag jag tyckte om i stället för att kommentera samtliga låtar. Det är tillräckligt mycket negativitet och bitterhet i mediabranschen som det är. Kom i håg att jag bara går efter min egen musiksmak!

Mina personliga favoriter:

1. Robin Bengtsson - I Can't Go On: Jag älskade Robins förra låt i tävlingen, men den här är faktiskt ännu bättre! Elektroniskt och modernt. Snygg show. Låten känns väldigt Justin Timberlake, vilket är ett stort plus!

2. Krista Siegfrids - Snurra Min Jord: Jag älskar Krista och har längtat efter att hon ska återvända till det dancepopsound hon hade på det gryma albumet "Ding Dong!". Den här låten växer för varje lyssning.

3. Jasmine Kara - Gravity: Väldigt duktig tjej! Jag hade låga förväntningar efter att ha hört en låt med henne som lät på tok för mycket Amanda Jenssen/Amy Winehouse för min smak. Men jag gillar den elektroniska låten. Den växer.

4. FO&O - Gotta Thing About You: Duktiga killar, snygg show och en helt okej låt. Men jag hade önskat att den varit snäppet starkare, lite mer upptempo. Jag gillar flera av gruppens tidigare låtar som The Fooo Conspiracy så jag hade hoppats på mer än så här.

5. Anton Hagman - Kiss You Goodbye: Trevlig poplåt och helt okej sång, men jag hade hellre föredragit ett mer elektroniskt sound och mindre akustisk gitarr. En starkare refräng hade också varit en fördel. Men som sagt, helt okej.

De övriga föll mig inte i smaken. Men som ni kan se var det ett mycket bättre startfält denna gång, i alla fall i mina öron.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , .

16 februari, 2017

Eurotix - Letting Go (Demo)

I dag tänker jag bjuda på en kul grej för dig som lyssnar på mitt och Larrys synthpopband Eurotix. "Letting Go" är en tidig demoversion av låten "We Could Have Been" från 2013, fast med en annan text och ett annat sound. Demon går att ladda ned gratis från Soundcloud så att du kan jämföra den med den färdiga versionen här nedanför.

Den färdiga versionen av "We Could Have Been" finns på iTunes och Spotify.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , .

13 februari, 2017

Riverdale - Archie Comics i ny dramaserie

Minns ni serietidningen "Acke", eller "Archie" som den heter i original? Jag fullkomligt älskade den som barn och brukade köpa gamla nummer i ett antikvariat i trakten. Min syster var lika besatt och vi brukade till och med leka att vi var Betty och Veronica. Nu har den amerikanska kanalen The CW gjort en ny, spännande serie baserad på serierna: "Riverdale".

Jag älskar ju att upptäcka nya dramaserier. Till en början var jag lite tveksam till den nya "mörkare" tonen som "Riverdale" har, men redan efter första avsnittet var jag fast. Jag älskar den mystiska handlingen och det är så kul att man förutom huvudpersonerna även fått med flera av de mindre karaktärerna ur serierna, till exempel Josie And The Pussycats, Ethel, Cheryl Blossom, Dilton, Moose och öppet homosexuella Kevin Keller.

De första tre avsnitten finns redan på Netflix och ett nytt kommer att läggas upp varje fredag. Så om du gillar ungdomsserier och såpor som "Pretty Little Liars", "Gossip Girl" och "90210" bör du ge "Riverdale" en chans. Dessutom spelas Archies pappa av ingen mindre än "Beverly Hills, 90210"-stjärnan Luke Perry.

Andra nya, underbara TV-serier jag nyligen börjat följa: "The Crown", "The Halcyon" och "This Is Us". Spana gärna in dem.



Foto: The CW

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , , , .

11 februari, 2017

Melodifestivalen 2017 - Deltävling 2

Så var den andra deltävlingen av Melodifestivalen 2017 över. Mariette och Benjamin Ingrosso gick direkt till final, medan Dismissed och Lisa Ajax gick till Andra chansen. Jag har valt att fokusera på de bidrag jag tyckte om i stället för att kommentera samtliga låtar. Det är tillräckligt mycket negativitet och bitterhet i mediabranschen som det är. Kom i håg att jag bara går efter min egen musiksmak.

Mina personliga favoriter:

1. Mariette - A Million Years: Vilken artist! Jag gillade Mariettes förra bidrag "Don't Stop Believing", men den här låten är snäppet bättre. Elektroniskt, upptempo och känslosamt. Jag hoppas att hon fortsätter släppa musik i samma stil.

2. Benjamin Ingrosso - Good Lovin': Jag hade inte så höga förväntningar men jag måste säga att jag är imponerad av Benjamin. Han är proffsig på scen, har en bra röst och låten är både elektronisk och funky. Är Sveriges Justin Bieber född?

3. Etzia - Up: Den här var precis på gränsen för mig. Jag blev på glatt humör av låten och av numret. Låten hade dock kunnat få vara lite mer elektronisk i soundet. Sången var också lite svajig. Men jag tror att låten kommer växa.

I övrigt var det tyvärr inget som föll mig direkt i smaken.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , .

09 februari, 2017

Recension: Pride (2014)

Året är 1984 och i Margaret Thatchers Storbritannien rasar en gruvstrejk. En grupp gayaktivister i London bestämmer sig för att hjälpa arbetarna genom att starta en insamling. Men facket vill inte förknippas med gayrörelsen så gruppen vänder sig direkt till de strejkande arbetarna i gruvsamhället Onllwyn, vilket tas emot med blandade känslor.

Den verklighetsbaserade filmen bjuder på både skratt och tårar i möten mellan människor som vid första anblick inte har något gemensamt. Jag föddes samma år som "Pride" utspelar sig och kom själv ut som homosexuell i tonåren. Även om det inte var en dans på rosor så hade jag det garanterat lättare än de som kom ut under åttiotalet.

Huvudpersonerna är lätta att identifiera sig med. Bildsköna Ben Schnetzer är lysande som aktivisten Mark och George MacKay är som gjord för att spela nykomlingen Joe. Men de äldre skådespelarna stjäl nästan showen, framför allt de charmiga Bill Nighy och Imelda Staunton. Men filmen kryllar av spännande karaktärer.

Vissa inslag kännas lite klyschiga, men samtidigt var det så här det såg ut för många, så jag har svårt att se hur man skulle kunna göra filmen annorlunda.

Att "Pride" utspelar sig på åttiotalet är ett plus för mig som har en förkärlek till årtiondet. Man har lyckats bra med det tidstypiska modet, frisyrerna och det fantastiska soundtracket bestående av artister som Dead Or Alive, Yazoo och Bronski Beat.

Vissa kommer säkert kritisera filmen för att stundtals vara "för lättsam", även om det förstås är en tolkningsfråga. Men jag tycker att en historia kan beröra utan att vara allt för tung. Jag tror till och med att det kan vara en fördel om man vill nå ut med sitt budskap till en bredare publik. Det här är en familj som alla kan se, gammal som ung.

Missförstå mig inte, "Pride" är ingen solskenshistoria och jag rördes flera gånger till tårar. Kanske träffar filmen en nerv hos mig för att jag påminns om min egen komma ut-process. Oavsett vilket så hoppas och tror jag att "Pride" kan beröra alla typer av människor, oavsett läggning, och leda till större acceptans.

"Pride" finns att köpa på DVD hos Discshop, CDON och Ginza. Personligen rekommenderar jag den på Blu-ray som finns hos brittiska Amazon.



Originalversionen av denna recension publicerades först i Gefle Dagblad. Spana gärna in mina övriga recensioner.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , .

07 februari, 2017

04 februari, 2017

Melodifestivalen 2017 - Deltävling 1

Så var den första deltävlingen av Melodifestivalen 2017 över. Nano och Ace Wilder gick direkt till final medan Boris René och Det Vet Du gick till Andra chansen. Jag har valt att fokusera på de bidrag jag tyckte om i stället för att kommentera samtliga låtar. Det är tillräckligt mycket negativitet och bitterhet i mediabranschen som det är.

Kom i håg att jag bara går efter min egen musiksmak och inte efter vad jag tror att folk kommer rösta på.

Mina personliga favoriter:

1. Dinah Nah var en av mina favoriter 2015 så jag hade höga förväntningar inför kvällens show och de infriades. "One More Night" är en underbar dancepoplåt som känns 2017. Showen var också snygg. Jag hoppas att Dinah får släppa ett helt album snart.

2. De Vet Du hade jag inte sett eller hört så mycket av tidigare, så min rädsla var att det skulle bli ett Samir & Viktor-aktigt nummer. Men "Road Trip" är en riktigt catchy låt som får en att vilja dansa. En skön houselåt med en lättsmält text och helt okej sånginsats. Bra jobbat.

3. Nano imponerade verkligen på mig med sin grymma röst som var som gjord för den starka låten "Hold On". Inte egentligen den typ av musik jag lyssnar speciellt mycket på, men han är så talangfull att han verkligen förtjänade att gå direkt till final.

4. Boris René hade en underbar låt i förra årets tävling. Och även om "Her Kiss" är charmig och får mig på bra på humör så var den inte riktigt lika stark och danceinfluerad som föregångaren. Jag tror dock att den kommer att växa för varje lyssning.

I övrigt var det inget som föll mig i smaken.



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , .

Min Traci Lords-samling

Det här är min lilla men omtyckte Traci Lords-samling: Hennes självbiografi "Nattens Barn" där hon till och med nämner inspelningen av min favoritsåpa "Melrose Place", albumet "1,000 Fires" och singlarna "Fallen Angel" och "Control". Spana gärna in dem, de är riktigt bra!



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , .