Recension: Mitfordmorden - Mysteriet På Asthall av Jessica Fellowes (2017)

Jag har precis läst ut "Mitfordmorden: Mysteriet På Asthall" (2017) av Jessica Fellowes. 1920 mördas den pensionerade krigssjuksköterskan Florence Nightingale Shore på ett tåg. Samtidigt möter vi Louisa Cannon, en fattig, ung flicka som bor i London med sin mamma och morbror. Hon får jobb som barnflicka åt den rika familjen Mitford som bor på landet i det lyxiga Asthall Manor.

Louisa är lättad över att komma bort från sin aggressiva morbror och blir snabbt vän med Nancy, det äldsta barnet i familjen Mitford. Tillsammans börjar flickorna leta efter ledtrådar i Shorefallet och får hjälp av Louisas nya vän Guy Sullivan, en ung man som arbetar vid järnvägspolisen.

Jag tyckte verkligen om att läsa "Mysteriet På Asthall". Boken är lätt att följa med i och är uppenbart inspirerad av Agatha Christies verk, vilket är precis min stil. Jag gillar hur boken skiftar mellan Louisas och Guys perspektiv, samt hur Louisas relation till familjen Mitford och deras tjänstefolk utvecklas över tid.

"Downton Abbey" möter "Miss Marple" i denna bok, så om du gillar mysiga mysterieböcker som utspelar sig i dåtiden är den perfekt för dig. Det finns dessutom fler böcker i denna serie som jag ser fram emot att läsa. Man kan dock läsa dem som fristående historier.

Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.

Recension: Den Franska Fotografen av Natasha Lester (2019)

Jag har precis läst ut "Den Franska Fotografen" (2019) av Natasha Lester där vi under fyrtiotalet möter fotomodellen Jessica May som vill sadla om och bli krigskorrespondent. Men inget kan förbereda henne på det lidande hon kommer att se under kriget. Dessutom möter hon massivt motstånd från män som hatar hennes närvaro i det krigsdrabbade Europa, endast på grund av att hon är kvinna.

Lyckligtvis blir Jessica vän med andra kvinnliga korrespondenter som kämpar mot samma motgångar. Hon blir även god vän med den omtänksamma soldaten Dan Hallworth som har tagit sig an en föräldralös flicka som kommer att betyda mycket för Jessica.

Under nollnolltalet möter vi konsthanteraren D'Arcy Hallworth som besöker ett franskt slott för att paketera en känd fotografs alster. Tanken är att ställa ut dem i D'Arcys hemland Australien, men när hon går igenom fotografierna avslöjas en mörk familjehemlighet. Hur är D'Arcy länkad till fotografen och vilka andra hemligheter finns gömda i slottets vrår?

Jag tycker verkligen om denna roman. Den har en perfekt blandning av romantik och dramatik. Lester har en förmåga att skriva fängslande karaktärer som gör det svårt att lägga ifrån sig boken. När jag dessutom fick veta att huvudpersonen är inspirerad av den verkliga fotojournalisten Lee Miller blev jag sugen på att läsa på om henne också.

Jag gillar oväntade vändningar i böcker, men det blev nästan för många i de sista kapitlen av boken, vilket gjorde mig något förvirrad. Men det är bara ett litet minus eftersom "Den Franska Fotografen" i övrigt är underbar läsning. Jag rördes flera gånger till tårar över de många tragiska livsöden vi får ta del av.

Detta är den andra romanen av Natasha Lester som jag har läst, men den blir inte den sista. Jag gillar verkligen hennes historiska romanser och ser fram emot att börja läsa nästa.

Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.

Recension: Den Italienska Flickan av Lucinda Riley (2014)

Jag läste precis ut "Den Italienska Flickan" (2014) av Lucinda Riley. Romanen följer Rosanna Menici, en ung, italiensk småstadstjej som blir upptäckt av den kända operastjärnan Roberto Rossini och börjar sin resa mot att själv bli sångare. Men hon blir även förälskad i Roberto, vilket är början på ett destruktivt förhållande som spänner sig över årtionden.

Jag tycker om romantiska böcker, men tyvärr har "Den Italienska Flickan" en hel del problem. Det största är huvudpersonens kärleksintresse Roberto som är otroligt osympatisk genom hela romanen. Jag önskade konstant att Rosanna skulle dumpa sexisten och gå vidare. Visst, kärlek är inte alltid logisk, men att framställa detta toxiska förhållande som den stora kärleken frustrerade mig. Det gjorde att jag kände att Rosanna aldrig riktigt utvecklades genom åren.

Men det finns även saker jag gillade med boken. Till exempel sidohandlingen om Rosannas storebror Luca som är kluven mellan sitt kall att bli präst och kärleken till Rosannas vän Abi. Jag gillade även den intriganta Donatella Bianchi som är en av Robertos älskarinnor. Hon påminde om en karaktär ur en såpopera.

Författaren hoppar runt rätt mycket, med flera korta delar i samma kapitel, vilket gör att det ofta känns stressigt. Delarna hade kunnat utökats med fler beskrivningar av karaktärer och platser, något jag ofta saknade.

"Den Italienska Flickan" gavs ut redan 1996 under titlen "Aria", men Riley omarbetade boken för denna nyutgåva. Tyvärr skulle den ha behövt ännu mer omarbetning. Boken är helt okej och jag ångrar inte att jag läste den, men den hade kunnat vara så mycket bättre. Jag har hört att författarens senare böcker är bättre, så jag kanske ger dem en chans.

Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.

Recension: En Ny Värld av Natasha Lester (2016)

Jag har precis läst ut "En Ny Värld" (2016) av Natasha Lester. Boken utspelar sig i tjugotalets USA och handlar om Evelyn Lockhart som drömmer om att flytta till New York City för att studera till läkare. Men hennes konservativa föräldrar är helt emot det, så Evelyn tvingas ljuga för att påbörja sina studier.

Men hennes föräldrar är inte det enda som står i vägen för hennes drömmar då hon som kvinna möter motstånd från sina manliga lärare och klasskamrater. Har Evelyn tagit sig vatten över huvudet? Och vad ska hennes stora kärlek – den stiliga bankmannen Thomas Whitman – säga när han får veta att Evelyn finansierar sina studier genom att uppträda i den skandalomsusade Ziegfeldrevyn?

"En Ny Värld", eller "A Kiss From Mr Fitzgerald" som den heter i original, är precis min typ av bok: en välskriven historisk romans full av glamour och mörka familjehemligheter. Jag lärde mig dessutom en hel del nytt om tidsperioden, vilket alltid är ett plus.

Vissa av intrigvändning må vara något förutsägbara, men det är bara ett litet minus för jag älskade denna bok och ser fram emot att läsa mer av Natasha Lester. Om du gillar kostymdraman med starka kvinnliga karaktärer så är detta en bok för dig.

Recension: Hem Till Gården - Vinter På Emmerdale av Pamela Bell (2018)

Så länge jag kan minnas har jag älskat såpoperor. Ju galnare desto bättre. Den brittiska såpan "Hem Till Gården" började sändas redan 1972. Jag började följa serien någon gång på 2010-talet och fastnade direkt. Vem hade kunnat tro att så mycket drama kunde utspela sig i en liten by på landet?

"Hem Till Gården - Vinter På Emmerdale" (2018), skriven av Pamela Bell, utspelar sig mellan 1914 och 1915, då byn Emmerdale fortfarande gick under namnet Beckindale. Vi får följa Maggie Sugden som har tvingats gifta sig med den våldsamma bonden Joe. Hon drömmer om att få vara med sin stora kärlek Ralph, men hans föräldrar har förbjudit honom att gifta sig med Maggie som inte tillhör samma samhällsklass.

Vi får även stifta bekantskap med Rose Haywood, dotter till byns präst. Hon är också förälskad i Ralph så Maggie står inte högt i kurs hos henne. Men efter att rivalerna umgås allt mer börjar Rose inse att Maggie inte är så hemsk som alla säger. Rose får så småningom upp ögonen för Mick Dingle, en irländsk soldat som har anlänt i Beckindale tillsammans med sina bröder Nat and Levi.

Levi Dingle är den tredje huvudpersonen i boken. Han har följt sina bröder till England för att ta värvning. Men eftersom han bara är sjutton år försöker storebröderna hindra Levi från att ge sig ut i kriget mot tyskarna. Levi faller pladask för Rose, men när han upptäcker att hans bror också uppvaktar prästdottern lovar han sig själv att komma mellan dem.

Jag älskade att läsa "Vinter På Emmerdale" – eller "Christmas At Emmerdale" som den heter i original – med sina mysiga miljöer, oskyldiga romanser och omskakande tragedier. Boken är välskriven och man behöver inte ha sett TV-serien för att läsa den. Men det är självklart en liten bonus för fans av serien att höra välbekanta namn och platser.

Det enda negativa jag kan komma på är att slutet känns lite stressigt. Det är uppenbart att man har lämnat vissa saker olösta i hopp om att locka läsare till uppföljaren. Men i övrigt är denna roman ett måste för alla som älskar historiska romanser.

Tyvärr har ingen av de uppföljande böckerna ännu getts ut på svenska, men jag kommer nog att importera de engelska utgåvorna för att få läsa fortsättningen. Jag är fast.

Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.

Recension: Sanningen Om Amanda av C. E. Moore (1995)

Jag fullkomligt älskar den ikoniska nittiotalssåpan "Melrose Place", så när jag fick veta att det fanns en bok om min favoritkaraktär Amanda Woodward – spelad av Heather Locklear – var jag tvungen att leta upp ett exemplar hos ett antikvariat.

Som titeln avslöjar får vi i "Sanningen Om Amanda" (1995) – skriven av C. E. Moore – följa karaktären som tjugofyraåring. Hon har precis börjat arbeta på sin fars finansföretag och för att ingen ska särbehandla henne har Amanda tagit ett annat efternamn. Hon får snabbt upp ögonen för sin stiliga kollega Geoff. Men är han verkligen rätt för henne? Och hur långt är Amanda egentligen beredd att gå för att komma upp sig i branschen?

"Melrose Place" var en spinoff till ungdomsserien "Beverly Hills, 90210" och var i början rätt tam. Men när Amanda dök upp i slutet av första säsongen förändrades serien och blev mer "over-the-top", vilket jag älskade. Tyvärr är inte boken fullt lika galen som serien och i början kändes den lite seg. Men mot slutet började det äntligen hända saker.

Jag är inte så förtjust i böcker som bara återanvänder handlingen från ett avsnitt av en TV-serie, så att denna bok utspelar sig före seriens början gör den mycket bättre. Detta är en ungdomsbok så den är lätt att ta sig igenom. Jag önskar dock att författaren hade inkluderat lite mer ingående beskrivningar av karaktärer och platser, men det är ju en smaksak.

"Sanningen Om Amanda" är inte en perfekt bok, men den är helt klart intressant och underhållande, i alla fall om du är ett fan av TV-serien och vill veta mer om Amandas förflutna. Jag är glad att den finns i min samling.

Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.

Recension: Evigt Liv av Wes Craven (1999)

Jag är ett stort fan av regissören Wes Cravens klassiska skräckfilmer, speciellt "A Nightmare On Elm Street" (1984), "The Hills Have Eyes" (1977) och "Scream"-filmerna. Men jag hade ingen aning om att han även har gett ut en roman, så när jag hittade den på loppis var jag bara tvungen att slå till.

"Evigt Liv" (1999), eller "Fountain Society" som boken heter i original, följer flera olika personer, men min personliga favorit är Elizabeth, en fotomodell som bor i Schweiz och som börjar undersöka sin älskare Hans mystiska död. Ledtrådarna tar henne till ön Vieques där hon finner Hans vid liv. Men hans personlighet har förändrats drastiskt. Är han verkligen samma man hon blev förälskad i? Och har hans förändring något att göra med den topphemliga militärbasen som finns på ön?

Jag är generellt inte intresserad av böcker som utspelar sig i militärkretsar, då jag tycker att det ämnet är riktigt trist. Men Craven lyckas hålla mitt intresse vid liv, framförallt med delarna skrivna ur Elizabeths perspektiv. De andra karaktärerna för med sig en hel del vetenskapliga termer som inte säger mig ett dugg, men jag förstår att de behövs med tanke på handlingen.

"Evigt Liv" är överlag en underhållande och spännande berättelse. Jag kände verkligen med Elizabeth och vill se hur allt skulle sluta för henne. Om du kommer över denna bok tycker jag att du ska ge den en chans. Men var beredd på att berättelsen är mer åt sciencefictionhållet än den typ av skräck Craven är känd för.

Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.

Supercub - I Had It All And Let It Go (7th Heaven Remixes) (2024)

Generellt är jag inget fan av covers. Det finns alldeles för många smaklösa covers som bara är till för skivbolagen så att de kan tjäna stora pengar utan att behöva jobba ihjäl sig. Men det finns undantag.

Till exempel så har min vän David Swinburn (mer känd som Supercub) släppt sin nya singel, en cover av "I Had It All And Let It Go" med svenska popstjärnan Benjamin Ingrosso som skrev den tillsammans med ABBA-legenden Björn Ulvaeus.

Jag älskar flera remixar av 7th Heaven och eftersom jag helst lyssnar på elektronisk musik så kommer jag garanterat lyssna mer på Supercub än det långsamma och akustiska originalet. Sorry, Benji!

Denna singel innehåller även en underbar remix från Supercubs förra singel "All Kinds Of Amazing" (2016) som bonusspår. Nya singels är nu ärligen släpp, köp den här.

"I Had It All And Let It Go" tracklist:

1. I Had It All And Let It Go (7th Heaven Radio Edit)
2. I Had It All And Let It Go (7th Heaven Club Mix)
3. All Kinds Of Amazing (7th Heaven Radio Mix)



Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.

Filmtips inför hösten

Filmstjärnan Bette Davis.

Film har alltid en stor plats i mitt liv, men på något vis känns det ännu mysigare att krypa upp i soffan och frossa i film på hösten. Jag vill därför rekommendera tre av mina favoritfilmer som definitivt kan liva upp din höst:

Halloween (1978)
Jamie Lee Curtis spelar tonåringen Laurie Strode som förföljs av en maskerad man som har rymt från ett mentalsjukhus. "Halloween" – eller "Alla Helgons Blodiga Natt" som den kallades i Sverige – är en enkel men effektiv skräckfilm som håller än i dag och som introducerade den nu ikoniska skräckikonen Michael Myers. Filmen var med och startade åttiotalets våg av slasherfilmer och har imiterats otaliga gånger, men inget slår originalet.

Regisserad av John Carpenter som även komponerat det fantastiska soundtracket. För ungefär ett år sedan hade en helt ny film i serien biopremiär – även den kallad "Halloween" – där Jamie Lee Curtis återvänder till genombrottsrollen Laurie. Den ignorerar alla tidigare uppföljare och utspelar sig fyrtio år efter originalet. Även denna film är riktigt bra, men se till att se originalet först.

All About Eve (1950)
Bette Davis är en av tidernas bästa skådespelare och i klassikern "All About Eve" – eller "Allt Om Eva" som den kallades i Sverige – spelar hon den åldrande Broadwaystjärnan Margo Channing som tar den unga beundraren Eve (Anne Baxter) under sina vingar. Men detta får hon ångra när Eve så småningom börjar imitera sin idol och samtidigt nästla sig in bland stjärnans vänner. Superbt drama med dialog som känns förvånansvärt modern än i dag. Det är omöjligt att motstå repliker som: "Fasten your seatbelts, it's going to be a bumpy night."

Precis som i de flesta filmer från Hollywoods gyllene era är skådespelarinsatserna av högsta klass. Förutom Davis och Baxter sticker Celeste Holm och Thelma Ritter ut i viktiga biroller. Även den fantastiska Marilyn Monroe syns i en tidig roll, vilket är ett stort plus. Detta är ett måste för alla som gillar riktiga klassiker.

The Shape Of Water (2017)

I detta äventyrsdrama följer vi Elisa (Sally Hawkins), en stum kvinna som arbetar som städerska i ett statligt laboratorium mitt under kalla kriget. Där upptäcker hon en människoliknande amfibie som fångats i Amazonasfloden. Hon börjar besöka varelsen i smyg och så småningom blir de förälskade i varandra. Men när Elisa får veta att man planerar att döda varelsen i forskningssyfte bestämmer hon sig för att rädda sin nyfunna vän.

Guillermo del Toro är en mästare på att skapa sagor för vuxna, till exempel "Crimson Peak" (2015), "Pans Labyrint" (2006) och "Don't Be Afraid Of The Dark" (2010) som alla är både vackra och skrämmande på samma gång. "The Shape Of Water" är inget undantag. Det är en hyllning till klassikern "Skräcken i Svarta Lagunen" (1954) – en film jag själv förälskade mig i som barn – men även "King Kong" och "Frankenstein" är tydliga influenser.

Här finns humor och allvar, spänning och romantik. Jag vill gå så långt att kalla det för ett mästerverk. Ett stort plus till Octavia Spencer och Richard Jenkins som spelar viktiga biroller.



Denna krönika publicerades ursprungligen i Bostadspuls, en bilaga av Arbetarbladet och Gefle Dagblad.

Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.

Recension: Pride (2014)

Året är 1984 och i Margaret Thatchers Storbritannien rasar en gruvstrejk. En grupp gayaktivister i London bestämmer sig för att hjälpa arbetarna genom att starta en insamling. Men facket vill inte förknippas med gayrörelsen så gruppen vänder sig direkt till de strejkande arbetarna i gruvsamhället Onllwyn, vilket tas emot med blandade känslor.

Den verklighetsbaserade filmen bjuder på både skratt och tårar i möten mellan människor som vid första anblick inte har något gemensamt. Jag föddes samma år som "Pride" utspelar sig och kom själv ut som homosexuell i tonåren. Även om det inte var en dans på rosor så hade jag det garanterat lättare än de som kom ut under åttiotalet.

Huvudpersonerna är lätta att identifiera sig med. Bildsköna Ben Schnetzer är lysande som aktivisten Mark och George MacKay är som gjord för att spela nykomlingen Joe. Men de äldre skådespelarna stjäl nästan showen, framför allt de charmiga Bill Nighy och Imelda Staunton. Men filmen kryllar av spännande karaktärer.

Vissa inslag kännas lite klyschiga, men samtidigt var det så här det såg ut för många, så jag har svårt att se hur man skulle kunna göra filmen annorlunda.

Att "Pride" utspelar sig på åttiotalet är ett plus för mig som har en förkärlek till årtiondet. Man har lyckats bra med det tidstypiska modet, frisyrerna och det fantastiska soundtracket bestående av artister som Dead Or Alive, Yazoo och Bronski Beat.

Vissa kommer säkert kritisera filmen för att stundtals vara "för lättsam", även om det förstås är en tolkningsfråga. Men jag tycker att en historia kan beröra utan att vara allt för tung. Jag tror till och med att det kan vara en fördel om man vill nå ut med sitt budskap till en bredare publik. Det här är en familj som alla kan se, gammal som ung.

Missförstå mig inte, "Pride" är ingen solskenshistoria och jag rördes flera gånger till tårar. Kanske träffar filmen en nerv hos mig för att jag påminns om min egen komma ut-process. Oavsett vilket så hoppas och tror jag att "Pride" kan beröra alla typer av människor, oavsett läggning, och leda till större acceptans.

"Pride" finns att köpa på DVD hos Discshop, CDON och Ginza. Personligen rekommenderar jag den på Blu-ray som finns hos brittiska Amazon.



Originalversionen av denna recension publicerades först i Gefle Dagblad. Spana gärna in mina övriga recensioner.

Läs även andra bloggares åsikter om Pride, nöje, Ben Schnetzer, Bronski Beat, 80-tal, Dead Or Alive, recension, film, George MacKay, HBTQ, kultur, recensioner, Yazoo, gay, filmtips.

Recension: Super Mario 3D World (2013)

Nintendos senaste konsol Wii U har inte riktigt levt upp till försäljarnas förväntningar, men historien har lärt oss att man aldrig ska räkna ut Nintendo. Personligen är jag riktigt nöjd med konsolen. Det är skönt att de äntligen har kommit in i HD-generationen så att även deras spel kan avnjutas i högupplöst kvalité.

Ett spel som lyckades vända Nintendos nedåtgående trend något är "Super Mario 3D World" från 2013. De ikoniska karaktärerna Mario, Luigi, Peach och Toad beger sig ut i Svampriket på jakt efter den onda Bowser som har kidnappat ett gäng färgglada feer. En av nyheterna är möjligheten att förvandla karaktärerna till katter som kan klättra på väggar och därför ta sig till svåråtkomliga platser.

Jag har älskat spelen i Super Mario-serien sedan jag var barn och detta är inget undantag. Till skillnad från flera av föregångarna där man kämpade sig genom sidscrollande banor i 2D, utspelar sig detta spel i en vacker 3D-värld, där man kan röra sig betydligt friare. Grafiken är riktigt bra och man blir på gott humör av alla färgglada miljöer och karaktärer, något spelserien är känd för.

Det är extra kul att även prinsessan Peach, min personliga favorit, ger sig in i matchen som en spelbar karaktär, precis som i klassikern "Super Mario Bros. 2". Jag önskar bara att Nintendo gjorde det möjligt i alla sina spel, för det känns inte speciellt 2014 att den enda kvinnliga karaktären är någon som konstant måste räddas.

"Super Mario 3D World" är en underhållande spel som passar både nybörjare och gamla fans av spelserien. Och vill man inte spela ensam kan man vara upp till fyra personer samtidigt, vilket även gör detta till det perfekta partyspelet.

Spelet går att beställa från CDON, Discshop, Ginza och Amazon.



Spana gärna in mina övriga recensioner.

Läs även andra bloggares åsikter om Super Mario 3D World, nöje, recension, kultur, Super Mario, spel, TV-spel, Nintendo, Wii U, teknik, recensioner.

Recension: Nashville (TV-serien)

Den amerikanska TV-serien "Nashville" handlar om Rayna Jaymes, en hyllad countrystjärna som försöker få karriären att gå ihop med familjelivet. Men när skivförsäljningen börjar dala tvingar skivbolaget henne att samarbeta med den manipulativa tonårsstjärnan Juliette Barnes, vilket bäddar för dramatik på högsta nivå.

Jag har aldrig gillat countrymusik. Visst finns det en och annan låt som har gått hem – till exempel Shania Twains lite mer popinfluerade hits – men generellt är det inte en genre som tilltalar mig. Jag kan dock inte motstå en riktigt bra dramaserie – speciellt inte en som utspelar sig i musikbranschen – så jag bestämde mig för att ge "Nashville" en chans. Det ångrar jag inte.

Det var länge sedan jag såg en så välproducerad såpopera med intressanta karaktärer, pampiga miljöer och snabba vändningar. Skådespelarinsatserna är också riktigt bra och jag är imponerad över hur bra alla är på att sjunga. Den sympatiska Rayna spelas av Connie Britton, känd från "Spin City", "Friday Night Lights" och "24". Hon är som klippt och skuren för rollen.

Men min favoritkaraktär är Juliette, spelad av "Heroes"-stjärnan Hayden Panettiere. Hon må vara manipulativ och stundtals elak, men osäkerheten lyser igenom, och ju mer sångerskans trasiga bakgrund uppdagas, desto mer förklaras orsaken till hennes beteende.

"Nashville" bjuder även på en mängd intressanta biroller som växer för varje avsnitt. Jag är till exempel nyfiken på hur den homosexuella countrysångaren Will Lexington, spelad av Chris Carmack, kommer att växa genom seriens gång. Kommer han våga ta steget ut ur den trånga cowboygarderoben?

Och slutligen måste jag erkänna att jag har fastnat för några av låtarna som framförts i serien, även om det har mer att göra med hur de vävs in i handlingen än själva musikstilen. Men du behöver alltså inte tycka om countrymusik för att uppskatta "Nashville", så ge denna pärla en chans. Jag är beredd att gå så långt att säga att "Nashville", tillsammans med "Revenge", är bäst på TV just nu!

Svenska TV3 visade sista avsnittet av säsong två i helgen, men säsong tre är under inspelning i USA, så passa på att se hela serien från början: Säsong ett finns på DVD hos Discshop, CDON och Ginza. Säsong två släpps på DVD den 24 september, men går redan att boka från Discshop, CDON och Ginza.



Spana gärna in mina övriga recensioner.

Foto: ABC

Recension: Lace (1984)

"Lace" är en amerikansk miniserie från 1984, regisserad av Billy Hale, baserad på en roman av Shirley Conran.

Judy Hale, Pagan Trelowney och Maxine Pascal var bästa vänner på sextiotalet då de gick på samma internatskola i schweiziska alperna. Tjugo år senare blir alla tre kallade till den beryktade filmstjärnan Lilis hotellrum där de möts av frågan: "Which one of you bitches it my mother?"

Första gången jag såg "Lace" var som barn på nittiotalet då serien gick i repris. Jag föll pladask för de starka kvinnorna, de exotiska miljöerna och den melodramatiska handlingen. Några år senare, då min stora passion för åttiotalskultur vuxit sig stark, repriserades serien på nytt. Denna gång var jag tillräckligt gammal för att uppskatta "Lace" till fullo.

Jag älskar ju "trashiga" miniserier från åttiotalet. Men även om vissa delar av "Lace" kan ses som trashiga så håller den betydligt högre klass än andra miniserier från samma period! Skådespelarinsatserna är starka. Bess Armstrong, Brooke Adams och Arielle Dombasle är som gjorda för att spela glamourösa och viljestarka kvinnor av åttiotalet.

Men min personliga favorit är förstås underbara Phoebe Cates, känd från kultklassiker som "Gremlins" och "Häftigt Drag I Plugget". Hon är perfekt i rollen som den starka, men samtidigt sköra Lili, och lyckas göra karaktären både sexig och oskuldsfull på samma gång.

Den härliga "Mord Och Inga Visor"-stjärnan Angela Lansbury medverkar också i en liten roll som Maxines faster Hortense. Hon bjuder på en av TV-historiens sämsta franska brytningar, men vad gör det? Det är ju Angela Lansbury vi talar om!

Jag måste också nämna det vackra soundtracket komponerat av Nick Bicât. Att höra det pampiga ledmotivet i öppningsscenen ger mig fortfarande gåshud. Soundtracket går äntligen att köpa både digitalt och fysiskt från kompositörens officiella hemsida. Skivan innehåller dessutom den vackra balladen "No More Lies" med Deniece Williams från uppföljaren "Lace II".

"Lace" tillhör en av mina absoluta favoritserier. Den har allt man kan begära: starka kvinnliga karaktärer, kitsch, glamour, dramatik och fantastiskt åttiotalsmode. Om du som jag älskar klassiska såpor som "Dynastin" och "Falcon Crest" så är "Lace" definitivt något för dig!

"Lace" går att köpa på DVD hos Discshop, CDON, Ginza och Amazon. Missa inte denna underbara serie!



Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.

Recension: Fritt Vilt (2006)

"Fritt Vilt", eller "Kallt Byte" som den kallades i Sverige, är en norsk skräckfilm från 2006, regisserad av Roar Uthaug.

Vi får följa ett gäng ungdomar som ger sig ut i fjällen. Efter en olycka tvingas de söka skydd i ett till synes övergivet högfjällshotell. Det visar sig dock att de inte är ensamma och en efter en börjar de gå ett brutalt öde till mötes.

"Fritt Vilt" är en av de bästa skräckfilmerna som har släppts de senaste åren. Visst, den är inte speciellt originell, men underhållningsvärdet är högt. Att filmen dessutom utspelar sig i Norge gör att det blir extra skrämmande, eftersom det känns så pass nära Sverige, både geografiskt och kulturellt.

Skådespelarinsatserna är riktigt bra för en skräckfilm. Ingrid Bolsø Berdal är perfekt i rollen som hjältinnan Jannicke, som får utstå den ena hemskheten efter den andra. På senare år har man kunnat se henne i internationella filmer som "Chernobyl Diaries" och "Hansel & Gretel: Witch Hunters". Är en blivande "scream queen" på väg att födas?

Ögongodiset står söta Endre Martin Midtstigen för i rollen som Mikal, men den mest sympatiska karaktären är gängets "clown" Morten Tobias, spelad av Rolf Kristian Larsen. Man håller hela tiden tummarna för att han kommer vara en av överlevarna.

Som sagt, "Fritt Vilt" är inte särskilt nyskapande och innehåller en hel del skräckfilmsklyschor. Men filmen är professionellt gjord och kan definitivt mäta sig med de slasherfilmer Hollywood har producerat de senaste åren. Sverige har mycket att lära av Norge när det kommer till skräck!

Jag rekommenderar Blu-ray-utgåvan för bästa möjliga ljud- och bildkvalité. "Fritt Vilt" går att köpa på Blu-ray från CDON, samt på DVD hos Discshop, CDON och Amazon.



Spana gärna in mina övriga recensioner.

Recension: Splendor av Anna Godbersen (2009)

"Splendor" är en roman utgiven 2009, skriven av den amerikanska författaren Anna Godbersen. Boken är den fjärde och sista delen i bokserien "Deluxe".

Elizabeth Holland har gift sig med sin fars gamla vän Snowden Cairn, trots att hon inte älskar honom och trots att hon har känslor för Teddy Cutting. Allt för att trygga sitt ofödda barns framtid. Men Snowden döljer en mörk hemlighet som kommer att ställa allt på sin spets.

Diana Holland har hamnat på Kuba efter sitt misslyckade försök att göra Henry Schoonmaker sällskap i det militära. Hon arbetar nu på en bar där Henry plötsligt dyker upp av en slump. De gläds över återföreningen, men när båda plötsligt tvingas återvända till New York uppstår nya problem.

Penelope Schoonmaker, före detta Hayes, ligger inte på latsidan. Efter att ha pressat Henry till att gifta sig med henne, samt fejkat en graviditet, har hon nu ställt in siktet på prinsen av Bavaria som är på besök i New York. Men är hon verkligen beredd att ge upp sitt goda rykte för chansen att bli prinsessa?

Carolina Broad är lyckligare än någonsin. Hon är förälskad i den rika Leland Bouchard och det vankas bröllop. Men så dyker Tristan Wrigely återigen upp och hotar att avslöja Carolinas förflutna som kammarjungfru. Är Lelands känslor starka nog att hantera sanningen?

Omslaget till "Splendor" utlovar oväntade slut och det kan jag hålla med om till stor del. Precis som i föregångarna blir det ibland överdrivet detaljerade beskrivningar, speciellt om inredning och mode, vilket nästan känns krystat. Men bortsett från det så är "Deluxe" en riktigt bra bokserie som jag har njutit av att läsa.

Det känns nästan lite sorgligt att serien är slut för jag kommer att sakna karaktärerna. Men jag får istället se fram emot att påbörja Anna Godbersens nya bokserie "Bright Young Things". Jag rekommenderar alla som gillar lättsam underhållning och romantik att ge "Deluxe"-serien en chans. Du kommer inte att bli besviken!

"Splendor" är den enda boken i serien som inte finns utgiven på svenska, men den engelska utgåvan går att köpa i de flesta butiker.

Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.

Recension: 13Hrs (2010)

"13Hrs", eller "Night Wolf" som den även kallas, är en brittisk skräckfilm från 2010, regisserad av Jonathan Glendening. I filmen medverkar bland andra Gemma Atkinson, Josh Bowman, Simon MacCorkindale och "Harry Potter"-stjärnan Tom Felton.

Sarah (Isabella Calthorpe) återvänder till sitt barndomshem på den engelska landsbygden, något som tas emot med blandade känslor hos hennes bröder. Dessutom är vännen Emily (Gemma Atkinson) är arg på Sarah för att hon lämnat henne i England för att söka lyckan i Hollywood.

Som om kvällen inte var tillräckligt jobbig så invaderas familjens stora villa plötsligt av en blodtörstig varulv, och Sarah och de andra ungdomarna tvingas söka skydd på vinden i väntan på polisen.

Jag älskar ju B-skräckisar och kan ha överseende med mycket. Till exempel har jag inga problem med filmer som är så dåliga att de nästan blir bra, men "13Hrs" är något av ett gränsfall. Skådespelarna är stela, specialeffekterna usla och replikerna billiga.

Peter Gadiot spelar över så pass mycket att man nästan vill örfila honom, speciellt då han försöker övertala Emily att ligga med honom trots att de är jagade av en varulv. Den enda talangen utöver Simon MacCorkindale, som här gör sin allra sista filmroll, är "Revenge"-hunken Josh Bowman.

"13Hrs" är ingen kalkon, men inte heller en speciellt effektiv skräckis. Fast även om den inte lyckades skrämma mig är filmen på något vis ändå underhållande och ett kul inslag i filmsamlingen. Gillar man halvtaskiga varulvsfilmer kan det vara värt att ge den en chans!

Du kan köpa "13Hrs" hos Discshop och Amazon. Jag rekommenderar dock Blu-ray-utgåvan för bästa ljud- och bildkvalité.



Spana gärna in mina övriga recensioner.

Recension: Avund av Anna Godbersen (2009)

"Avund", eller "Envy" som den heter i original, är en roman utgiven 2009, skriven av den amerikanska författaren Anna Godbersen. Boken är den tredje delen av fyra i bokserien "Deluxe".

Efter den traumatiska upplevelsen i förra boken försöker Elizabeth Holland gå vidare med sitt liv. Hon får dock stöd av sin omtänksamma barndomsvän Teddy Cutting. Men allt ställs på sin spets när Elizabeth upptäcker att hon väntar barn med familjens före detta stallpojke Will.

Diana Holland är förkrossad över att Henry Schoonmaker har gift sig med intrigmakerskan Penelope Hayes, ovetandes om att Henry endast gifte sig med Penelope under utpressning. Penelope i sin tur försöker para ihop Diana med sin bror Grayson i ett försök att hålla sin make borta från rivalen.

Den självupptagna Carolina Broad har kommit upp sig i New Yorks societet tack vare den gamla och rika ungkarlen Carey Lewis Longhorn. Men när hans hälsa plötsligt försämras sätts Carolinas framtid som societetsdrottning på spel.

"Avund" är minst lika bra som föregångarna i "Deluxe"-serien och jag gillar miljöombytet när huvudpersonerna ger sig av till Florida för att göra Henry sällskap på en fiskeresa. Författaren har lyckats väldigt bra med beskrivningen av det lyxiga hotellet de bor på, samt den allt annat än trista tågresan dit.

Det här är faktiskt den bok i serien som jag har läst ut snabbast, vilket är ett väldigt bra betyg. Slutet kanske är lite förutsägbart, men det drar inte ner betyget det minsta. Detta är underhållande läsning på hög nivå!

"Avund" är den sista boken som finns utgiven på svenska men den fjärde och avslutande delen "Splendor" är lätt att hitta i importbutiker på nätet.

Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.

Recension: Rivaler av Anna Godbersen (2008)

"Rivaler", eller "Rumors" som den heter i original, är en roman från 2008, skriven av den amerikanska författaren Anna Godbersen, samt uppföljare till "Deluxe" från 2007.

Elizabeth Holland lever en lugnt och enkelt liv i Kalifornien efter att ha iscensatt sin egen död för att kunna leva tillsammans med familjens före detta stallpojke Will Keller. Men när de får höra hur dåligt ställt hennes familj har det överväger paret att återvända till New York.

Elizabeths före detta kammarjungfru Lina Broud, som numera går under namnet Carolina Broad, säljer familjehemligheter till den manipulativa Penelope Hayes i utbyte mot pengar och vackra klänningar. Hon lär även känna Tristan Wrigely, som arbetar på varuhuset Lord & Taylor, och tillsammans försöker de ta sig in i de fina kretsarna.

Penelope i sin tur försöker fånga Henry Schoonmaker genom att spela snäll och omtänksam. När det inte fungerar tar hon istället till utpressning för att få honom att gifta sig med henne. Henry har bara ögon för Diana Holland men tvingas krossa hennes hjärta för att Penelope inte ska förstöra Dianas rykte.

"Rivaler" är minst lika spännande som "Deluxe" och jag hade svårt att lägga boken ifrån mig. Problemet med den första delen var att man fokuserade på lite för många karaktärer, för snabbt. Men i den andra boken fungerar det betydligt bättre eftersom att man redan har lärt känna huvudpersonerna.

Personligen hade jag klarat mig utan fullt så mycket detaljer om dåtidens mode, något som nästan blir grekiska för mig som inte är insatt i alla modebegrepp. Fast samtidigt är det kul att författaren tar tidsepoken på allvar. "Rivaler" en väldigt underhållande bok med mycket drama, intriger och romantik.

Jag vill ge ett extra plus för de otroligt vackra omslagsbilderna till "Deluxe"-serien.

Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.

Recension: Prowl (2010)

Jag har precis sett den brittisk-amerikanska skräckfilmen "Prowl" från 2010, regisserad av Patrik Syversen, och jag måste säga att jag blev positivt överraskad.

Amber (Courtney Hope) vill inget hellre än att lämna sin trista hemstad. När hon blir erbjuden en lägenhet i Chicago följer hennes bästa vänner med som sällskap. Men deras bil går sönder och gänget får lift av en skum lastbilschaufför (Bruce Payne). När chauffören istället släpper av ungdomarna i ett övergivet slakthus börjar mardrömmen.

"She was running from her life. Now she's running for it."

After Dark Films är ökända för att göra billiga B-filmer, men "Prowl" är inte alls så dålig som många recensioner påstår. Det är en förvånansvärt spännande vampyrfilm med hyfsade specialeffekter och godkända skådespelarinsatser.

Filmen är inspelad i Bulgarien och några av vampyrerna spelas av lokala talanger, vilket fungerar alldeles utmärkt. Något som fungerar mindre bra är att de flesta av huvudpersonerna spelas av britter som försöker prata amerikanska, vilket gör att det låter lite konstigt.

Men de halvtaskiga dialekterna stör mig inte så mycket. Bäst i ensemblen är Courtney Hope och snyggingen Josh Bowman, känd för rollen som Daniel Grayson i den härliga dramaserien "Revenge".

"Prowl" är långt ifrån den perfekta skräckfilmen men duger som lättsam underhållning, speciellt för alla vampyrälskare där ute. Jag rekommenderar Blu-ray-utgåvan för bästa möjliga bild- och ljudkvalité.



Spana gärna in mina övriga recensioner.

Recension: "Såna" På Amerikabåtarna av Arne Nilsson (2006)

Jag har alltid varit intresserad av gamla passagerarfartyg, till exempel Titanic, Queen Mary och Andrea Doria. Så när en vän gav mig Arne Nilssons bok "Såna På Amerikabåtarna" i present slog hon verkligen huvudet på spiken.

Boken handlar om manlig homosexualitet ombord Svenska Amerika Liniens fartyg, med trafik mellan Göteborg och Nordamerika. Nilsson har intervjuat tjugofem män som arbetade på fartygen, under efterkrigstiden och fram till nedläggningen 1975.

Han ställer sig även frågan om de svenska Amerikabåtarna var en frizon för homosexuella? Flera män berättar att de behandlades väl av övrig personal och av rederiet, som bland annat anställde homosexuella så att gifta män skulle slippa oroa sig för otrohetsskandaler då fruarna reste över Atlanten.

Jag älskar att läsa om hur det var att vara homosexuell förr i tiden, så det bästa med boken är de anställdas spännande berättelser, som är humoristiska och sorgliga om vartannat.

Boken innehåller en del upprepningar, och jag hade gärna hört ännu fler berättelser från de anställda istället för alla "kalla fakta". Men bortsett från det är "Såna På Amerikabåtarna" en riktigt intressant och underhållande bok, för alla som är intresserade av homo- och fartygshistoria.

Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.