Den verklighetsbaserade filmen bjuder på både skratt och tårar i möten mellan människor som vid första anblick inte har något gemensamt. Jag föddes samma år som "Pride" utspelar sig och kom själv ut som homosexuell i tonåren. Även om det inte var en dans på rosor så hade jag det garanterat lättare än de som kom ut under åttiotalet.
Huvudpersonerna är lätta att identifiera sig med. Bildsköna Ben Schnetzer är lysande som aktivisten Mark och George MacKay är som gjord för att spela nykomlingen Joe. Men de äldre skådespelarna stjäl nästan showen, framför allt de charmiga Bill Nighy och Imelda Staunton. Men filmen kryllar av spännande karaktärer.
Vissa inslag kännas lite klyschiga, men samtidigt var det så här det såg ut för många, så jag har svårt att se hur man skulle kunna göra filmen annorlunda.
Att "Pride" utspelar sig på åttiotalet är ett plus för mig som har en förkärlek till årtiondet. Man har lyckats bra med det tidstypiska modet, frisyrerna och det fantastiska soundtracket bestående av artister som Dead Or Alive, Yazoo och Bronski Beat.
Vissa kommer säkert kritisera filmen för att stundtals vara "för lättsam", även om det förstås är en tolkningsfråga. Men jag tycker att en historia kan beröra utan att vara allt för tung. Jag tror till och med att det kan vara en fördel om man vill nå ut med sitt budskap till en bredare publik. Det här är en familj som alla kan se, gammal som ung.
Missförstå mig inte, "Pride" är ingen solskenshistoria och jag rördes flera gånger till tårar. Kanske träffar filmen en nerv hos mig för att jag påminns om min egen komma ut-process. Oavsett vilket så hoppas och tror jag att "Pride" kan beröra alla typer av människor, oavsett läggning, och leda till större acceptans.
"Pride" finns att köpa på DVD hos Discshop, CDON och Ginza. Personligen rekommenderar jag den på Blu-ray som finns hos brittiska Amazon.
Originalversionen av denna recension publicerades först i Gefle Dagblad. Spana gärna in mina övriga recensioner.
Läs även andra bloggares åsikter om Pride, nöje, Ben Schnetzer, Bronski Beat, 80-tal, Dead Or Alive, recension, film, George MacKay, HBTQ, kultur, recensioner, Yazoo, gay, filmtips.
