Jag tycker om romantiska böcker, men tyvärr har "Den Italienska Flickan" en hel del problem. Det största är huvudpersonens kärleksintresse Roberto som är otroligt osympatisk genom hela romanen. Jag önskade konstant att Rosanna skulle dumpa sexisten och gå vidare. Visst, kärlek är inte alltid logisk, men att framställa detta toxiska förhållande som den stora kärleken frustrerade mig. Det gjorde att jag kände att Rosanna aldrig riktigt utvecklades genom åren.
Men det finns även saker jag gillade med boken. Till exempel sidohandlingen om Rosannas storebror Luca som är kluven mellan sitt kall att bli präst och kärleken till Rosannas vän Abi. Jag gillade även den intriganta Donatella Bianchi som är en av Robertos älskarinnor. Hon påminde om en karaktär ur en såpopera.
Författaren hoppar runt rätt mycket, med flera korta delar i samma kapitel, vilket gör att det ofta känns stressigt. Delarna hade kunnat utökats med fler beskrivningar av karaktärer och platser, något jag ofta saknade.
"Den Italienska Flickan" gavs ut redan 1996 under titlen "Aria", men Riley omarbetade boken för denna nyutgåva. Tyvärr skulle den ha behövt ännu mer omarbetning. Boken är helt okej och jag ångrar inte att jag läste den, men den hade kunnat vara så mycket bättre. Jag har hört att författarens senare böcker är bättre, så jag kanske ger dem en chans.
Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.
