I somras var jag och mina vänner på Pridefestivalen i Stockholm. Denna årliga kärleksfestival för homo-, bi- och transpersoner har anordnats sedan 1998 och blivit populärare för varje år. Jag har funderat en hel del på vad det här med Pride innebär för mig och jag vill gärna dela med mig av mina tankar.
Sedan jag för fyra år sedan kom ut som homosexuell har jag mognat oerhört. Jag känner mig mer nöjd med mig själv och trivs med tillvaron. Min familj tog det inte så bra i början, men nu har de inte längre några problem med min läggning. I början oroade sig pappa för att jag skulle bli misshandlad om jag gick ut med min läggning.
Jag svarade: "Pappa, folk blir misshandlade för en massa saker. Det har ingen betydelse vad man gör, man kan bli misshandlad ändå. Folk retar sig på allt. Jag blir hellre misshandlad för att vara mig själv än för att låtsas vara någon annan. Enda sättet att få folk att sluta vara fördomsfulla är att inte gömma sig. Om vi ska kunna ändra samhället måste vi våga vara oss själva."
Jag har alltid gillat raka och ärliga människor. Det värsta som finns är folk som snackar skit. Därför tycker jag att det är kul när heterosexuella kommer till mig och ställer frågor. Det har även hänt att heterokillar sagt till mig att de har homofobi, men bett mig om hjälp till att ändra uppfattning.
Det är ganska vanligt att heterosexuella killar är emot just homosexuella killar. Jag vet inte riktigt vad det beror på men jag antar att de är osäkra på sin egen läggning, eller så är de allmänt rädda för saker de inte har tillräckligt med kunskap om.
Många killar vågar inte närma sig mig av rädsla för att jag ska stöta på dem. De tar för givet att bara för att man är bög så stöter man på allt som rör sig av det manliga könet. Är inte det rätt fåfängt? Även bögar har platoniska förhållanden med andra killar, tro mig.
Vissa säger att homosexualitet är onormalt, att det strider emot naturens lagar. De säger ofta att människan är född med instinkten att fortplanta sig. Men bara för att man är heterosexuell så betyder väl inte det att man vill skaffa barn? Och det existerar dessutom homosexualitet i djurvärlden.
Många använder religion för att göra homosexualitet till något syndigt. Om det finns en Gud och han är god så älskar han alla människor. Min farmor är rätt religiös och hon kommer ofta till mig och berättar att de brukar diskutera homosexualitet i hennes kyrka. Hon visar tydligt att hon inte har några problem med det. Jag är stolt över henne.
Jag kan inte förstå hur folk orkar engagera sig i andra människors privatliv. Varför såra och trakassera folk för att de inte är som en själv? Även om man nu har problem med homosexuella tycker jag att man kan hålla det för sig själv, eller åtminstone vara öppen för att ändra åsikt.
I början tyckte jag att det var lite konstigt med en särskild festival för HBT-personer, att det kanske skulle göra glappet mellan HBT-personer och heterosexuella större. Jag tänkte att det skulle verka lika underligt om man hade en festival för heterosexuella. Jag ändrade dock uppfattning. För precis som de flesta minoritetsgrupper är även HBT-personer ofta utsatta för trakasserier och hot.
För mig är Pride en stor kärleksfest där HBT-personer möts tillsammans med heterosexuella och har kul. Det är en festival som får oss som tillhör denna minoritetsgrupp att visa att vi vågar vara oss själva och att vi vägrar tryckas ner. Jag hoppas att vi framöver kommer att bli allt mer öppna för saker som inte följer normen. Det viktigaste är ju trots allt att vi respekterar varandra.
