"Yes, I'm still alive"

Jag har spelat in en massa a cappella-låtar på datorn, med hjälp av mikrofonen jag fick i julklapp. Det är alltid lika kul, dessutom känns det bra att folk får höra hur jag låter live och inte bara i studio. Många artister mixar ju om sina röster när de spelar in, på grund av att de kanske inte kan sjunga så bra, vilket jag tycker känns falskt. Sådant avstår jag från.

Hur som helst så har jag bland annat sjungit in den outgivna Agnetha Fältskog-låten "I'm Still Alive" som hon framförde på ABBA:s turné 1979. Jag är kär i den vackra balladen och sjunger på den nästan hela tiden. Jag önskar att den kunde ges ut officiellt.

Dennis: "Vad jag gör om tio år? Jag är säkert död. Det skulle inte förvåna mig. Just my luck!"

I dag hade vi idrott i skolan, vilket jag faktiskt hade sett fram emot. Den lektionen gick bort så mycket förra terminen så det var skönt att komma i gång igen. Efteråt insåg jag att jag inte bara har en förkärlek för filmtrailers och remixar. Jag är också beroende av att duscha. Det är ju så skönt och rogivande.

Dennis: "Jag är så dålig på siffror att det är ett under att jag minns mitt eget personnummer."

Dessutom är jag nog lite besatt av att blåsa bubblor med tuggummi. Visst är jag lättroad? Jag har för övrigt köpt hela TV-serien "Törnfåglarna" från åttiotalet på DVD. Så nu vet ni vad jag gör när jag inte ser på "Melrose Place"!

Petitesser

Förra onsdagen så kom min goda vän Anna W på besök och hade sin tuffa lillebror Marcus med sig. Anna och jag har känt varandra sedan vi gick i sexan och det är alltid lika kul att träffa henne. Vi spelade Cluedo, fikade och såg Melodifestivalen 2004 på DVD, för att såga bidragen.

Dennis: "Varför får inte jag vara Snövit? Eller, vem har sagt att jag inte får vara det? Ingen diskriminering här inte! Nu är jag Snövit!"

I lördags var jag in till Gävle och träffade Stina. Hon hade åkt dit från Hälsingland för att shoppa tillsammans med sina föräldrar. Vi åt lunch på samma restaurang som vi alltid går på. Sedan åkte vi till Valbo Köpcentrum där jag köpte en ny TV. Nu slipper jag se en miniversion av Marilyn Monroe varje gång jag ser på hennes filmer.

"I could really use a friend right now", måste vara den mest uttjatade repliken i amerikansk TV-historia. Trots det så använder jag mig av den när jag är ledsen. Jag funderar för övrigt på att sätta en skylt på magen med texten: "Puckon, prata inte med mig!" Tror ni det skulle fungera?

Dennis: "Kylie har inga dåliga låtar."
Henri: "Nej… eller jo… eller vad sa du nu?"

Nu är första skolveckan efter lovet avklarad och den har gått bra. Det är skönt att vara tillbaka i vardagen. Vår musikfröken Lisen gillade min och Stefans idé om att göra en musikal, så nu har musikal blivit ett helt eget tillvalsämne. Det kommer bli skitkul att jobba med den, speciellt Stefans och min egenskrivna komposition "Petitesser".

Nej, nu ska jag gå och se "Melrose Place" på TV, så stör mig inte. Puss och kram!

Tiffany's

I flera år har jag varit mer eller mindre besatt av den världsberömda juvelbutiken Tiffany & Co. i New York. Det började tack vare att Marilyn Monroe sjöng och pratade om butiken i sina filmer. Filmen "Frukost På Tiffany's" med Audrey Hepburn är också en bidragande faktor.

Så ni må tro att jag blev överlycklig när pappa i dag kom hem med en turkos shoppingkasse från Tiffany's i New York! Den innehöll en av deras berömda, turkosa kartonger med ett fint armband i. Jag nästan skuttade upp och ner. Äntligen har jag något från Tiffany's!

Jag ska spara påsen och kartongen som minne. Tack, pappa!

Nyårsafton 2004

Jag hade en väldigt trevlig nyårsafton! Jag åkte ner till Stockholm vid lunchtid och tog en fika med min nätkompis Kalle. Vi jämförde knäskålar, vek servetter och pratade om viktiga saker som nöjet med att åka rulltrappa. Sedan träffade jag min kära norrlänning Patric och hade lite kramkalas innan Micke dök upp.

Micke och jag tog tunnelbanan till vandrarhemmet vi skulle bo på. Snacka om att det var ett bra vandrarhem! Hög standard och TV på rummet är numera ett krav på vandrarhem från min sida.

Det enda negativa var en kärring som blev sur då vi gick in i hissen före henne. Hennes son försökte generat påpeka att vi faktiskt hade tackat för att hon höll upp dörren åt oss. Då blev hon ännu mer arg och slängde ur sig saker som: "Ungdomar! Ni ska då alltid gå först. Young people!" Hon verkade tro att vi var utländska. Vi hade rätt roligt åt henne i alla fall och gav svar på tal.

Micke och jag började kvällen med att äta en god nyårsmiddag på en grekisk restaurang innan vi begav oss in mot city. Det tog dock en stund, för jag var tvungen att sminka mig först. På vägen in till centrum gick vi förbi Stockholms stadshus där jag ställde mig framför en av strålkastarna som lyser upp huset. Då kunde man se min skugga mot väggen, så om någon där ute undrar vems skugga det var så har ni nu svaret.

När vi kom in till city tog vi en drink i lobbybaren på Hotell Royal Viking och sedan tog vi hissen upp till SkyBar. Det var väldigt fint där uppe och vi stannade kvar tills klockan närmade sig midnatt. Då gick vi ut på Vasabron och beundrade alla vackra fyrverkerier. Jag blir som barn på nytt med fyrverkerier för det känns så glamouröst och spännande. Efter en promenad genom centrum avslutade vi kvällen på Fenix, en mysig bar där det vimlade av snygga killar.

Dagen därpå checkade vi ut och åkte in till city igen efter att ha shoppat några DVD-filmer. Sedan köpte vi en blomma och ett kort åt Patric som snart skulle fylla år. Eftersom nästan alla affärer var stängda så fördrev vi tiden med att titta på NK:s julskyltning, samt besöka ett par kyrkor. Det var så vackert med alla tända stearinljus. Vi passade även på att skänka lite pengar till det katastrofdrabbade Asien.

Sedan dök vår nätkompis Lars upp och umgicks med en stund, och så träffade vi Patric igen och gav honom presenten. Stockholmsresan avslutades i lobbybaren på Royal Viking innan jag begav mig av hemåt. Jag har alltid älskat nyårsafton med dess glamourösa tillställningar, champagne, vackra kläder, glitter, fyrverkerier och all väntan. Man går hela dagen och väntar på något spännande. Jag tänker i alla fall göra det bästa av 2005 och se till att må riktigt bra. Tänker du?

Slutligen vill jag skicka ut en liten tanke till alla som har avlidit i katastrofen i Asien. Det är så hemskt att man helt enkelt inte kan ta in det.