Jag upphör aldrig att förvånas över personer som tror att de är anonyma på Internet. I dag fick jag en otrevlig kommentar i bloggen från någon som inte ens vågade skriva ut sitt namn. Om man ska attackera folk så kan man väl åtminstone vara modig nog att stå för vem man är.
Det roliga är dock att jag kollade upp personens IP-nummer och såg vilket företag som står för abonnemanget. Det var då inte svårt att lista ut vem personen ifråga var. Jag råkar nämligen veta att denna person ofta är där. Jag känner dessutom ägaren av företaget.
Jag bryr mig egentligen inte om vad personen ifråga tycker om mig, denne har aldrig varit värd att ta på allvar. Jag ville bara visa mina läsare hur komiskt det är att stalkers tror att de är anonyma på nätet.
Folk får tycka precis vad de vill om mig, det kvittar för mig. Alla har rätt till sin åsikt. Men jag har rätt till mina minnen, känslor och upplevelser. Det kan ingen ta ifrån mig. Jag vet vad som är sant och det är det enda som betyder något för mig.
