Jag hade nyligen en lång diskussion med en person i ett forum jag driver. Jag förklarade att hans kommentarer inte var okej eftersom de kunde tolkas som rasistiska. Det handlade om en gammal TV-serie som ska få en reboot, där alla karaktärer kommer att spelas av nya skådespelare. Det kan man förstås tycka vad man vill om. Problemet var dock att mannen i fråga valde att reta sig på var att en av de gamla karaktärerna – som var vit – i den nya versionen kanske ska spelas av en latinamerikan.
Jag jämförde hans kommentarer med ilskan över att en av karaktärerna från "Star Trek" är homosexuell i den nya filmen, men mannen tyckte inte alls att det var samma sak eftersom "man inte kan byta ras". Jag svarade att karaktären inte har bytt ras, eftersom detta är en reboot, en nystart på handlingen, så hon har ju förstås alltid varit latinamerikan.
Eftersom mannen väljer att reta sig på en sådan sak föreslog jag att han skulle fråga sig själv varför, varpå mannen gav standardkommentaren: "Jag är inte rasist, men..." Som vanligt när argumenten tog slut fick jag höra att jag var "politiskt korrekt" och "överkänslig" som reagerade, men jag stod på mig och gav svar på tal med motargument tills mannen fick nog och lämnade forumet. Jag kände mig trött, men ändå stolt över hur jag hanterade det.
Jag vägrar hålla tyst när folk uttrycker sig rasistiskt. Om det gör mig politiskt korrekt så tar jag det som en komplimang. Synd bara att så många verkar ha glömt bort att medmänsklighet INTE är en svaghet.
Läs även andra bloggares åsikter om HBTQ, rasism, samhälle, fördomar, PK, känslor, politiskt korrekt, Star Trek.
