Hellströms i Furuviksparken

Jag, mamma och min syster Diana spenderade lördagen i Furuviksparken, en stor park med zoo i närheten av Gävle. Vi brukade alltid åka dit som barn så det var mycket nostalgikänslor att återvända. Vi kände oss nästan som barn på nytt. Här nedanför kan ni se några bilder från dagen.

Mamma och Diana. Ringsvanslemurer i bakgrunden. Gillar den gamla byggnaden i bakgrunden, kallad "Kyrkan", byggd 1901. Minns den tydligt från barndomen:



Vi hade turen att komma djuren väldigt nära. Riktiga glädjespridare:



Dianas och hennes nya vän, ringsvanslemuren:



Familjen Hellström älskar att fika:



Den perfekta avslutningen på en fin dag. Mamma vann en annanas åt Diana, precis den hon hade hoppats på:

I Furuvik med jobbet

Oj, så trött jag är nu igen! I dag var jag med jobbet till Furuviksparken där vi i personalen och våra medlemmar tittade på djuren, åkte karuseller och njöt av de vackra miljöerna. Jag kan även erkänna att jag tittade en hel del på alla söta killar som arbetade i parken. Jag tog sällskap med Calle, Anki, Annika och Ankis son Hampus. Annika hade dessutom med sig sin dotter Filippa som vi alla turades om att underhålla. Det var en jättemysig dag och vi hade tur med vädret! Vi åt även en fantastisk lunch på en fin fiskerestaurang vid havet där man kunde njuta av utsikten. Här under kan ni se en bild på mina härligt barnsliga arbetskamrater:



Nej, nu ska jag lägga mig och se "Mord Och Inga Visor" på DVD innan jag somnar. Att se Angela Lansbury lösa mordgåtor i 80-talets USA är den perfekta avslutningen på en bra dag! Spana gärna in mina bilder från dagen här.

Andra bloggar om: Furuvik, Angela Lansbury, vardag, Mord Och Inga Visor, vänskap, TV, Furuviksparken, 80-tal.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Julmarknad i Furuvik

I dag åkte jag, mamma, Diana och Mr. M till Furuviksparken på julmarknad. Det var rätt mysigt även om det inte var lika stort som vi hade väntat oss. Mitt tips till parken är att ha gratis inträde nästa år med tanke på hur dyrt allt där inne är. M köpte dock en massa julpynt och vi andra försökte desperat hitta något varmt att dricka. Höjdpunkten var att klappa getterna.

I torsdags var Gnäll-Anna på besök och det piggade upp som vanligt. Jag känner mig fortfarande yr i huvudet efter allt skratt så jag överdoserade nog henne. Men vi ska ses igen nästa vecka och se "Varan-TV" på DVD. Hon har lika töntig humor som jag så det kommer säkert att gå hem. Jag älskar dig för evigt, gumman!