Som ni säkert har listat ut så praktiserar jag på Sveriges Radio Gävleborg. I fredags var det sista dagen för min praktikantkollega Yasmine. Vi fann varandra redan första dagen då hon kom fram och presenterade sig. Det känns tomt utan henne, men vi kommer så klart att hålla kontakten.
Efter praktiken så besökte jag mormor på sjukhuset. Oroa er inte, det är inget allvarligt fel på henne. Jag stannade där i flera timmar och vi pratade om allt mellan himmel och jord. De hade varken radio eller TV på avdelningen så mormor hade börjat längta hem.
Vissa verkar tycka att det är en uppoffring att hälsa på sina äldre, men det resonemanget är bara fånigt! Jag hälsar inte på mormor av pliktkänsla, utan för att jag älskar henne och faktiskt VILL träffa henne. Tänk om fler kunde bli bättre på att lägga tid på sina äldre, istället för att hela tiden komma med bortförklaringar.
