Folk har länge klagat över att lokaler på Sandvikens sjukhus står tomma. Men när Gefle Dagblad i går berättade att det finns intresse att starta ett asylboende i de tomma lokalerna dröjde det inte länge förrän Facebookflödet fylldes av högljudda protester. Samma sak hände när det några dagar tidigare rapporterades om liknande förslag i trakten.
När jag ser vissa av de arga kommentarerna blir jag mörkrädd. Jag undrar om de som klagar mest har förmågan att sätta sig in i andras situation. Föreställ dig att tvingas fly ditt hemland på grund av krig och elände. Kanske har du även förlorat flera av dina anhöriga och själv utsatts för fysiskt och psykiskt våld. Sedan kommer du till en liten ort i Sverige och möts av fördomar och hat. Hur skulle det kännas?
Visst kan man diskutera varför andra kommuner inte tar sitt medmänskliga ansvar, men det är inget argument för att Sandviken ska låta bli. Jag önskar att folk först och främst försökte sätta sig in i andras situation istället för att direkt skriva negativa kommentarer så fort det står något om invandring och asylboenden i media. Det säger rätt mycket om deras empatiska förmåga.
Att rasistiska partier som Sverigedemokraterna och Svenskarnas Parti får större utrymme är ännu ett skrämmande bevis för att folk allt oftare gör skillnad på människor, baserat på etnicitet. Har vi inte lärt oss något av historien? Tänk på hur det gick i Tyskland när ett politiskt parti försökte utmåla vissa folkgrupper som syndabockar.
I Sverige har vi tack och lov varit förskonade från krig under väldigt lång tid, och kanske är det därför många svenskar har svårt att föreställa sig hur det kan vara att förlora precis allt. Jag säger inte att Sverige är perfekt. Det finns orättvisor även här som bör bekämpas. Men det är ingen ursäkt för att ignorera de människor som faktiskt har det värre.
Människor söker asyl av en anledning, inte för att man tycker att det skulle vara fantastiskt trevligt att flytta till svenska landsbygden. Så innan du skriver negativa kommentarer om asylboenden nästa gång, ställ dig först följande frågor:
1. Skulle du vilja byta liv med de asylsökande?
2. Om det blev krig i Sverige och du och din familj tvingades fly till ett annat land, hur skulle du vilja bli bemött?
