Alla behöver en Sven

Min goda vän Sven.

Vänner kommer och går. Släkten – eller sekten som jag brukar kalla min – likaså. Det sägs att man i svåra perioder inser vilka ens riktiga vänner är, och jag tror verkligen att det stämmer.

Jag har med åren blivit bra på att rensa i vänskapskretsen och välja bort personer som haft rasistiska åsikter, varit omogna, tagit för mycket energi eller som jag helt enkelt vuxit ifrån.

Förr kände jag nästan ett tvång att vara vän med precis alla jag träffade, av rädsla för skuldkänslor då jag tackade nej. I dag har jag tack och lov betydligt högre integritet. Men jag är glad att kunna säga att jag har ett gäng riktigt nära vänner som finns där för mig i vått och torrt.

Och en av dem vill jag hylla i dagens inlägg. En vän som har funnits med ända sedan 2001 då vi lärde känna varandra på det sociala nätverket Lunarstorm. Sedan dess har vi haft väldigt många samtal om allt mellan himmel och gjord, samt träffats i verkliga livet flera gånger. Det går inte en dag utan att vi chattar på Skype.

Så tack, Sven, för att du finns och för att du alltid gör mig glad, bara genom att finnas till. Din vänskap betyder så mycket för mig och du har blivit som en storebror för mig.

Sven är förresten en grym fotograf, så spana gärna in hans fotoblogg följ honom på Flickr.

Läs även andra bloggares åsikter om vänskap, känslor, självkänsla, vardag, dagbok, tankar, Lunarstorm, IT, sociala medier, Skype, vänner, bästis, foto, fotograf.