Så var Melodifestivalen i gång igen. Gina Dirawi och Petra Mede gjorde bra ifrån sig som programledare. Jag är svag för dessa komiker. Det var även kul att återse Jonas Gardells schlagerskola. Ace Wilder och Robin Bengtsson gick direkt till final, medan Albin & Mattias och Samir & Viktor gick till Andra chansen. Det var inte helt oväntat.
Mina personliga favoriter i kväll var dock Robin Bengtsson och Albin & Mattias. Jag hade en liten kändiscrush på Robin när han var med i "Idol 2008", men oj vad han har mognat. Den hesa rösten är riktigt cool och låten "Constellation Prize" växer för varje lyssning. Jag är inget stort fan av rap men tycker att det fungerar i Albin & Mattias R&B-låt "Rik". Det är dock Mattias Andréassons delar som gör låten för mig. Kul att de får en andra chans.
Jag gillar Ace Wilder som artist och älskade "Busy Doin' Nothin'", så jag hade höga förväntningar inför kvällen. Tyvärr är "Don't Worry" en besvikelse. Den låter stundtals lite som föregångaren, men det största problemet är att låten aldrig riktigt lyfter. Melodin känns så platt och saknar en riktig hook. Synd.
Mimi Werner sjöng riktigt bra och bjöd på en snygg show, men låten "Ain't No Good" är alldeles för mycket countryrock för mig. Mysiga Pernilla Andersson har en så spröd och fin röst. "Mitt Guld" är fin och så, men inget jag kommer att lägga på minnet. Den är för seg för att vinna denna tävling.
Sist och minst, Samir & Viktor. Falsksången talade för sig själv.
Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, Ace Wilder, Gina Dirawi, nöje, Jonas Gardell, Mattias Andréasson, Mimi Werner, musik, Viktor Frisk, Robin Bengtsson, TV-program, pop, SVT, schlager, TV, Samir Badran, kultur, Albin, recension, Pernilla Andersson, Petra Mede.
