Det är så viktigt att våga sätta gränser, att våga säga nej till saker även om man riskerar att såra någon annans känslor. Vi har bara ett liv och vårt eget välbefinnande måste alltid komma i första hand. Självklart ska vi även bry oss om våra medmänniskor, men ingen tackar en om man går in i väggen till följd av att försöka vara andra till lags.
Jag tror att alla människor har en viss pott energi att fördela på olika saker i livet. Men vissa av oss har – av olika anledningar – en mindre pott som måste fördelas på bästa möjliga sätt. Det innebär att man ibland måste prioritera bort vissa saker för att orka med det viktigaste. Men det betyder inte per automatik att man tycker illa om det man måste prioritera bort. Tvärtom, ibland kanske man måste tacka nej till roliga saker för att få energin att räcka till.
Förr hade jag svårt att säga nej, just av rädsla för att verka tråkig eller asocial, men jag har blivit mycket starkare de senaste åren och tryggare i mitt eget skinn. Det finns så klart fördomar, även om mig. Jag kan kanske uppfattas som svår och skygg av personer som inte känner mig så bra. Men i ärlighetens namn, varför ska jag lägga energi på det?
Jag har ingen skyldighet att berätta precis allt om mig själv till främlingar och ytliga bekanta. Jag har inte heller något ansvar för andras förutfattade meningar om mig. Huvudsaken är ju att jag och mina närmaste känner mitt rätta jag.
Spana gärna in mitt blogginlägg "Jag är ingen robot" för mer om samma ämne.
Läs även andra bloggares åsikter om känslor, samhälle, självkänsla, hälsa, psykisk ohälsa, ångest, depression, panikångest, social fobi.