Älskade iMac

I dag kom min efterlängtade iMac med bud. Den är så vacker att jag knappt vågar använda den, av rädsla för att den ska bli smutsig. Själva systemet är rätt annorlunda jämfört med Windows, allt går snabbare och enklare på en Mac, men det kommer ta ett tag att lära mig hur allt fungerar, så bli inte förvånad om mina blogginlägg kommer att dröja lite de närmaste dagarna.

Bäst av allt är att den kraftfulla hårddisken är inbyggd i skärmen, så att man får en massa plats över till annat. Jag fyller ju år i morgon så datorn kom riktigt lägligt, som en tidigt födelsedagspresent. Jag är så glad!

I kväll var förresten Arja Saijonmaa med på "Allsång På Skansen". Hon var så cool och glamourös, speciellt när hon framförde sitt andra nummer. Jag älskar åldrande divor, de har charm och stil som de yngre konkurrenterna ofta saknar. "Högt Över Havet" är förresten en riktigt bra schlagerlåt!

Arja på slottet

I går såg jag sista avsnittet av SVT:s "Stjärnorna På Slottet" där Arja Saijonmaa, Britt Ekland, Magnus Härenstam, Peter Stormare och Jan Malmsjö medverkade. Det var ett rätt charmigt program faktiskt och man lärde sig en hel del om kändisarna som medverkade.

Den jag var mest imponerad av var Arja Saijonmaa som har levt ett väldigt spännande liv. Hon har gjort mycket för att förändra samhället. Jag är inget jättefan av Arjas musik, men hon har gjort ett par låtar som är riktigt bra, till exempel "Högt Över Havet" och "Vad Du Än Trodde Så Trodde Du Fel".

Arja fick rätt mycket kritik av de andra deltagarna för att hon har medverkat i Melodifestivalen. Man kan tydligen inte vara politisk och medverka i kommersiella tävlingar samtidigt. Skitsnack! Vem är det som bestämmer vad som är rätt och fel egentligen? Jag själv älskar att sjunga discomusik samtidigt som jag har ett budskap i mina texter. Vi har alla olika intressen och ingen ska dömas.

Detta blogginlägg vill jag tillägna allas vår Arja Saijonmaa, en stark kvinna som har tagit sig genom många motgångar.

Melodifestivalen 2005 - Deltävling 2

Den andra deltävlingen av Melodifestivalen var lite av en besvikelse. Startfältet var svagt och hela showen kändes avslagen på något vis. Hur som helst så fann jag en favorit, den härliga poplåten "Gone" med BWO. Den är, med sin tragiska text och sitt synthiga sound, helt klart den andra deltävlingens bästa låt.

Blandar man hitskaparen Alexander Bard med den vackra sångfågeln Martin Rolinski kan det inte bli annat än succé. "Gone" kommer säkerligen att bli en riktig radiohit, trots att den tyvärr inte gick vidare. Att de inte slog Camerons småtråkiga "Roma" är för mig ett mysterium.

Jag ville verkligen att Arja Saijonmaa skulle gå vidare, men det blev inte riktigt som jag hade hoppats. Visst, "Vad Du Än Trodde Så Trodde Du Fel" är en riktigt bra schlagerlåt, men Arjas röst var inte på topp. Hon halvpratade sig genom låten, vilket drog ner betyget.

Camilla Brincks "Jenny" är också en besvikelse. Låten kommer inte i närheten av hennes hits "Bye Bye Forever", "Tell Me" och "Heaven" från 2001. Den kommer nog att vara bortglömd inom ett par veckor, tyvärr. Josefin Nilssons vackra ballad "Med Hjärtats Egna Ord" är däremot riktigt bra. Den växer för varje lyssning.

Sanne Salomonsens låt "Higher Ground" är helt okej i refrängen, men den förlorar mycket på att verserna har det där typiska Shania Twain-soundet, någon slags blandning av rock och country. Trots det gick hon vidare, tillsammans med den förhandstippade "Du Och Jag Mot Världen" med Sanna Nielsen och Fredrik Kempe.

Sannas och Fredriks låt är inte dålig, men den är så förutsägbar att man redan från början inser att de kommer att gå vidare. Det känns som om man har hört låten och sett framträdandet ett antal gånger med grupper som Fame. Group Avalons låt "Big Up" får jag inte något grepp om. Precis som Camerons bidrag så lämnar den mig helt tom.

Jag hoppas definitivt på ett bättre startfält till nästa deltävling. Melodifestivalen är ju en av årets roligaste händelser. Självklart så klagar man en massa på de olika bidragen, men man hittar ju alltid sin favorit till slut. Och vad vore Melodifestivalen utan allt gnäll?