Den andra deltävlingen av Melodifestivalen var lite av en besvikelse. Startfältet var svagt och hela showen kändes avslagen på något vis. Hur som helst så fann jag en favorit, den härliga poplåten "Gone" med BWO. Den är, med sin tragiska text och sitt synthiga sound, helt klart den andra deltävlingens bästa låt.
Blandar man hitskaparen Alexander Bard med den vackra sångfågeln Martin Rolinski kan det inte bli annat än succé. "Gone" kommer säkerligen att bli en riktig radiohit, trots att den tyvärr inte gick vidare. Att de inte slog Camerons småtråkiga "Roma" är för mig ett mysterium.
Jag ville verkligen att Arja Saijonmaa skulle gå vidare, men det blev inte riktigt som jag hade hoppats. Visst, "Vad Du Än Trodde Så Trodde Du Fel" är en riktigt bra schlagerlåt, men Arjas röst var inte på topp. Hon halvpratade sig genom låten, vilket drog ner betyget.
Camilla Brincks "Jenny" är också en besvikelse. Låten kommer inte i närheten av hennes hits "Bye Bye Forever", "Tell Me" och "Heaven" från 2001. Den kommer nog att vara bortglömd inom ett par veckor, tyvärr. Josefin Nilssons vackra ballad "Med Hjärtats Egna Ord" är däremot riktigt bra. Den växer för varje lyssning.
Sanne Salomonsens låt "Higher Ground" är helt okej i refrängen, men den förlorar mycket på att verserna har det där typiska Shania Twain-soundet, någon slags blandning av rock och country. Trots det gick hon vidare, tillsammans med den förhandstippade "Du Och Jag Mot Världen" med Sanna Nielsen och Fredrik Kempe.
Sannas och Fredriks låt är inte dålig, men den är så förutsägbar att man redan från början inser att de kommer att gå vidare. Det känns som om man har hört låten och sett framträdandet ett antal gånger med grupper som Fame. Group Avalons låt "Big Up" får jag inte något grepp om. Precis som Camerons bidrag så lämnar den mig helt tom.
Jag hoppas definitivt på ett bättre startfält till nästa deltävling. Melodifestivalen är ju en av årets roligaste händelser. Självklart så klagar man en massa på de olika bidragen, men man hittar ju alltid sin favorit till slut. Och vad vore Melodifestivalen utan allt gnäll?
