Den första deltävlingen av Melodifestivalen var rätt underhållande och hade en bra blandning artister. Jag är dock lite besviken över resultatet. Jag förstår inte att Nordman gick till final. "Ödet Var Min Väg" tråkar ut mig. The Wallstones "Invisible People" känns som ett billigt försök att efterlikna The Beatles, medan Papa Dees "My No 1" är ett sömnpiller.
Jag älskar Alcazars låt "Alcastar". Fjollig discomusik får mig alltid på fall och Alcazar är så fjolligt som det bara kan bli, se bara på kläderna. Jag blev imponerad av tjejerna, speciellt Annika Fiore. Deras sånginsatser brukar annars vara så där, men denna gång fick Andreas och Magnus konkurrens.
Shirley Clamps låt "Att Älska Dig" är rätt bra. Hon har ju annars en förmåga att spela in låtar som låter likadant, men denna följer inte den trenden. Cecilia Wennerstens vackra ballad "Var Mig Nära" är också en av mina favoriter från denna deltävling.
Men min absoluta favorit från deltävlingen är den synthiga "Refrain Refrain" med den alltid lika coola gruppen Pay TV. Texten är en slags parodi på den kommersiella musikbranschen och om hur lätt det är att göra en hit. Sånginsatsen kunde ha varit lite starkare, men jag vill höra mer av Pay TV, och det genast!
Pernilla Wahlgren skulle ju ha sjungit låten "Alla Flickor" i årets festival, men låten gick istället till debutanten Linda Bengtzing känd från "Fame Factory". Det kanske var lika bra med tanke på att låten är lite småfånig. Den känns väldigt Anne-Lie Rydé, vilket inte är något positivt.
I övrigt så var det en bra show med helt okej pausunderhållning och medelmåttiga programledare. Bäst klädda var Alcazar och Pay TV.
