31 januari, 2010

Dagens hunk: Ryan Phillippe

Dagens hunk är ingen mindre är skådespelaren Ryan Phillippe, en av mina första kändisförälskelser. Ryan föddes den 10 september, 1974, i USA och är mest känd för sin roll i filmen "Cruel Intentions", där han bland annat spelade mot sin blivande hustru Reese Witherspoon.

Den första film jag såg Ryan i var "Jag Vet Vad Du Gjorde Förra Sommaren" och jag föll direkt för hans vackra, pojkaktiga ansikte. Min favoritfilm med Ryan är "54", inte bara för att de spelar en massa bra discomusik i den utan för att Ryan visar en hel del hud.

Visste ni förresten att Ryan spelade en homosexuell tonåring i såpoperan "One Life To Live" mellan 1992 och 1993? Det gillas!



Foto: Miramax Films

30 januari, 2010

Raderat mitt konto på Qruiser

I dag har jag raderat mina konton på en mängd communityn som jag ändå aldrig använde. Det blev bara ett stressmoment i slutändan. Bland annat så har jag försvunnit från Qruiser, Sveriges största HBT-community, och nu känner jag mig faktiskt väldigt lättad. De senaste åren har Qruiser bara varit ångestladdat för mig.

Det har mest berott på den otrevliga attityd som finns bland många av medlemmarna. Jag kan inte riktigt indentifiera mig med den del av "gayvärlden" som lever för att vara elak mot andra människor. Det är så främmande för mig. Som jag skrev i ett gammalt blogginlägg är det sorgligt nog "inne" att vara ytlig och bitchig som bög.

Men detta ämne har jag skrivit en hel del om förr så jag tänker inte bli tjatig. Jag är ingen ängel, jag har också gjort dumma saker i jakt på bekräftelse. Men jag har lärt av mina misstag och har aldrig medvetet varit elak mot en annan människa. I dag känner jag mig mer trygg i mig själv och jag behöver inte längre söka bekräftelse på communityn som Qruiser.

Det är dock viktigt att komma ihåg att inte dra alla över en kam, bara för att vissa människor i en viss folkgrupp beter sig illa. Det finns en mängd underbara människor där ute, oavsett läggning, som inte behöver trycka ner andra för att må bra, och de är guld värda!

Paul Rein - Svensk italodisco från 80-talet

I dag fick jag äntligen hem svenska Paul Reins debutalbum "Communicate" på CD! Albumet är enligt mig hans bästa även om de andra två albumen han släppte på 80-talet, "The First Impression" (1987) och "Easy Street" (1988), också innehåller en del guldkorn. Men debutalbumet innehåller mest av italodisco så därför är det min favorit.

Paul har en sexig röst som passar bra till att sjunga italodisco. Han var också rätt populär på klubbar ute i Europa, så det är på tiden att det släpps en samlingsskiva med hans största hits! På senare år har Paul förresten skrivit låtar åt artister som Christina Aguilera, Jessica Simpson, Victoria Beckham och Mandy Moore.

Om någon av er läsare vet vad Paul sysslar med i dag får ni gärna höra av er! Gå gärna med i denna fanclub om ni också gillar Paul Rein.



Clubremixen av Pauls singel "Hold Back Your Love" från 1985.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

28 januari, 2010

Melrose Place - Säsong fem på DVD

Den 24 mars släpps säsong fem av 90-talsklassikern "Melrose Place" äntligen på DVD i Sverige! Det var verkligen inte en dag för tidigt. Man kan redan nu förhandsboka boxen på Discshop. Priset är dessutom lite lägre än de tidigare säsongerna.

I säsong fem dyker bland annat Jennifer (Alyssa Milano), Kyle (Rob Estes), Megan (Kelly Rutherford) och Taylor (Lisa Rinna) upp. Detta är för övrigt Jakes (Grant Show), Sydneys (Laura Leighton), Kimberlys (Marcia Cross) och Alisons (Courtney Thorne-Smith) sista säsong.



Min favoritscen från "Melrose Place". Kimberly (Marcia Cross) spränger huset i luften i början av säsong fyra, 1995.

Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com

Ett ljus i mörkret

Jag kom precis hem från studion. Jag är otroligt trött men glad. Jag lever liksom upp när jag spelar in musik. Jag blev också jätteglad över Larrys kommentar: "Dennis, jag har saknat din röst! Det inser jag nu när jag hör den." Det var precis vad jag behövde höra. Min röst är mitt instrument och jag hoppas kunna få använda den ännu mer framöver.

Jag är förresten snart klar med några nya låttexter, bland annat en som handlar om Sue Ellen Ewing i "Dallas". Det ska bli kul att ge ut något nytt snart. Det är väldigt terapeutiskt att skriva låttexter. Musiken är ett ljus i mitt mörker.

Sov gott, mina änglar!

27 januari, 2010

På väg till studion

Nu är jag äntligen på väg till studion i Gävle. Två bussar blev inställda på grund av snökaoset, så jag fick stå och vänta i nästan en timme. Jag hade dock trevligt sällskap vid busshållplatsen. Jag hoppas att mina fötter tinar upp snart, de är som isklumpar. Jag slapp i alla fall betala biljetten. Tack för det, X-trafik!

I kväll ska jag spela in två nya låtar. Det ska bli kul. En av dem är förresten en demo som en musikalisk förebild till mig kanske ska spela in. Jag älskar verkligen att jobba i studio. Musiken är mitt liv.

Puss och kram.

26 januari, 2010

Pernilla Wiberg - Privilege

Visste ni att den alpina skidåkaren Pernilla Wiberg försökte sig på en musikkarriär i början av nittiotalet? Hon släppte singeln "Privilege", skriven av Lasse Holm och Roy Colegate, 1991.

Om jag ska vara ärlig så sjunger inte Pernilla speciellt bra, men hon har aldrig utgett sig för att vara sångerska heller. Jag tycker ändå om den sköna poplåten, den känns sådär härligt nittiotal! Det är rätt kul med sportstjärnor som försöker ge sig in i musikbranschen.

25 januari, 2010

Digitalt testamente - Internetlivet efter döden

Den senaste tiden har det talats mycket om vad som händer med ens konton på Internet när man dör. Inom kort kommer man kunna göra ett så kallat "digitalt testamente" så att ens anhöriga vet hur de ska ta hand om ens konton. Jag tycker personligen att det är en väldigt bra idé. Vi lever allt mer på nätet och det är viktigt att det finns säkerhetsåtgärder.

När jag dör så vill jag att alla mina sidor ska finnas kvar. Jag vill till exempel att min sida på Facebook ska vara en minneslund där mina anhöriga kan skriva hälsningar, se mina gamla bilder och så vidare. Här i min blogg och på Twitter skriver jag en hel del saker som jag vill ska leva vidare efter jag har dött, som en slags dokumentation av mitt liv.

Det skulle kännas helt meningslöst för mig att blogga om jag visste att mitt arbete ändå skulle försvinna en dag. För mig är skrivandet inte bara terapeutiskt och väldigt roligt, det är också något jag gör för att nå ut till andra människor. Tänk om någon läser min blogg om hundra år. Det vore häftigt!

Så nu vet ni hur jag vill ha det. Hur vill ni ha det?

24 januari, 2010

Livet förändras, människor förändras

Tänk vad snabbt livet kan förändras. Lika snabbt kan människor i ens närhet förändras. Ibland tror man att man verkligen känner en person, men så vänder allt och man får se en sida man aldrig trodde fanns. Ingen har någonsin sagt att livet är enkelt, men ibland undrar man hur det kan få vara tillåtet att såra andra människor på det viset.

Jag vill ändå tro att allt löser sig till slut. Hoppet är ju det sista som överger människan, sägs det. En stor kram till alla mina nära och kära som alltid finns där för mig. Jag älskar er oändligt mycket.

23 januari, 2010

Stjärnorna På Slottet - Trettio år senare

Jag gillar SVT:s program "Stjärnorna På Slottet". Man får alltid en helt annan bild av de medverkande än den som har målats upp i media. Men nu undrar jag, förutsatt att programmet fortfarande finns då, hur skulle "Stjärnorna På Slottet" se ut om trettio år?

I dag ligger mycket fokus på dokusåpadeltagare, modebloggare och andra B-kändisar. Om trettio år ser vi kanske Kissie, Katrin Zytomierska, Anna Anka eller Färjan-Håkan tala ut om sitt liv i rampljuset. Låter det inte tragiskt? Jag önskar att media kunde fokusera mer på offentliga personer med talang i stället för folk som är kända för att ha knullat i TV eller mobbat folk i sin blogg.

Nej, jag tycker inte att "Stjärnorna På Slottet" räknas som en dokusåpa. Och nej, jag är inte avundsjuk på B-kändisarna. Jag är bara så trött på all ytlighet. Jag är inte ett fan av precis alla i "Stjärnorna På Slottet" heller, men jag tycker att de har åstadkommit mer än dokusåpadeltagare.

Vad tycker ni?