Ni skulle bara veta vilka galna rykten jag har hört om mig själv genom åren. Vissa har till och med fått
mig att rodna, och då är jag inte speciellt pryd av mig. Förr blev jag ledsen och försökte dementera allt, men till slut gav jag upp. Ingen kan älskas av alla, så varför ens försöka?
De senaste åren har jag
tränat upp min självkänsla så pass mycket att jag numer kan skratta åt rykten, även om jag oftast inte ens ödslar tid på att lyssna till dem. Folk får tro vad de vill om mig, det förändrar inte den jag är. Det enda som betyder något är att jag och mina närmaste vet sanningen.
Jag tror på att vända allt negativt till något positivt, så nu för tiden väljer jag att ta skitsnack som en komplimang, eftersom det bara ger mig mer uppmärksamhet. Jag menar, om folk slösar tid på att hitta på historier om mig så borde det ju betyda att jag är rätt intressant, eller hur? Det är sant som sagt att man inte är någon förrän folk pratar om en.
Men det komiska är att de som snackar skit på allvar tror att det får
dem att framstå som bättre. Min erfarenhet är att de som skvallrar ser dummare ut än personen de skvallrar om. Och vad spelar det för roll om någon får fel uppfattning om en? Personer som tror på rykten istället för att skaffa sig en egen uppfattning om en är ändå inte värda att lägga energi på, så det är
ingen förlust.
Mamma har alltid uppmanat mig att vara mig själv och
stå upp för min åsikt, oavsett vad andra tycker. Och även om det ibland har varit jobbigt så är jag glad att jag aldrig har spelat en roll för att vara andra till lags, eller för att undvika att folk snackar skit om mig.
Jag har inte längre ett behov av att älskas av alla och jag är äntligen
stark nog att inte låta skitsnack göra mig ledsen. Istället ser jag det som en sporre. Jag vet att jag är obekväm för vissa eftersom jag säger vad jag tycker och inte drar mig för att säga nej till orättvisor. Men om det gör mig till en bitch så tar jag benämningen som en komplimang.
Jag blir mycket hellre kallad bitch för att vara mig själv än att bli kallad helgon för att låtsas vara någon annan.
Spana gärna in min tidigare
blogginlägg om självkänsla.
Britterna kan verkligen det här med kostymdrama. Om du också älskar serier som "Downtown Abbey" och "Herrskap Och Tjänstefolk" så kommer du garanterat att gilla den nya dramaserien "Mr Selfridge", som har svensk premiär lördagen den 2 februari, 21.30 på SVT1.
