I dagens Sverige är det betydligt lättare att vara homo- eller bisexuell, även om det är långt ifrån perfekt. Men något som gör mig förbannad är att det fortfarande är helt okej att håna, trakassera och bagatellisera transpersoner utan några större konsekvenser!
Ett exempel på okunnighet är Marcus Birros uttalanden på Twitter om Pridefestivalen och transsexuella:
"Pride har blivit en sorts medial, aggresiv religion. 'Den som inte är med, är emot.' Hägglund är landets modigaste politiker. Jag kan iskallt räkna upp tiotalet grupperingar som har det svårare, tuffare, och ovärdigare än de transsexuella. Och som ingen talar för. Fattiga, sjukskrivna, skilda fäder, romer, handikappade, utvecklingsstörda, knarkare, horor, fyllon, psykiskt sjuka. Där har ni tio stycken."
Självklart så finns det många folkgrupper som har det svårt, som alla förtjänar mer stöd och respekt, men okänsliga uttalanden som dessa ökar bara hatet mot HBT-personer och bagateliserar de problem som många transpersoner faktiskt har.
Hatbrott är ett exempel men tänk också på hur många transpersoner som tar livet av sig varje år för att de inte får den hjälp de behöver. Uttalandet fick mig att tappa respekten för Birro, som jag tidigare har uppfattat som intelligent och empatisk.
Uttalanden i stil med detta är ett bevis för att Pridefestivalen fortfarande behövs. Sedan kan man ju ifrågasätta hur Pride ska se ut. Jag har själv inte varit på Pride sedan 2005, det är inte riktigt min grej, men jag tycker fortfarande att det är ett viktigt evenemang.
Jag hoppas att Marcus Birro får sig en tankeställare. Livet är ingen tävling i vem det är mest synd om. Alla har lika stor rätt till ett värdigt liv!
Läs gärna mitt blogginlägg "Ja till Pride" innan du kommenterar. Spana gärna in Immanuels, Lukas, Sofias och Rickard Engfors blogginlägg för mer om samma ämne.
