Förra lördagen hade jag födelsedagsfest med några av mina närmaste vänner. Det började med att jag åkte in till Sandviken och mötte Margarita som tyvärr inte kunde vara med på festen. Jag fick min present av henne och strax därpå dök Micke upp. Vi gick till familjens nya lägenhet och pratade en massa, medan vi väntade på de övriga gästerna.
Jag försökte sminka Micke med rosa glitter, men fick inte riktigt som jag ville. Några timmar senare kom Jenny, Stalker-Anna, Sandra M, Diana och hennes kompis Angelika, samt Catrine och hennes kusin. Anna hade åkt ändå från Skåne för att komma på festen och hur tackade jag henne? Jo, genom att härma hennes skånska dialekt hela kvällen.
Dennis: "Jag har aldrig bott här, så hjälp mig till toaletten så att jag inte går vilse på vägen."
Vi gick ner till restaurangen under vår lägenhet där jag hade bokat bord. Sanna, Linda, Sandra P, Stina och Erika mötte oss där. Stina och Erika kom ända från Hälsingland och hade haft svårt att hitta bussen till Sandviken. Vi slog oss ned vid det långa bordet och sedan väntade en middag bestående av skratt, glädjetårar och sjuka skämt.
När det var dags för dessert så skulle alla ha speciella efterrätter, i stil med chokladtårta och grädde, fast utan grädde. Så servitören drev med oss och frågade om vi inte ville ha banana split utan banan också. Jag förstod först inte riktigt att han drev med oss, men det är en annan historia.
Efter den underhållande middagen gick Jenny, Catrine och hennes kusin hem. Vi andra gick upp i lägenheten och minglade. Vi drack champagne med jordgubbar. Någon – jag nämner inga namn, Sandra M – kom på att vi skulle leka "Jag har aldrig". Jag fick dricka hela tiden eftersom jag hade gjort det mesta. Så orättvist!
Att Sandra M kom med påståenden som hon visste att jag hade gjort ska vi inte tala högt om. Jag minns inte riktigt vad jag avslöjade, men jag anar det värsta. Allt ni läser i skvallerpressen är lögn, förstått?
Fem champagneflaskor senare var vi i full gång. Sandra M, Linda, Sanna, Diana, Angelika och Sandra P åkte hem en stund senare, men vi andra fortsatte att umgås. Jag har ett vagt minne av att jag var på toaletten och pratade med Mr. J, samt att jag behövde hjälp för att hitta tillbaka till vardagsrummet.
Några timmar senare gick vi ut på stan för att följa Stalker-Anna till sitt hotell. Jag kallade Erika för Stinas bihang och sa att hon var lik en gammal klasskompis till mig. Stina fick telefon av någon dansbandstjej medan jag guidade de andra runt i Sandviken: "Det här är Murgårdsskolan. Här gick min morfar när han var liten." När Anna var avlämnad så letade vi oss tillbaka till lägenheten.
Dennis till Mr. J: "Du tycker väl inte mindre om mig nu?"
Mr. J: "För att du är full?"
Dennis: "Ja?"
Dagen därpå vaknade jag med en hemsk bakfylla, vilket jag sällan brukar få. Micke vaknade och eftersom Stina och Erika fortfarande sov bestämde vi oss för att hälsa på mormor. Där blev vi bjudna på kaffe medan jag berättade för mormor att det var mest synd om mig i hela världen. Min älskade mormor sa bara att jag fick skylla mig själv, samtidigt som hon och Micke hånlog åt mig.
Sedan mötte vi Stalker-Anna på hotellet. På vägen till ICA Kvantum guidade jag Micke och Anna, som hela tiden talade om för mig att jag redan hade sagt allt kvällen innan. Anna hotade mig med utpressning för allt hon hade fått veta om mig på festen.
När Erika och Stina hade vaknat så gick vi ut och åt en sen lunch på stan. Hela tiden skrattade vi och skämtade om gårdagen och analyserade alla människor som gick förbi. Jag vill tacka alla som kom på festen och alla som har gratulerat mig den senaste veckan. Ni är underbara! Jag vill speciellt hälsa till Sven som var på väg upp men tyvärr fick förhinder. Vi saknade er.
