Jag lärde känna Charlotta 2011 då jag började praktisera på Sveriges Radio Gävleborg. Vi fann varandra direkt. Hon blev som en storasyster för mig och Charlotta brukade kalla mig "lillasyster". Första tiden på radion var jobbig för mig, eftersom jag blev nedtryckt utav en av programledarna. Charlotta, som själv känt sig mobbad på arbetsplatsen, tog mig under sina vingar och var en av de personer som hjälpte mig genom den perioden.
Vår vänskap höll i sig även efter tiden på radion. Vi brukade peppade varandra via SMS och mejl, eller över en massa koppar kaffe. Charlotta hjälpte mig genom två djupa depressioner, bara genom att vara sig själv, ge goda råd eller skicka bilder på kändiskillar hon visste att jag gillade.
Charlotta betydde massor för mig och för många andra. Hon var en rebell som förgyllde våra liv med sin värme, sin orädda personlighet och sin galna humor. Det finns så mycket mer jag skulle vilja säga, men jag orkar inte just nu. Det gör för ont. I stället avslutar jag med några bilder av Charlotta som jag har tagit. Det är så här jag kommer att minnas henne.
Jag saknar dig, "storasyster", mer än du någonsin kommer att få veta.
Vila i frid, CC.
