Så var den tredje deltävlingen av Melodifestivalen 2018 över. Martin Almgren och Jessica Andersson gick direkt till final medan Moncho och Mendez gick till Andra chansen.
Jag har valt att fokusera på de bidrag jag tyckte om i stället för att kommentera samtliga låtar. Det är tillräckligt mycket negativitet och bitterhet i mediabranschen som det är.
Kom i håg att jag bara går efter min egen musiksmak och inte efter vad jag tror att folk kommer rösta på.
Mina personliga favoriter:
1. Jessica Andersson - Party Voice: Jag har haft svårt för den musik som Jessica har gjort de senaste åren och i stället längtat tillbaka till "Kalla Nätter". Nej, den här kommer inte att vinna hela tävlingen och ja, den låter som så många andra Kempelåtar. Men den var helt klart bäst i ännu ett svagt startfält.
2. Barbi Escobar - Stark: Jag gillar soundet på låten och texten är fin. En trevlig poplåt, men inte heller en vinnare. Men som sagt, det var rätt låg nivå även i kväll.
3. Mendez - Everyday: Alltså, jag har aldrig gillat Mendez musik tidigare, men den här låten är riktigt skön, i alla fall soundet. Synd bara att Mendez inte sjunger så bra live. Jag kommer dock att lyssna en hel del på studioversionen.
I övrigt var det inget som föll mig i smaken.
Läs även andra bloggares åsikter om Melodifestivalen, Eurovision, Barbi Escobar, Mendez, nöje, TV, schlager, pop, musik, Eurovision Song Contest.