Hångel med hetero-Mattias

Gårdagen började riktigt dåligt, men sedan gick jag och bowlade med klassen, vilket fick mig på lite bättre humör. Efteråt åkte några av oss till Sandviken där vi försökte hitta kläder åt Hetero-Mattias. Jag, Jenny, Mattias, Catrine och Veronika hamnade på Café Fredos och tog ett par drinkar. John dök också upp och efteråt gick alla hem till Jenny.

Just nu sitter vi i skolans datorsal och är bakfulla. Men vi hade riktigt kul i alla fall. Dessutom så kysstes jag och Mattias! Ja, ni hörde rätt. Så mycket var det med den homofobin. Han sa att jag kysstes bra och att jag är den snyggaste bög han känner. Jag tar det som en komplimang, även om jag nog är den enda bög han känner. Men det var precis vad jag behövde, någon som fick mig att känna mig trygg.

"It's gotta be a strange twist of fate"

Jag har precis packat färdigt och ska snart sova. I morgon ska jag och Diana till Ljusdal på fest hos Stina. Hon har fyllt år så vi ska fira henne i efterskott. Det ska bli kul! På söndag kommer Mr. H till Gävle igen så att vi kan umgås lite mer. Det ser jag verkligen fram emot.

På måndag ska vi ha friluftsdag med skolan. De flesta ville åka till badhuset, men jag övertalade dem att åka och bowla i stället. I veckan övade vi förresten till vår pjäs "Gayarella". Jag spelar den homosexuelle prinsen och Thina spelar den butchiga flatan Askungen. Hela pjäsen ska spelas på engelska och resultatet kommer att bli riktigt intressant. Speciellt när vi alla är så överdramatiska.

"Trettio fördelar med att vara tjej"

Jag bara måste klaga på något jag nyligen läste i en blogg: "Trettio fördelar med att vara tjej". Är det bara jag som inte tycker att dessa skämt är speciellt underhållande längre? Det känns så nittiotal och passé att vara rolig på killars bekostnad.

Nej, sådant är bara fånigt och precis lika ointressant som killars nervärderande skämt om tjejer. Kom med något som inte tjatades ut 1995. Jämställdhet ska det vara!

Vila i frid, Janet Leigh

För någon vecka sedan avled skådespelerskan Janet Leigh. Det är så sorgligt. För er som inte känner till henne kan jag berätta att det var hon som spelade Marion Crane i Alfred Hitchcocks klassiker "Psycho" från 1960. Den omtalade duschscenen kanske väcker ert minne?

Skräckfilmsfans känner henne även som mor till "Halloween"-stjärnan Jamie Lee Curtis, samt som hustru till Tony Curtis från "I Hetaste Laget". Janet Leigh var en av dåtidens vackraste skådespelerskor och minst lika talangfull. Må hon vila i frid.

Bimbo på dejt

I går var jag äntligen på dejt med Mr. H. Det var mysigt och jag är glad över att ha träffat honom. Vi fikade, gick på bio och åkte en himla massa hiss. Mr. H är söt, mysig och pratar skånska, vilket alltid är ett plus. Vi ska träffas fler gånger och jag hoppas att det inte dröjer allt för länge. En sak är dock negativ och det är att han tvingade med mig på McDonald's.

I lördags var jag på farmors sjuttiofemårskalas som anordnades på Strandbaden i Årsunda. Det är alltid lika trevligt att träffa henne, men vissa av mina andra släktingar är rätt jobbiga. Någon frågade mig om jag också lekte med bilar när jag var barn. Då svarade jag bara: "Nej, jag lekte mest med Barbie."

Snacka om att vissa person blev stela efter det.

Gamla barnprogram

Minns ni alla dessa tecknade barnprogram som man såg när man var liten? Alla dessa sjuttio-, åttio- och nittiotalsklassiker är så vackra och magiska på något vis. Kanske är det nostalgi som spökar.

Jag talar om "My Little Pony", "Scooby-Doo", "Beverly Hills Teens", "Rainbow Brite", "Dr. Snuggles", "She-Ra", "Bumbibjörnarna", "Captain Planet", "Familjen Flinta", "Ducktales", "Dungeons & Dragons", "Turtles", "Candy Candy", "Maxie's World", "He-Man", "Sandy Bell", "Familjen Jetson", "Denver: The Last Dinosaur", "The Legend Of Zelda", "Captain N", "James Bond Jr." och många andra.

Det är nästan så att jag börjar gråta när jag tänker på dem. Fy, så sentimental och nostalgisk jag blev nu. Jag behöver en kram.

En vecka kvar

I fredags hade jag min muntliga redovisning om homosexualitet för klassen. Det gick faktiskt bra! Först så fick alla gå och titta på min utställning som innehöll egna texter, citat av homofobiska kristdemokrater, erotiska bilder och en gigantisk rosa penis i gips. Jag förvarnade dock synskadade Sören innan han rörde vid den, så att han inte skulle bli allt för chockad.

Sedan samlades alla i klassrummet och jag pratade i ungefär en halvtimme. Det var riktigt kul, speciellt eftersom jag helt och hållet improviserade och inte hade förberett något. Det blir roligare så.

Det är förresten många som har hört av sig och bett mig om ursäkt denna vecka. Det känns skönt. Jag tror att det lönar sig att vara ärlig och tala om när man blir sårad. Det är lika bra, för om de som varit elaka tänker efter så inser de förhoppningsvis att de måste be om ursäkt. Jag har faktiskt förlåtit de flesta av dem.

Och så är det snart bara en vecka kvar tills jag får träffa Mr. H. Jag är fortfarande nervös och jag hoppas på det bästa. Ni får hålla tummarna nästa söndag tycker jag.

Tillbaka i skolan

I dag började jag skolan igen. Det var första gången sedan jag blev sjuk och jag hade verkligen saknat mina klasskompisar. De hade tydligen saknat mig också, så vi hade kramkalas. Det första jag fick höra var att jag skulle redovisa mitt arbete om människovärde i dag. Eftersom jag i princip kom direkt från sjukhuset så kände jag mig inte direkt förberedd och fick stå över.

Det roliga var att de hade ställt in en skön soffa längst bak i klassrummet, så när de andra redovisade så somnade jag i den. När John hade redovisat färdigt sa han: "Sovit gott, Dennis?" Jag hade tydligen snarkat lite också. Snacka om pinsamt. Men det känns i alla fall toppen att vara tillbaka.

Det var nog bara jag som grät i dag till sista avsnittet av "Beverly Hills 90210". Men man har ju sett karaktärerna växa upp under tio år, så de har ju blivit en del av vardagen. Men som tur är har jag fortfarande avsnitt av "Melrose Place" kvar.

Om två veckor ska jag dessutom träffa Mr. H som jag har snackat mycket med den senaste tiden. Jag är fruktansvärt nervös, men hoppas att det ska gå bra. Det liksom pirrar i magen när jag tänker på honom. Jag är lite rädd. Men på ett bra sätt... tror jag.

I övrigt så vill jag som vanligt hälsa till mina älskade vänner och alla andra som skriver söta och snälla meddelanden till mig. Nej, nu ska jag gå och lägga mig. God natt!

Inlagd på sjukhus

Jag sitter just nu i datasalen på Gävle sjukhus och skriver till er. Men oroa er inte! Jag har mått rätt kasst den senaste veckan. I går åkte jag och mamma till akuten där jag fick vänta i sex timmar innan jag äntligen fick komma upp på avdelningen.

Jag gillar sköterskorna som jobbar här för de alltid är så snälla och glada. De gav mig dropp och har stuckit en massa i mig, men jag är glad ändå. Jag kom in på rummet ganska sent på natten och hälsade på min rumskamrat. Han heter Albert, är åttionio år gammal och bor i Gävle.

Albert är verkligen rolig att prata med. Han berättade en massa saker som har hänt honom genom åren. Hans fru dog nyligen men han är glad för att hon i alla fall inte behövde lida. Dessutom cyklar Albert till sin sommarstuga dagligen. En riktig hurtbulle.

Han tog dock i lite för mycket denna gång och fick tvingas till sjukhus. Han är så söt och vill helst inte ta emot hjälp. Jag tror att det är hans stolthet som spökar. Natten gick väldigt bra, jag sov rätt bra till skillnad från stackars Albert som knappt sov en halvtimme.

Vi har pratat en massa i dag också, och han har inga problem med min sexuella läggning. Det är så härligt att träffa en nittioårig man som tycker att homosexuella ska bli behandlade som alla andra. Jämfört många fjortisar i min ålder är Albert en riktig Moder Teresa.

På grund av droppet så fick jag inte äta något i går, men i dag fick jag börja med flytande föda. Ni må tro att jag blev glad när systrarna kom in med soppa. Mamma hälsade på i dag. Hon hade köpt med sig fyra söta Nalle Puh-vykort och frimärken som jag ska skicka lite senare i dag.

Mamma följde med mig till biblioteket, vilket tog en lång stund eftersom vi gick vilse. En kul sak är att jag sitter vid exakt samma dator som när jag var inlagd förra året. Mina användarnamn står kvar både på Lunarstorm och Qruiser, vilket tyder på att dessa sidor inte är speciellt populära här.

Så ta och läs min blogg från i går medan ni väntar på kommande inlägg, eftersom det antagligen är mer underhållande. Vi får se hur länge jag blir kvar här. Jag vill även hälsa till alla mina vänner att jag älskar er!

Mycket att göra

Denna vecka har jag varit sjuk så jag tar och berättar lite om förra veckan istället. I tisdags var min artikel om homosexualitet med på Lunarstorms nyhetssida. De mailade mig senare och talade om att över sju tusen personer hade läst krönikan. Det känns underbart!

Samma dag följde jag med min klasskompis Veronika till Sandviken för att hjälpa henne köpa en CD-spelare. Jag tyckte synd om henne som bor på skolans trista internat, så jag tänkte att lite musik skulle pigga upp. Hon köpte en CD-spelare och fick några skivor av mig att spela. Vi har ju samma musiksmak.

I onsdags hade vi utflykt i skogen med skolan. Det var faktiskt roligare än det låter. Vi delades in i olika lag och skulle tävla mot de andra lagen i olika uppgifter på vägen till vårt mål: skidstugan. I vårt lag var det fyra från allmänna linjen, två tjejer från dramalinjen och fem äldre damer från hantverkslinjen. Det är nog bara jag som sminkar mig för att gå ut i skogen. Men jag ser det som ett sätt att underhålla de andra.

Jag hittar nästan alltid samtalsämnen, oavsett vem jag snackar med. Det blev åttiotalsmusik med Catrine när jag fick veta att hon var tonåring på åttiotalet. Sedan blev det Marilyn Monroe, Audrey Hepburn, Bette Davis och Ingrid Bergman med de äldre damerna, som för övrigt var dubbelt så hurtiga som oss ungdomar. Skäms på oss!

I torsdags kväll åkte jag och pappa till Gävle och träffade fotografen Marie Larsson som tog en massa bilder av mig. Det var kul och hon hade verkligen humor. Efteråt gick vi igenom bilderna och hittade en som vi troligtvis ska använda till mitt singelomslag. Jag ska träffa Marie igen om ett par veckor och ta ännu fler bilder.

Just ja! När jag såg på TV här om dagen så insåg jag att Andreas Lundstedt är väldigt lik Christer Sjögren. Är de släkt?