Jag har tidigare skrivit om så kallad "fulkultur". När man läser mycket så upptäcker man snart att det finns en självutnämnd "kulturelit" som bestämmer åt andra vad som är "bra" och "dålig" litteratur. Oftast anses böcker som har ett enklare språk och avsaknad på metaforer vara dåliga. Hur kommer det sig?
Det har till exempel blivit "trendigt" att dissa författare som Liza Marklund och Camilla Läckberg utan att ens ha läst deras böcker. Jag har personligen inte läst något av deras verk, så jag kan därför inte heller uttala mig om dem. Men att många uppskattar dem är väl bevis på att de är bra? I alla fall för dessa läsare.
Visst finns det böcker jag själv tycker är mindre bra, men det är ju bara en smaksak. Det skulle aldrig falla mig in att säga åt någon annan vad denne ska tycka om eller att denne har "dålig smak" bara för att han eller hon inte tycker som jag. Att göra det är bara ett tecken på osäkerhet.
De böcker jag själv skriver på är inga Nobelprisvinnare, men det har heller aldrig varit mitt mål med skrivandet. Jag skriver för att underhålla och roa. Men böckerna är för den sakens skull inte ytliga, dumma eller dåliga.
Det som är dåligt för en person kan vara bra för en annan. Det handlar bara om olika smak.
