Åh, så skönt det är att vara hemma igen! På söndag morgon vaknade jag och mådde jättedåligt, så jag ringde mormor var snäll nog att skjutsa mig till akuten i Gävle. Läkarna vet ju vad som är fel, så jag behövde inte ligga på akuten länge. I stället skrevs jag in på en avdelning och fick dropp på grund av näringsbrist.
Mormor var så söt som gjorde mig sällskap. Hon smög in mat till mig eftersom hon antog att jag inte skulle få äta något då de satt in droppet. Det stämde, för nästan hela min tid där fick jag bara flytande föda. Jag är ju inte direkt blyg av mig utan tog genast kontakt med grannarna för att få tiden att gå.
Några av personerna jag lärde känna var Krister som bor i en husvagn, söta Dagny från Valbo, vresiga Erik, Agneta från Sandviken och före detta skivbolagsdamen Solveig, som har jobbat tillsammans med min stora idol Agnetha Fältskog.
Sedan får vi inte glömma underbara Inga-Britt som jag delade rum med näst sista natten. Det är så roligt att ta del av olika människors livsberättelser. Hon köpte till och med min skiva och gav mig sin e-postadress. Det är underbart med åttioåriga tanter som har koll på Internet!
Dagen därpå kom mamma, mormor och Diana på besök. Det är alltid lika trevligt med sällskap. Dessutom ringde telefonen hela tiden så jag hann inte känna mig ensam. I tisdags hälsade min underbara vän Nica på och vi pratade i flera timmar. Mest handlade det om självkänsla och att inte slösa energi på elaka och falska människor. Det gav verkligen mycket och jag längtar till nästan "session". Vi är smarta som kan genomskåda alla översittare.
En obehaglig sak var tanten som bodde en bit ner i korridoren som ropade på hjälp hela nätterna. Hon led av mardrömmar i vaket tillstånd och skrek att någon försökte äta upp henne. Jag tyckte så synd om henne, men var tvungen att koppla bort det för att somna. Tack och lov för öronproppar.
En annan jobbigt sak var en man som jag delade rum med en av nätterna. Han snarkade så högt så att jag blev väckt klockan sex på morgonen. Eftersom jag inte kunde somna om så började jag läsa och när mannen vaknade sa han något surt i stil med: "Ja, du var då bra på att väsnas." Då svarade jag: "Ja, om inte du hade snarkat så hade jag sovit fortfarande." Då blev han tyst.
I onsdags hälsade mormor på igen och hade med sig kuvert, frimärken och glittriga klistermärken så att jag kunde skriva brev till Micke, Stalker-Anna, Sven, mamma och min söta Mr C. De glittriga klistermärkena gjorde korten ännu mer Dennis. Tack mormor!
I torsdags blev jag äntligen utskriven. Mormor hämtade mig och körde mig till Sandviken. Det kändes konstigt att vara hemma igen och jag fick känslan av att ha legat i koma och precis vaknat upp. Det hade till exempel blivit kallare ute sedan jag lades in.
Dennis till Stalker-Anna: "Anna, vilken kroppsdel av Lasse Åberg vill du helst ha i ditt Happy Meal?"
Borta bra men hemma bäst. Jag känner mig fortfarande rätt svag, men jag jobbar för att vara på benen så snart som möjligt. Vi håller just nu på att planera musikvideon till "Drama Queen" som ska spelas in snart, så jag kan ju inte hålla på att vara sjuk. Åh, vad jag längtar!
