07 mars, 2006

Cleveland rocks - Drama Queen i USA

I fredags gick vi upp tidigt för att hinna packa och checka ut från hotellet i New York. När vi var klara tog vi en shoppingrunda. Jag hittade CD-skivor med bland andra Stacey Q, Sybil och Sweet Sensation. Sedan tog vi en taxi till flygplatsen och checkade in. Flygturen till Cleveland gick rätt bra, även om planet var försenat. Väl framme på Clevelands flygplats möttes vi av min regissör Johnny Wu. Han visade oss runt innan vi checkade in på hotellet. Jag blev väldigt nöjd med mitt rum, det var mycket bättre än det på hotellet i New York. Sängen var gigantisk.

Claes: "Vi har ju alla fall varit på Rock And Roll Hall Of Fame."
Dennis: "Ja, till och med jag gillade det. Fast det var lite för mycket... rock."

I lördags beställde jag room service och åt frukost på rummet. Sedan besökte jag och pappa museet Rock And Roll Hall Of Fame som visar upp en stor del av musikhistorien. Det jag gillade mest var "Teen Idol"-delen där de visade upp kläder som Tiffany, Christina Aguilera, Britney Spears, Madonna, Jessica Simpson och Mandy Moore använt. Innan vi gick därifrån passade jag på att köpa fler skivor med bland andra Olivia Newton-John, *NSYNC, Erasure och Maureen McGovern. Det var Maureen som sjöng de otroligt vackra låtarna i katastroffilmerna "SOS Poseidon" och "Skyskrapan Brinner".

På kvällen blev vi upphämtade av Johnny och hans pojkvän som tog oss till en kinarestaurang där vi åt middag med filmteamet. Det var så kul att träffa alla och jag fastnade direkt för den livliga och tuffa sminkören Christine. Hennes röst påminde mig lite om Karen från "Will & Grace", vilket är en komplimang från min sida. Efter middagen var det dags för soundcheck, vilket gick bra. Jag fick även träffa den trevliga personalen på gayklubben The Grid 'N' Orbit. Sedan åkte jag tillbaka till hotellet och började göra mig i ordning.

Dennis: "The sizes of clothes here in America are larger than in Sweden."
Christine: "That's because we're fat!"

På kvällen återvände vi till klubben som då vimlade av folk. Jag fick träffa de underbara drag queens från videon och blev sminkad av Christine. Sedan minglade jag med alla nyfunna vänner innan videon till "Drama Queen" visades på storbildsskärm. Folk blev som galna och skrek och applåderade. Direkt efter videon gick jag och mina drag queens upp på scenen och framförde "Je Suis Une Superstar (Super Electro Mix)". Det gick bra, trots att jag var så nervös.

Efter framträdandet signerade jag min CD-singel. Folk kom fram och ville bli fotograferade tillsammans med mig och jag fick en massa kramar. Det var fantastiskt! Jag lärde känna mycket nytt folk och en man erbjöd mig att komma till Philadelphia i höst och uppträda på någon festival. Överallt på klubbens väggar hängde affischer med mig och på stora skärmar visades reklam för mig, min hemsida och musikvideon. Jag kände mig som en superstjärna.

Kvällen gav mig en obeskrivligt underbar känsla som jag aldrig kommer att glömma. Jag somnade nästan direkt efter att jag släckt lyset den natten. Snacka om att jag var utmattad... men glad!

Dennis: "Coolt, det ser ut som Globen… Fast tvärt om."

Hemresan blev inte som vi hade tänkt. Från början var det meningen att vi skulle flyga till Washington, sedan till Köpenhamn för att slutligen landa i Stockholm. Men när vi kom till Washington fick vi veta att vårt plan hade blivit inställt. Så vi fick vänta på nästa plan som skulle ta oss hem via Paris. Vi satte oss i en bar där Oscarsgalan visades, till min stora glädje. Jag som trodde att jag skulle missa den, men jag hann se lite innan planet gick. Någon som vet hur det gick för "Brokeback Mountain"?

Claes om Paris: "Ja, det här var ju det varmaste stället på resan."
Dennis: "De har ju den här rivieran-grejen i det här landet, det kanske är därför."

Så i skrivande stund sitter jag på flygplatsen i Paris och bloggar. Det ska bli skönt att komma hem och träffa mamma, Diana och mormor igen. Och så kommer ju Mr. C till mig om några dagar. Hur som helst, jag vill tacka pappa för denna underbara resa. Och så vill jag tacka Johnny och alla som har jobbat hårt med musikvideon. Resultatet blev toppen och jag är evigt tacksam för allt stöd. Ni har verkligen gett mig en helt ny bild av amerikanare.