I natt satt jag och Diana uppe sent och snackade om allt möjligt. Det var väldigt givande. Hon är så underbar min syster, även om hon inte inser det själv. Det finns nog ingen jag kommer så bra överens med. Det bästa jag vet är när vi ser på film tillsammans, eller när vi sitter och sjunger med till gamla ABBA-låtar.Diana, du är världens bästa syster och jag älskar dig! Som jag brukar säga: Vänner och pojkvänner kommer och går. Men familjen den består. Kom ihåg det.
I går såg jag förresten "Titanic" på DVD. Åh, vilka minnen man får av den filmen! Förutom att jag är otroligt intresserad av fartyget i sig så är filmen med Leonardo DiCaprio och Kate Winslet en slags symbol för oss som var tonåringar på nittiotalet. Det var ju filmen ALLA talade om.
Leonardo var dessutom min första riktiga kändiskärlek. Jag var tretton år och önskade att Jack Dawson kunde rädda mig, så som han hade räddat Rose. Det var skönt att få gråta ut till den igen, och fast man har sett filmen så många gånger sitter man och hoppas att det ska sluta annorlunda denna gång. Att de ska få varandra.
