"Vad har du för nytta av psykiatrin egentligen?" frågade min kurator retsamt när vi träffades förra gången. Han tycker att jag har gjort stora framsteg och jag måste vara osvensk och säga att jag håller med honom. Jag är faktiskt riktigt stolt över mig själv!
Som tonåring var mitt känsloliv i kaos och jag hade dagligen svår ångest. Många sa till mig att det skulle bli bättre med tiden, ju äldre jag blev. Då trodde jag dem inte, men i dag vet jag att de hade rätt. Självklart så mår jag fortfarande dåligt ibland, det är ju normalt. Men det är inte alls lika jobbigt som förr.
Jag har lärt mig så otroligt mycket de senaste åren och jag har vuxit som människa. Jag har blivit mycket bättre på att hantera motgångar och jag är bryr mig faktiskt inte längre om vad andra tycker om mig. Jag går min egen väg och jag lyssnar till mitt hjärta.
Så alla där ute som mår dåligt, ge inte upp! Låt tiden läka era sår, för även om det inte känns så just nu så blir det lättare till slut. Ett stort tack till alla som har stöttat mig genom åren!
