I lördags kväll hade vår klass poesiafton på Gävle Konstcentrum. Kvällen var riktigt underhållande och jag har inte skrattat så mycket på länge. Till och med min älskade lillasyster Diana – som alltid har avskytt poesi – blev inspirerad att själv skriva något. Vi åkte in till Gävle tillsammans med Gnäll-Anna och hennes söta kompis Cissi.
Kvällen började med poesibingo då vi läste dikter av olika författare. Jag läste Ann Jäderlund vars dikter är obegripliga och extremt underhållande. Sedan var det dags för egenskrivet, vilket var nervöst. Jag läste min dikt "Vem är jag?" och folk verkade gilla den. Sedan släppte nervositeten och jag kunde njuta av de andras framföranden. Vem kan glömma dikter som "Slemmets riddare", "Hemma hos Agneta Sjödin" och Evas dikt om metaforer?
Så var det dags för improvisation. Man fick dra en lapp med en mening som skulle medverka i en historia som man själv fick hitta på. Det var nervöst men fruktansvärt kul, speciellt när Nanna fick meningen: "Jag brukade tända eld på grannens kompost för att få se lite brandmän då och då". Oskar hade skrivit den med mig i åtanke. Nica fick till en riktigt rolig historia om en kaviartub som roade min syster.
När det var min tur fick jag lappen: "Jag visste inte om han var homosexuell men jag tänkte ändå lägga in en stöt." Så typiskt. Men jag fick till det rätt bra genom att dra upp en massa insiderskämt vi har inom klassen. Det skrattades rätt friskt åt saker som tebjudning, badkar och tält. Mer än så ska jag nog inte gå in på.
På bussen hem fick jag beröm av Diana för min dikt. Hon brukar ha svårt för att ge komplimanger, så jag blev väldigt glad och rörd. Åh, vad jag älskar min syster!
