Jag har börjat läsa böcker igen, vilket känns så härligt. När jag gick på högstadiet läste jag hela tiden, men på gymnasiet tappade jag sugen. Jag tror det berodde på att jag kände mig stressad av att ha en deadline och att lärarna ofta valde böckerna åt oss. Men nu när jag inte går i skolan längre har mitt intresse för böcker vaknat till liv igen.
Jag är speciellt förtjust i självbiografier av kändisar. Det är så spännande att höra hur det kan gå till bakom kulisserna i nöjesbranschen. Jag har förresten börjat lägga upp bok-, film- och skivrecensioner i bloggen, så håll utkik efter nöjestips.
Nu till något helt annat. Jag retar mig verkligen på pretentiösa personer som klagar på andras musiksmak. Visst kan jag på skämt reta mina vänner för deras smak, men jag skulle aldrig seriöst påstå att någon annans smak är sämre än min. Många klagar på att jag mest lyssnar på plastig, elektronisk och kommersiell pop och disco. De tycker inte att den musiken är tillräckligt djup.
Dessutom tycker vissa att de av mina idoler som inte skriver sina egna låtar är sämre. Är inte det lite väl snobbigt? Om man till exempel är bra på att sjunga men usel på att skriva låtar så är det väl inget fel med att sjunga låtar som andra har skrivit? Jag tycker att man ska hålla sig till det man är bra på.
Jag går främst på soundet när det gäller musik och igen har rätt att säga till mig att det är dåligt. Jag har min musiksmak och jag tänker inte ändra på den. Plastpop är mitt liv!
