Lars "Lasse" Johansson är död. Min gamla mellanstadielärare försvann i torsdags och hittades i går avliden nära sitt hem i Storvik. Han blev femtiotvå år gammal och dödsorsaken är fortfarande okänd för allmänheten. Ett stort antal frivilliga hade tillsammans med polisen sökt efter honom sedan i torsdags, men tyvärr så var det för sent. Det känns jättekonstigt att han är borta.
Lasse var min klassföreståndare i femte- och sjätteklass. Han var en av få lärare som verkligen ställde upp för mig. Han var nästan alltid glad, men kunde även vara sträng när det behövdes. Lasse fick min hemska tid på Hedängskolan att bli lite lättare.
För några månader sedan träffade jag Lasse då jag och mormor var ute på promenad. Han ropade på mig och vi stod och pratade en lång stund. Lasse berättade att han brukade läsa om mig i tidningarna och att han var less på sitt jobb som rektor. Han sa att han saknade att vara lärare och att han var trött på all skitsnack i lilla Storvik.
Vi bytte e-postadresser och sa att vi skulle hålla kontakten, men nu är han borta och även om vi inte pratade speciellt ofta så känns det tomt. Som lärare är man ju en viktig person i elevernas liv. Han var en bra lärare och en bra person.
Med detta blogginlägg vill jag hedra Lasses minne och tala om för hans familj att jag tänker på dem. Det är det många som gör. Att förlora någon man älskar är aldrig lätt, men man får försöka trösta sig med att personen lever kvar i våra tankar.
Vila i frid, Lasse. Jag kommer aldrig att glömma dig.
Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.
