I går så fick jag veta att en kär gammal vän till familjen var homosexuell. Det gjorde mig både glad och ledsen. Eftersom att jag själv är homosexuell så blev jag glad när jag hörde att han, som jag alltid har tyckt så mycket om, kanske har delat några av mina erfarenheter.
Men samtidigt så blev jag ledsen över att han inte längre lever. Tänk vilka historier han hade kunnat berätta, om hur det var att vara bög på 40-50-talet. Han måste ha gått igenom mycket svåra saker, med tanke på hur bögar behandlades på den tiden.
Kanske hade han känt sig mindre ensam om han hade haft mitt stöd. Kanske hade han kunnat dela med sig av sina erfarenheter för att stärka mig i min "komma ut"-process. Om jag bara hade vetat så kanske jag hade kunnat stärka honom.
Jag kommer att skriva mer om honom i min bok. Jag vill så gärna dela med mig av olika livsöden. De äldre har så mycket intressant att berätta. Synd bara att så få är villiga att lyssna förrän det är för sent.
