Som ni vet så arbetar jag på ett självbiografiskt bokprojekt. Egocentriskt, tycker kanske vissa, men så är inte fallet. Jag skriver främst i terapeutiskt syfte, och för att hjälpa andra, något som blir allt vanligare. Tro det eller ej, men jag har faktiskt mycket att dela med mig av.
Det finns personer som tror att de känner mig, trots att de inte ens har brytt sig om att fråga efter min version. Jag tror att många av dem kommer att bli förvånade när de får ta del av mina erfarenheter och min syn på saker och ting. Jag kommer att berätta saker om mitt liv som ingen annan känner till.
Jag har fått skit från ett fåtal personer som ogillar att jag skriver om min uppväxt, och de har förstås rätt till sin åsikt, men det förändrar inget. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: Ingen kan någonsin ta ifrån mig mina minnen, känslor och upplevelser. Min sanning.
