Nya tillskott i skivsamlingen: Remastrade och expanderade nyutgåvor av "Don't Suppose" med Limahl, "Cosmic Curves" och "Thunder & Lightning" med Dee D. Jackson, samt "Red Hot Rhythm + Blues" med Diana Ross. Disco- och åttiotalsmusik är livet!
Läs även andra bloggares åsikter om Dee D. Jackson, skivor, Diana Ross, kultur, Limahl, musik, shopping, CD, nöje, pop, disco, skivsamling, 80-tal.
30 oktober, 2014
26 oktober, 2014
Musikvideoinspelning i Gävle
Gårdagen var händelserik. Larry och jag spelade in våra scener till Eurotix nya musikvideo "Are You Strong Enough?", regisserad av Israel Benavides och hans duktiga team. Alla var väldigt professionella och trevliga. Det ska bli så spännande att se den färdiga videon!
Vi skulle bland annat gå fram och tillbaka över Rådhustorget, samtidigt som vi såg bittra ut, klädda i matchande finrockar. Det skapade intressanta reaktioner från folk som inte hade sett kameran. Vänsterpartiet hade en föreläsning där och försökte ge oss broschyrer, som vi tyvärr var tvungna att nonchalera eftersom vi spelade in.
Vi såg nog ganska snobbiga ut för det pågick även en insamling på torget, och en kvinna kom upp till oss och sa: "Ni ser rika ut, så ni kan skänka pengar!" I en annan scen var vi tvungna att gå baklänges längs gågatan i centrala Gävle. Jag var livrädd för att falla baklänges eller gå in i något, men en i teamet sprang före och bad folk att flytta på sig. Hon var en klippa.
Folk som såg oss måste ha trott att vi var galna. Men vad gör man inte för konsten? För senaste nytt om videon, följ oss gärna på Facebook och Twitter.
Läs även andra bloggares åsikter om Eurotix, nöje, musik, Gävle, kultur, film, Sandviken, video, musikvideo, Israel Benavides, synthpop, IDKA, pop, Gävleborg.
Vi skulle bland annat gå fram och tillbaka över Rådhustorget, samtidigt som vi såg bittra ut, klädda i matchande finrockar. Det skapade intressanta reaktioner från folk som inte hade sett kameran. Vänsterpartiet hade en föreläsning där och försökte ge oss broschyrer, som vi tyvärr var tvungna att nonchalera eftersom vi spelade in.
Vi såg nog ganska snobbiga ut för det pågick även en insamling på torget, och en kvinna kom upp till oss och sa: "Ni ser rika ut, så ni kan skänka pengar!" I en annan scen var vi tvungna att gå baklänges längs gågatan i centrala Gävle. Jag var livrädd för att falla baklänges eller gå in i något, men en i teamet sprang före och bad folk att flytta på sig. Hon var en klippa.
Folk som såg oss måste ha trott att vi var galna. Men vad gör man inte för konsten? För senaste nytt om videon, följ oss gärna på Facebook och Twitter.
Läs även andra bloggares åsikter om Eurotix, nöje, musik, Gävle, kultur, film, Sandviken, video, musikvideo, Israel Benavides, synthpop, IDKA, pop, Gävleborg.
24 oktober, 2014
Eurotix - Superstar
Här nedanför kan ni höra öppningsspåret på mitt band Eurotix debutalbum "The Secret". Låten har en rätt intressant historia. Den började som en demo till Melodifestivalen som jag hade äran att sjunga in åt Larry och hans kollegor. Originalversionen var betydligt mer schlager, vilket vi givetvis ändrade på när vi gjorde den nya versionen. Jag är dessutom väldigt förtjust i texten som både är kaxig och tragisk på samma gång.
Låten finns ute digitalt på iTunes och Spotify, samt på limiterad CD-utgåva.
Läs även andra bloggares åsikter om Eurotix, nöje, Melodifestivalen, musik, kultur, Gävle, disco, Sandviken, pop, dance, synthpop, schlager.
Låten finns ute digitalt på iTunes och Spotify, samt på limiterad CD-utgåva.
Läs även andra bloggares åsikter om Eurotix, nöje, Melodifestivalen, musik, kultur, Gävle, disco, Sandviken, pop, dance, synthpop, schlager.
20 oktober, 2014
Video: Taylor Dayne - Dreaming
Den skönsjungande åttiotalsikonen Taylor Dayne är tillbaka med nya singeln "Dreaming" och ni kan se videon här nedanför. Även om låten inte är någon "Tell It To My Heart" så gläds jag över att Taylor återigen gör klubbig dancepop.
"Dreaming" finns nu på iTunes och Spotify.
Läs även andra bloggares åsikter om Taylor Dayne, nöje, musik, kultur, pop, dance, disco, kitsch, 80-tal, musikvideo, iTunes, Spotify.
"Dreaming" finns nu på iTunes och Spotify.
Läs även andra bloggares åsikter om Taylor Dayne, nöje, musik, kultur, pop, dance, disco, kitsch, 80-tal, musikvideo, iTunes, Spotify.
Etiketter
musik,
Taylor Dayne
19 oktober, 2014
Trailer: The Evil Within
Spana in trailern till det nya TV-spelet "The Evil Witin", skapat av Shinji Mikami, en av männen bakom "Resident Evil"-serien. Det är dock inget för känsliga person. Jag är ju förtjust i skräckfilmer och kommer definitivt införskaffa detta spel. Frågan är bara om jag kommer kunna somna efteråt.
"The Evil Within" finns nu ute till PC, PS3, PS4, Xbox 360 och Xbox One.
"While investigating the scene of a gruesome mass murder, Detective Sebastian Castellanos and his partners encounter a mysterious and powerful force. After seeing the slaughter of fellow officers, Sebastian is ambushed and knocked unconscious. When he awakens, he finds himself in a deranged world where hideous creatures wander among the dead. Facing unimaginable terror, and fighting for survival, Sebastian embarks on a frightening journey to unravel what's behind this evil force."
Läs även andra bloggares åsikter om The Evil Within, nöje, Resident Evil, spel, Shinji Mikami, TV-spel, skräck, PC, kultur, PS3, trailer, PS4, Xbox 360, Xbox One, Playstation. Discshop, Discshop.
"The Evil Within" finns nu ute till PC, PS3, PS4, Xbox 360 och Xbox One.
"While investigating the scene of a gruesome mass murder, Detective Sebastian Castellanos and his partners encounter a mysterious and powerful force. After seeing the slaughter of fellow officers, Sebastian is ambushed and knocked unconscious. When he awakens, he finds himself in a deranged world where hideous creatures wander among the dead. Facing unimaginable terror, and fighting for survival, Sebastian embarks on a frightening journey to unravel what's behind this evil force."
Läs även andra bloggares åsikter om The Evil Within, nöje, Resident Evil, spel, Shinji Mikami, TV-spel, skräck, PC, kultur, PS3, trailer, PS4, Xbox 360, Xbox One, Playstation. Discshop, Discshop.
Etiketter
Resident Evil,
skräck,
spel,
The Evil Within
18 oktober, 2014
Kostymsåpan Downton Abbey är tillbaka
I lördags drog den femte säsongen av TV-serien "Downton Abbey" igång, och även om tittarsiffrorna i hemlandet har sjunkit något, verkar vi svenskar inte kunna få nog av att följa livet på det förnäma lantgodset. Men vad är det egentligen som lockar?
Mitt intresse för det tidiga nittonhundratalet började redan som barn, framför allt genom min fascination för fartyget Titanic. Det dröjde inte länge förrän jag upptäckte kostymsåpornas urmoder, den brittiska sjuttiotalsserien "Herrskap och tjänstefolk". Och visst märks det att "Downton Abbey" har hämtat mycket inspiration där.
Britterna har alltid varit bra på att producera påkostade kostymdraman, men sedan premiären av "Downton Abbey" 2010 har intresset för genren fullkomligt exploderat. "Historiskt inkorrekt melodrama", säger vissa kritiker som menar att seriens karaktärer agerar för modernt för att stämma överens med dåtidens England. Det kan säkert ligga något i det, men det får mig inte att tycka mindre om serien. Tvärt om så är det blandningen av historia och såpa som gör serien så underhållande.
Säsongens första avsnitt bjöd på förstklassigt drama, något vi kommit att förvänta oss. Handlingen har nu tagit sig en bra bit in på tjugotalet, vilket bland annat märks på hur de kvinnliga karaktärerna börjar ta för sig allt mer. Avsnittet kulminerade då en brand utbröt i Lady Ediths rum. Under evakueringen blev den unga betjänten Jimmy påkommen i säng med en av hushållets rika gäster. Ni hör ju själva, livet på landsbygden är allt annat än tråkigt.
Men vad är det som gör att "Downton Abbey" är så omtyckt? När jag pratar med vänner och kollegor märker jag att alla har olika svar. Någon följer serien för att man fascineras av tidsepoken, någon för att skådespelarinsatserna är på topp, och någon för att kläderna är vackra. För mig personligen är det en blandning av allt det, samt att skaparna inte är rädda för att ta ut svängarna, oavsett om det är historiskt korrekt eller inte.
Och till skillnad från vissa av de konservativa karaktärerna så lyckas serien undvika att bli mossig, mycket tack vare det höga tempot. Handlingen kan ibland hoppa flera månader mellan avsnitten och karaktärer kommer och går, ibland snabbare än man skulle önska.
Jag har personligen inga drömmar om att bo på ett stort lantgods och vill för allt i världen inte gå tillbaka till det "herrskap och tjänstefolk"-samhälle som visas upp i serien. Ändå är det så fascinerande att se kontrasten mellan de rika och de fattiga, att följa deras vardag, som i ett oförutsägbart tittskåp. Och visst är det något befriande över att se Maggie Smiths karaktär Violet vräka ur sig den ena spydigheten efter den andra, utan någon som helst oro för vad andra ska tycka? Bara för att hon kan.
"Downton Abbeys" skapare Julian Fellowes har en förkärlek för genren. 2001 skrev han manuset till den Oscarsbelönade filmen "Gosford Park", en klassisk mordgåta i Agatha Christie-anda där självaste Maggie Smith medverkar. Nu ryktas det om en spinoff-serie till "Downton Abbey" där vi får veta hur det gick till när en ung Lord Grantham uppvaktade sin Cora. Det ser jag med spänning fram emot.
Flera serier i samma anda har dykt upp de senaste åren – till exempel "Mr Selfridge" och "The Paradise" – och fler lär det bli. För en sak är säker: Kostymsåpan är här för att stanna.
Mitt intresse för det tidiga nittonhundratalet började redan som barn, framför allt genom min fascination för fartyget Titanic. Det dröjde inte länge förrän jag upptäckte kostymsåpornas urmoder, den brittiska sjuttiotalsserien "Herrskap och tjänstefolk". Och visst märks det att "Downton Abbey" har hämtat mycket inspiration där.
Britterna har alltid varit bra på att producera påkostade kostymdraman, men sedan premiären av "Downton Abbey" 2010 har intresset för genren fullkomligt exploderat. "Historiskt inkorrekt melodrama", säger vissa kritiker som menar att seriens karaktärer agerar för modernt för att stämma överens med dåtidens England. Det kan säkert ligga något i det, men det får mig inte att tycka mindre om serien. Tvärt om så är det blandningen av historia och såpa som gör serien så underhållande.
Säsongens första avsnitt bjöd på förstklassigt drama, något vi kommit att förvänta oss. Handlingen har nu tagit sig en bra bit in på tjugotalet, vilket bland annat märks på hur de kvinnliga karaktärerna börjar ta för sig allt mer. Avsnittet kulminerade då en brand utbröt i Lady Ediths rum. Under evakueringen blev den unga betjänten Jimmy påkommen i säng med en av hushållets rika gäster. Ni hör ju själva, livet på landsbygden är allt annat än tråkigt.
Men vad är det som gör att "Downton Abbey" är så omtyckt? När jag pratar med vänner och kollegor märker jag att alla har olika svar. Någon följer serien för att man fascineras av tidsepoken, någon för att skådespelarinsatserna är på topp, och någon för att kläderna är vackra. För mig personligen är det en blandning av allt det, samt att skaparna inte är rädda för att ta ut svängarna, oavsett om det är historiskt korrekt eller inte.
Och till skillnad från vissa av de konservativa karaktärerna så lyckas serien undvika att bli mossig, mycket tack vare det höga tempot. Handlingen kan ibland hoppa flera månader mellan avsnitten och karaktärer kommer och går, ibland snabbare än man skulle önska.
Jag har personligen inga drömmar om att bo på ett stort lantgods och vill för allt i världen inte gå tillbaka till det "herrskap och tjänstefolk"-samhälle som visas upp i serien. Ändå är det så fascinerande att se kontrasten mellan de rika och de fattiga, att följa deras vardag, som i ett oförutsägbart tittskåp. Och visst är det något befriande över att se Maggie Smiths karaktär Violet vräka ur sig den ena spydigheten efter den andra, utan någon som helst oro för vad andra ska tycka? Bara för att hon kan.
"Downton Abbeys" skapare Julian Fellowes har en förkärlek för genren. 2001 skrev han manuset till den Oscarsbelönade filmen "Gosford Park", en klassisk mordgåta i Agatha Christie-anda där självaste Maggie Smith medverkar. Nu ryktas det om en spinoff-serie till "Downton Abbey" där vi får veta hur det gick till när en ung Lord Grantham uppvaktade sin Cora. Det ser jag med spänning fram emot.
Flera serier i samma anda har dykt upp de senaste åren – till exempel "Mr Selfridge" och "The Paradise" – och fler lär det bli. För en sak är säker: Kostymsåpan är här för att stanna.
17 oktober, 2014
Pressvisning av Innan Frosten
I går var jag på pressvisning av den franska filmen "Innan Frosten", eller "Avant L'hiver" som den heter i original. Filmen kommer att visas på Filmstaden i Gävle i samarbete med Bio 7:an, med start den 17 oktober. Underbara Kristin Scott Thomas medverkar, vilket alltid är ett stort plus, så ge den en chans!
Jag blev positivt överraskad och ni kan läsa min recension i Gefle Dagblad. På grund av begränsat utrymme var jag tvungen att stryka vissa saker. Därför vill jag tillägga att en liten biroll – en äldre cancerpatient spelad av Annette Schlechter – stal hela showen och lyckades röra mig till tårar.
Läs även andra bloggares åsikter om Innan Frosten, nöje, Gävle, film, Kristin Scott Thomas, recensioner, Gävleborg, filmrecensioner, Before The Winter Chill, kultur, drama, Annette Schlechter. Discshop.
Jag blev positivt överraskad och ni kan läsa min recension i Gefle Dagblad. På grund av begränsat utrymme var jag tvungen att stryka vissa saker. Därför vill jag tillägga att en liten biroll – en äldre cancerpatient spelad av Annette Schlechter – stal hela showen och lyckades röra mig till tårar.
Läs även andra bloggares åsikter om Innan Frosten, nöje, Gävle, film, Kristin Scott Thomas, recensioner, Gävleborg, filmrecensioner, Before The Winter Chill, kultur, drama, Annette Schlechter. Discshop.
Etiketter
film,
Kristin Scott Thomas,
vardag
14 oktober, 2014
#SaveDallas - Familjen Ewing behöver din hjälp
Som ni säkert har hört vid det här laget så är nya "Dallas"-serien nedlagd efter tre säsonger. Jag är inte förvånad över nyheten då serien har kämpat mot sjunkande tittarsiffror och med tanke på att TV-kanaler i dag verkar mer intresserade av billiga dokusåpor än av dramaserier.
Men även om nya "Dallas" inte var perfekt, så var serien väldigt underhållande. Och bäst av allt har förstås varit att återse de gamla karaktärerna. Sue Ellen Ewing (Linda Gray) är inte att leka med.
Det finns dock hopp! "Dallas"-teamet försöker hitta ett nytt hem åt serien på en annan TV-kanal, och alla skådespelarna har gett sig in i kampen. De behöver dock fansens hjälp. Så fortsätt använda hashtagen #SaveDallas i sociala medier. Passa även på att skriva under namninsamlingen som i skrivande stund har över 75000 signaturer.
Även om vi inte får en fjärde säsong så hoppas jag att fansens stöd åtminstone kan leda till en TV-film som knyter ihop alla lösa trådar. För ingen serie förtjänar att sluta med en cliffhanger. Speciellt inte en så ikonisk såpa som "Dallas".
Läs även andra bloggares åsikter om Dallas, nöje, TV, serier, drama, såpor, TV-serier, 80-tal, retro, Linda Gray, nostalgi, kultur, kitsch.
Men även om nya "Dallas" inte var perfekt, så var serien väldigt underhållande. Och bäst av allt har förstås varit att återse de gamla karaktärerna. Sue Ellen Ewing (Linda Gray) är inte att leka med.
Det finns dock hopp! "Dallas"-teamet försöker hitta ett nytt hem åt serien på en annan TV-kanal, och alla skådespelarna har gett sig in i kampen. De behöver dock fansens hjälp. Så fortsätt använda hashtagen #SaveDallas i sociala medier. Passa även på att skriva under namninsamlingen som i skrivande stund har över 75000 signaturer.
Även om vi inte får en fjärde säsong så hoppas jag att fansens stöd åtminstone kan leda till en TV-film som knyter ihop alla lösa trådar. För ingen serie förtjänar att sluta med en cliffhanger. Speciellt inte en så ikonisk såpa som "Dallas".
Läs även andra bloggares åsikter om Dallas, nöje, TV, serier, drama, såpor, TV-serier, 80-tal, retro, Linda Gray, nostalgi, kultur, kitsch.
Etiketter
Dallas,
Linda Gray,
tv,
TV-program
11 oktober, 2014
Trailer: The Woman In Black 2: Angel Of Death
En av de bästa skräckfilmerna de senaste åren är Hammer Films "The Woman In Black" från 2012 med Daniel Radcliffe i huvudrollen. Filmen kommer äntligen att få en uppföljare vid namn "The Woman In Black: Angel Of Death" och här nedanför kan du se den läskiga trailern.
Filmen utspelar sig fyrtio år efter originalet, då en grupp skolbarn och deras lärarinna Eve evakueras från London under andra världskriget, och hamnar på det hemsökta Eel Marsh House. Filmen har premiär under 2015 och i rollerna ses bland andra Phoebe Fox, Helen McCrory, Ned Dennehy och söta Jeremy Irvine.
I väntan på uppföljaren rekommenderar jag den första filmen som finns utgiven på DVD och Blu-ray.
Läs även andra bloggares åsikter om The Woman In Black, nöje, Phoebe Fox, film, Jeremy Irvine, skräck, Helen McCrory, trailer, Ned Dennehy, skräckfilm, Daniel Radcliffe, spöken. CDON
Filmen utspelar sig fyrtio år efter originalet, då en grupp skolbarn och deras lärarinna Eve evakueras från London under andra världskriget, och hamnar på det hemsökta Eel Marsh House. Filmen har premiär under 2015 och i rollerna ses bland andra Phoebe Fox, Helen McCrory, Ned Dennehy och söta Jeremy Irvine.
I väntan på uppföljaren rekommenderar jag den första filmen som finns utgiven på DVD och Blu-ray.
Läs även andra bloggares åsikter om The Woman In Black, nöje, Phoebe Fox, film, Jeremy Irvine, skräck, Helen McCrory, trailer, Ned Dennehy, skräckfilm, Daniel Radcliffe, spöken. CDON
09 oktober, 2014
Eurotix - Don't Let Go
Här nedanför kan ni höra mitt band Eurotix låt "Don't Let Go" som jag skrivit texten till. Den skickades till Melodifestivalen 2013 men gick inte vidare, så vi gav ut den på vårt album "The Secret" istället. "Don't Let Go" innehåller även en flört med en viss New Order-låt. Kan ni höra vilken?
Låten finns ute digitalt på iTunes och Spotify, samt på limiterad CD-utgåva.
Läs även andra bloggares åsikter om Eurotix, pop, Gävle, kultur, Melodifestivalen, nöje, schlager, Eurovision Song Contest, synthpop, disco, New Order, musik, Sandviken, dance, italodisco, electropop.
Låten finns ute digitalt på iTunes och Spotify, samt på limiterad CD-utgåva.
Läs även andra bloggares åsikter om Eurotix, pop, Gävle, kultur, Melodifestivalen, nöje, schlager, Eurovision Song Contest, synthpop, disco, New Order, musik, Sandviken, dance, italodisco, electropop.
08 oktober, 2014
Recension: Super Mario 3D World (2013)
Nintendos senaste konsol Wii U har inte riktigt levt upp till försäljarnas förväntningar, men historien har lärt oss att man aldrig ska räkna ut Nintendo. Personligen är jag riktigt nöjd med konsolen. Det är skönt att de äntligen har kommit in i HD-generationen så att även deras spel kan avnjutas i högupplöst kvalité.
Ett spel som lyckades vända Nintendos nedåtgående trend något är "Super Mario 3D World" från 2013. De ikoniska karaktärerna Mario, Luigi, Peach och Toad beger sig ut i Svampriket på jakt efter den onda Bowser som har kidnappat ett gäng färgglada feer. En av nyheterna är möjligheten att förvandla karaktärerna till katter som kan klättra på väggar och därför ta sig till svåråtkomliga platser.
Jag har älskat spelen i Super Mario-serien sedan jag var barn och detta är inget undantag. Till skillnad från flera av föregångarna där man kämpade sig genom sidscrollande banor i 2D, utspelar sig detta spel i en vacker 3D-värld, där man kan röra sig betydligt friare. Grafiken är riktigt bra och man blir på gott humör av alla färgglada miljöer och karaktärer, något spelserien är känd för.
Det är extra kul att även prinsessan Peach, min personliga favorit, ger sig in i matchen som en spelbar karaktär, precis som i klassikern "Super Mario Bros. 2". Jag önskar bara att Nintendo gjorde det möjligt i alla sina spel, för det känns inte speciellt 2014 att den enda kvinnliga karaktären är någon som konstant måste räddas.
"Super Mario 3D World" är en underhållande spel som passar både nybörjare och gamla fans av spelserien. Och vill man inte spela ensam kan man vara upp till fyra personer samtidigt, vilket även gör detta till det perfekta partyspelet.
Spelet går att beställa från CDON, Discshop, Ginza och Amazon.
Spana gärna in mina övriga recensioner.
Läs även andra bloggares åsikter om Super Mario 3D World, nöje, recension, kultur, Super Mario, spel, TV-spel, Nintendo, Wii U, teknik, recensioner.
Ett spel som lyckades vända Nintendos nedåtgående trend något är "Super Mario 3D World" från 2013. De ikoniska karaktärerna Mario, Luigi, Peach och Toad beger sig ut i Svampriket på jakt efter den onda Bowser som har kidnappat ett gäng färgglada feer. En av nyheterna är möjligheten att förvandla karaktärerna till katter som kan klättra på väggar och därför ta sig till svåråtkomliga platser.
Jag har älskat spelen i Super Mario-serien sedan jag var barn och detta är inget undantag. Till skillnad från flera av föregångarna där man kämpade sig genom sidscrollande banor i 2D, utspelar sig detta spel i en vacker 3D-värld, där man kan röra sig betydligt friare. Grafiken är riktigt bra och man blir på gott humör av alla färgglada miljöer och karaktärer, något spelserien är känd för.
Det är extra kul att även prinsessan Peach, min personliga favorit, ger sig in i matchen som en spelbar karaktär, precis som i klassikern "Super Mario Bros. 2". Jag önskar bara att Nintendo gjorde det möjligt i alla sina spel, för det känns inte speciellt 2014 att den enda kvinnliga karaktären är någon som konstant måste räddas.
"Super Mario 3D World" är en underhållande spel som passar både nybörjare och gamla fans av spelserien. Och vill man inte spela ensam kan man vara upp till fyra personer samtidigt, vilket även gör detta till det perfekta partyspelet.
Spelet går att beställa från CDON, Discshop, Ginza och Amazon.
Spana gärna in mina övriga recensioner.
Läs även andra bloggares åsikter om Super Mario 3D World, nöje, recension, kultur, Super Mario, spel, TV-spel, Nintendo, Wii U, teknik, recensioner.
Etiketter
recensioner,
spel,
Super Mario
06 oktober, 2014
"Near a tree by a river there's a hole in the ground"
Nya tillskott i skivsamlingen: "The Very Best Of" med Hubert Kah, Alyssa med Alyssa Milano, "Love To Love You Donna" med Donna Summer, "The Violet Flame" med Erasure, samt nyutgåvor av "The Riddle" och "Human Racing" med Nik Kershaw.
Läs även andra bloggares åsikter om Hubert Kah, nöje, pop, 80-tal, musik, synthpop, Alyssa Milano, kultur, disco, Donna Summer, skivor, Erasure, skivsamling, kitsch, Nik Kershaw, musik, shopping, CD.
Läs även andra bloggares åsikter om Hubert Kah, nöje, pop, 80-tal, musik, synthpop, Alyssa Milano, kultur, disco, Donna Summer, skivor, Erasure, skivsamling, kitsch, Nik Kershaw, musik, shopping, CD.
05 oktober, 2014
Favoritlåten: Samantha Fox - I Surrender (To The Spirit Of The Night) (1987)
Så var det dags för ännu en av mina favoritlåtar. Jag blev ett fan av Samantha Fox sommaren 2000, då min kärlek för åttiotalet vaknade till liv. Hennes stora hit "Touch Me (I Want Your Body)" blev direkt en favorit, men det dröjde inte länge förrän jag upptäckte att Samantha hade ännu fler guldkorn i sin skivkatalog.
En av dem är singeln "I Surrender (To The Spirit Of The Night)" från 1987, tagen från albumet "Samantha Fox" och producerad av Jon Astrop. Låten blev en hit i Europa och framfördes bland annat i det svenska TV-programmet "Solstollarna".
Jag älskar det elektroniska soundet, speciellt trummorna. Dessutom bevisar Samantha att hon faktiskt är en riktigt bra sångerska. Här nedanför kan ni se videon, som bland annat innehåller ett förlängt intro. Jag kan inte motstå det härliga åttiotalsmodet, med axelvaddar och allt.
"I Surrender (To The Spirit Of The Night)" finns digitalt på iTunes och Spotify, men jag rekommenderar den remastrade nyutgåvan av det underbara "Samantha Fox"-albumet.
För att höra ännu mer bra musik, håll utkik på min nya bloggetikett "favoritlåtar", eller följ min favoritlista på YouTube som kommer att uppdateras flitigt framöver!
En av dem är singeln "I Surrender (To The Spirit Of The Night)" från 1987, tagen från albumet "Samantha Fox" och producerad av Jon Astrop. Låten blev en hit i Europa och framfördes bland annat i det svenska TV-programmet "Solstollarna".
Jag älskar det elektroniska soundet, speciellt trummorna. Dessutom bevisar Samantha att hon faktiskt är en riktigt bra sångerska. Här nedanför kan ni se videon, som bland annat innehåller ett förlängt intro. Jag kan inte motstå det härliga åttiotalsmodet, med axelvaddar och allt.
"I Surrender (To The Spirit Of The Night)" finns digitalt på iTunes och Spotify, men jag rekommenderar den remastrade nyutgåvan av det underbara "Samantha Fox"-albumet.
För att höra ännu mer bra musik, håll utkik på min nya bloggetikett "favoritlåtar", eller följ min favoritlista på YouTube som kommer att uppdateras flitigt framöver!
03 oktober, 2014
Källkritik mot rasism
Seriöst. Vi måste ta ett allvarligt snack om det här med källkritik. Jag tycker det är obehagligt att folk delar länkar på Facebook till så kallade "nyhetssidor", utan att först ta reda på vad de egentligen står för. Flera av dessa sidor är enbart skapade för att sprida myter och spä på hat och fördomar om invandrare, tiggare, HBTQ-personer och andra minoritetsgrupper.
Skärpning! Jag säger inte att alla som delar dessa länkar är rasister och homofober. Men snälla, snälla, snälla: Tänk er för INNAN ni delar, och lägg lite tid på att läsa på om ämnet först. Till och med regeringen varnar för nätmyter och besvarar flera falska påståenden på sin hemsida.
Så snälla, bespara mig länkar till hatsidor som Fria Tider, Exponerat, Avpixlat, Realisten, SD-Kuriren och liknande skit i flödet. Tänk ett steg längre och låt inte rädslan styra. Försök att sätta er in i andras situation istället för att direkt hoppa på "hattåget". Och framför allt: Att ett påstående delas på Facebook betyder inte att det automatiskt är sant.
Fler artiklar som tar hål på fördomsfulla nätmyter.
"Vi punkterar de vanligaste myterna om invandringen"
"Ny rapport spräcker tio myter kring invandring"
"Myter om tiggare"
"Gratis körkort och faktakoll"
"Så ljuger SD om tiggarna"
"Värt att veta om tiggeri"
Skärpning! Jag säger inte att alla som delar dessa länkar är rasister och homofober. Men snälla, snälla, snälla: Tänk er för INNAN ni delar, och lägg lite tid på att läsa på om ämnet först. Till och med regeringen varnar för nätmyter och besvarar flera falska påståenden på sin hemsida.
Så snälla, bespara mig länkar till hatsidor som Fria Tider, Exponerat, Avpixlat, Realisten, SD-Kuriren och liknande skit i flödet. Tänk ett steg längre och låt inte rädslan styra. Försök att sätta er in i andras situation istället för att direkt hoppa på "hattåget". Och framför allt: Att ett påstående delas på Facebook betyder inte att det automatiskt är sant.
Fler artiklar som tar hål på fördomsfulla nätmyter.
"Vi punkterar de vanligaste myterna om invandringen"
"Ny rapport spräcker tio myter kring invandring"
"Myter om tiggare"
"Gratis körkort och faktakoll"
"Så ljuger SD om tiggarna"
"Värt att veta om tiggeri"
Etiketter
HBTQ,
IT/sociala medier,
samhälle
02 oktober, 2014
Video: Tokio Hotel - Love Who Loves You Back
Det tyska bandet Tokio Hotel är kända för singlar som "Monsoon", "Automatic" och den vackra rockballaden "Don't Jump". Nu är de tillbaka med nya singeln "Love Who Loves You Back" och jag är väldigt glad över att soundet är mer elektroniskt än tidigare. Här nedanför kan ni se den heta videon som bland annat innehåller lite böghångel. Bonus!
"Love Who Loves You Back" är tagen från det kommande albumet "Kings Of Suburbia" och finns redan på iTunes och Spotify. Albumet går att boka från CDON, Ginza och Amazon.
"Love Who Loves You Back" är tagen från det kommande albumet "Kings Of Suburbia" och finns redan på iTunes och Spotify. Albumet går att boka från CDON, Ginza och Amazon.
Etiketter
HBTQ,
musik,
Tokio Hotel
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)