"Hur går det med kärleken?" Jag vet inte om det är jag som överdriver, men jag tycker att det är en rätt fånig fråga. Många som ställer den är mest ute efter att skryta över att de själva är tillsammans med någon: "Hur går det med kärleken? Nu ska du fråga mig samma sak och jag ska göra dig avundsjuk på min nya pojkvän."
Självklart är det roligt om ens vänner finner kärleken, men just den frågan går mig på nerverna. Speciellt när det är samma personer som ställer den gång på gång. Det känns nästan som om vissa inte klarar av att vara singlar. Är det så hemskt att vilja ta det lugnt och hitta den rätta?
En gång fick jag den frågan av en bekant och när jag svarade att jag var singel så sa han: "Fortfarande? Som vanligt alltså." Det gjorde mig rasande. Skulle det vara ett straff att vara singel? Jag svarade att det är viktigt för mig att det känns rätt och att jag inte tänker stressa in i ett förhållande.
Vad är det med folk nu för tiden? Problemet med många är att de bara lever för sin partner och glömmer bort sina vänner. Sedan om det tar slut så står de där alldeles ensamma.
