I helgen har jag varit i Stockholm och arbetat. Jag kom dit i lördags och träffade mina vänner Micke och Henri. Vi åt lunch på Kulturhusets takservering och Henri fick två sena födelsedagspresenter av mig. Bland annat en tavla som jag hade gjort själv, ett slags kollage med våra galna citat.
Dennis till Henri: "We're so fucking trendy, it hurts!"
Sedan hämtade låtskrivaren Anders upp mig och vi åkte till hans lägenhet där vi genast började skriva på vår låt. Eftersom jag varken kan läsa noter eller spela instrument så fick jag nynna hur jag ville ha musiken och beskriva de olika synthljuden.
Vi jobbade hårt och på kvällen åt vi middag tillsammans med några bekanta till Anders på en restaurang. En av dem var en man i femtioårsåldern som arbetar för Billboardlistan i USA. Han reser runt i världen och går på alla finaler av Eurovision Song Contest. Snacka om att vara musikintresserad! Han var riktigt trevlig.
På söndagen jobbade vi vidare och mot kvällen var låten färdigskriven och inspelad. Jag är riktigt nöjd med resultatet! Låten är en skön discopoplåt med åttiotalssound, en blandning av Pay TV, BWO, Alcazar och Bimbo Boy. Tänk att jag har spelat in i samma studio som min idol Pernilla Wahlgren! Jag hade väldigt kul i studion. Det blev många skämt, både om det ena och det andra. Vi ska skicka in låten till Melodifestivalen i höst så håll tummarna för att den kommer med!
När låten var färdig så återvände jag till city. Jag åkte tunnelbana helt själv, för andra gången i mitt liv. Jag vet inte varför, men jag är livrädd för tunnelbanan. Kanske beror det på att det verkar hända så mycket hemskt där om nätterna, eller så är det för att jag lätt går vilse.
Jag träffade Henri igen som hade med sin vän Cissi. Vi gick förstås till hotellbaren på Royal Viking där vi tog en varsin drink. Sedan dök även Lars och Micke upp och gjorde oss sällskap. Det var lika kul som alltid att träffa mina sötnosar.
En kul grej hände när jag och Henri skulle gå på toa. Man behövde en kod till toaletten så vi frågade bartendern och fick svaret "1622". Jag lade "22" på minnet, medan Henri fick komma ihåg "16". Vi tryckte in koden ett antal gånger utan att något hände och retade upp oss, samtidigt som vi slet i handtaget. Av en slump råkade Henri knuffa till dörren och så gick den upp. Dörren öppnades inåt. När vi kom tillbaka så sa Cissi: "Inte för att vara elak eller så, men det står faktiskt 'push' på toalettdörren!" Ni må tro att vi skämdes.
