I natt drömde jag återigen om min gamla högstadieskola Hedängskolan. Och ända fram tills för några månader sedan har jag bara drömt mardrömmar om denna hemska period i mitt liv. Det skumma är att jag i drömmarna numera känner mig trygg där.
I drömmarna är jag populär. Dessutom så går många av mina nuvarande vänner och klasskamrater på Hedängskolan tillsammans med mig, och många av mina nya lärare undervisar på skolan. De som tidigare har mobbat mig är förlåtna och i drömmarna är vi goda vänner.
Det mystiska är att jag alltid har skåp nummer tio i mina drömmar. Jag tänker på det varje gång. Kanske betyder siffran tio något speciellt för mig? Kanske är det bara något nonsens som mitt undermedvetna har snappat upp under åren.
Hur som helst är det som att komma till en helt annan värld, trots att miljön samtidigt är så bekant. Det är nästan som ett tidigare liv som jag besöker för ett par timmar i sömnen. Jag mår inte längre dåligt av att drömma om min gamla skola, tvärt om.
Jag vet inte riktigt vad som har fått mina drömmar att ändras, men jag hoppas att det är för att jag har vuxit som person och börjat lägga skoltiden bakom mig. Livet går faktiskt vidare.
