När började din musikaliska karriär?
Jag har sjungit sedan jag var barn, oftast tillsammans med min syster. Mormor och pappa är väldigt musikaliska så jag har vuxit upp med musik. Jag började spela in låtar i studio 2002 hos producenten Thomas Hedquist i Uppsala. Sedan lanserade jag låtarna på Internet och så hörde flera producenter av sig och ville jobba med mig.
Finns det några andra artister du skulle vilja samarbeta med?
Ja, det finns väldigt många. Om man verkligen får drömma sig bort så skulle Agnetha Fältskog, Kylie Minogue eller Samantha Fox vara toppen att jobba tillsammans med. Lili & Susie, Pernilla Wahlgren och Ankie Bagger vore inte helt fel de heller. Mina popgudinnor.
Hur skulle du beskriva din musik?
Jag kallar den för plastpop. Det är plastig och kommersiell pop- och discomusik med åttiotalsinfluenser. Många tycker att den typen av musik är ytlig. Men det tar jag inte så allvarligt på. Det är ju den musik jag själv älskar att lyssna på så varför skulle jag göra något annat? Discomusik kan också ha texter med djupa budskap. Om man lyssnar riktigt noga.
Varför kallar du dig för Bimbo Boy?
Ända sedan jag var liten har jag sett upp till kvinnliga artister som spelar på sex i sin image och musik, till exempel Kylie Minogue, Lili & Susie och Samantha Fox. De har ofta kallats bimbos av media och inte tagits på allvar på grund av sin image, vilket jag tycker är fel. Så jag beslöt mig för att ta Bimbo Boy som artistnamn för att få i gång en diskussion. Dessutom är det inte vanligt att en kille kallar sig bimbo eftersom det ordet associeras med kvinnor. Bimbo Boy är ett provocerande artistnamn som sticker ut, och det gillar jag.
Vad skulle du välja om det stod mellan kärleken och karriären?
Det beror ju självklart på situationen, men för mig kommer kärleken nästan alltid först. Men jag ser ingen anledning till att inte kunna kombinera båda delarna.
Ödmjukhet eller talang?
Både och. Jag tror inte man kommer så långt på bara det ena. Det vimlar av artister som är dryga och otrevliga, men jag tror inte de har fansens respekt särskilt länge, hur duktiga de än är. Många uppfattar säkert mig som bitchig ibland, men jag är aldrig bitchig mot folk som inte förtjänar det.
Artister råkar ofta ut för skitsnack och rykten. Hur ställer du dig till det?
Det är något som kommer med yrket, vare sig man vill eller inte. Jag tror att skitsnack säger mer om personen som sprider det än om personen det handlar om. En person som pratar skit om andra pratar säkert skit om dig med, när du inte är i närheten.
Varför tror du att folk snackar skit om dig?
Ja, det är ju en bra fråga. Jag är en person som hörs och syns mycket. Jag tar stor plats och det har många problem med. Men jag tar inte åt mig så mycket längre. Mina vänner vet vad som är sant och skitsnack kan man ju se som en slags gratispromotion. Ju mer folk snackar om mig ju mer väcks intresset för min musik.
Snackar du själv skit?
Alla människor skvallrar på ett eller annat vis, men jag försöker alltid skaffa mig en egen uppfattning om folk. Ärlighet varar längst. Har man problem med någon bör man ta upp det med personen i fråga direkt i stället för att prata bakom ryggen.
Om du blir erbjuden en låt i Melodifestivalen, tackar du ja då?
Ja, om jag gillar låten förstås. Jag skulle aldrig kunna framföra musik som jag inte själv gillar. Melodifestivalen har ju en sådan genomslagskraft att det är viktigt att man kan stå för låten man framför.
Så här i valtider tänkte jag fråga dig om du har förtroende för Sveriges politiker?
Nej, jag har faktiskt inte förtroende för någon av dem. Politik har blivit en slags popularitetstävling där den som ljuger bäst vinner. Jag har hittills röstat blankt för att visa mitt missnöje. Jag vill inte ansluta mig till något parti. Jag tror på individen och hoppas att politiken genomgår en plastikoperation så snart som möjligt.
Är det jobbigt att vara öppet homosexuell som artist?
Nej, inte direkt. Jag råkar oftast ut för homofobi på nätet, till exempel på Lunarstorm, men det är inget att bry sig om. Förr eller senare växer folk med sådana åsikter upp. Vissa anser att jag får skylla mig själv som provocerar med min "fjolliga" personlighet, men det är fel. Jag är ju bara mig själv. Ibland måste man provocera för att förändra samhället. Jag har lika stor rätt som heterosexuella att uttrycka min sexualitet.
Skriver du alla dina låtar själv?
Nej, det gör jag inte. Oftast skriver jag texterna och mina producenter musiken. Jag är bättre på ord än på noter. Men jag är ändå delaktig i musikskapandet och kommer med förslag på ljud och så. Det kan låta rätt roligt i studion ibland: "Och så vill jag ha det där ljudet som Mandy Smith har i den där låten."
Var hämtar du inspiration till dina låttexter?
Ofast från filmer eller från egna erfarenheter. "Drama Queen" är ju en känga åt alla skitsnackare och folk som gör vad som helst för att bli kända. Medan låtar som "Earthquake" handlar om att man får älska vem man vill. Jag gillar att skriva provocerade låttexter, gärna om homosexuell kärlek eftersom det inte är så vanligt i popbranschen.
Till sist, vad har du att säga till alla som ogillar din musik?
Ingenting. Alla har olika smak och ingenting är rätt eller fel.
© Daniel Larsson
