Som barn led jag även av svår dödsångest, men brukade trösta mig själv genom att tänka: "Så länge Alice Babs är vid liv behöver jag inte oroa mig." Det kanske låter naivt, men för mig blev hon med sin glädje och utstrålning en slags symbol för att man inte behöver vara rädd för att bli äldre, även om jag långt senare fick veta att Alice led av Alzheimers sjukdom på slutet.
Nu har Alice röst tystnat och det känns tomt, trots att jag aldrig kände henne. Men en sak är säker: Alice musik kommer att leva för evigt.
Vila i frid, Alice. Du är saknad.
