Atrestro vaknade av fågelkvittret utanför sovrumsfönstret. När han öppnade ögonen märkte han att han låg och höll om Callistor. Callistor vaknade också och de båda pojkarna tittade chockat på varandra.
"Oj!" utbrast Atrestro och drog snabbt undan sin arm. "Jag måste ha drömt något konstigt."
"Du kanske drömde en mardröm och behövde någon som skyddade dig", retades Callistor.
"Jag behöver ingen hjälte."
"Ska vi slå vad?"
Pojkarna åt bröd till frukost vid det stora fönstret. Solen strålade in på dem Atrestro njöt av lugnet.
"Jag kommer aldrig sluta fascineras av den underbara utsikten", sa han.
"Jag är glad att du gillar den", svarade Callistor. "Du är välkommen att stanna här så länge du vill."
"Tack, Callistor. Jag är verkligen tacksam för det. Men jag måste försöka hitta svaren på alla mina frågor. Och om jag ska tro madame Simsek så måste jag bege mig ända till lord Scarbonnes slott för att finna sanningen."
"Du inser att det kan bli rätt farligt va?"
"Ja, men jag har inte så mycket att välja på. Jag kan ju inte gå omkring hela livet utan att veta vem jag är."
"Jag förstår det." Callistor lade sin hand på Atrestros. "Jag vill följa med dig i så fall."
"Vill du?"
"Ja, jag tänker inte låta min vän bli skadad."
Atrestro kände sig alldeles varm inombords. Han ser mig som sin vän. Kanske finns det hopp för Mesmerita trots allt.
Efter frukosten begav sig pojkarna ut i skogen på jakt efter föda. Callistor tog med Atrestro till en stor älv som låg mitt i skogen. Vattnet forsade vilt och vid kanten fanns en liten brygga där en gammal träeka var fasttöjd. Callistor hämtade två fiskespön som låg i ekan.
"Vad säger du om fisk till middag?" frågade han och satte sig på bryggan.
"Det blir toppen!" svarade Atrestro. "Är det där din eka?"
"Ja, jag har byggt både den och bryggan helt på egen hand. Jag tänkte att vi skulle använda ekan för att ta oss till lord Scarbonnes slott."
"Så du vet var slottet ligger?"
"Nej, men jag känner någon som vet. Och för att komma till henne så måste vi följa älven. Vi reser vid gryningen."
"Vad gjorde jag utan dig?"
"Du skulle antagligen vara vilse i skogen."
Atrestro skrattade och studerade hur Callistors långa blonda hår rörde sig i vinden där han satt och fiskade. Han tyckte att Callistor hade väldigt vackra drag och han kunde inte låta bli att le varje gång Callistor såg på honom. I morgon skulle äntligen resan mot lord Scarbonnes slott börja och trots att Atrestro visste att resan kunde bli farligt kände han sig inte ett dugg rädd. Han hade ju Callistor vid sin sida. Du och jag mot världen, Callistor.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
08 december, 2008
07 december, 2008
Dirty Sexy Money läggs ner
Enligt Wikipedia så har TV-kanalen ABC beslutat att inte köpa in fler avsnitt av dramaserien "Dirty Sexy Money" som i Sverige just nu visas på Kanal 5. Beslutet innebär att serien troligtvis kommer att läggas ner efter säsong två, något som upprör fansen. Anledningen ska vara för låga tittarsiffror i USA. Så passa på att njuta av seriens resterande avsnitt!Jag tycker att det är riktigt tråkigt att denna glamourösa såpopera läggs ner, speciellt eftersom att den påminner en hel del om 80-talsklassikerna "Dallas" och "Dynastin". Det har i alla fall varit kul att få följa familjen Darling och jag hoppas att de knyter ihop alla lösa trådar i det sista avsnittet. Vi får trösta oss med att säsong ett av "Dirty Sexy Money" nu finns på DVD. Köp den du med på Discshop.
Andra bloggar om: Dirty Sexy Money, nöje, TV, såpoperor, Dallas, Dynastin, TV-serier, drama. SvD, DN, Kanal 5.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Julkalendern 2008 - Del 7
"Här bor jag!" sa Callistor och pekade stolt på ett gigantiskt träd.
Atrestro tittade förvirrat på honom. "Jag ser bara ett träd."
"Jag bor uppe i trädet."
"Jag ser inget annat än löv."
Callistor tog Atrestros hand och ledde honom till baksidan av trädet där en repstege hängde.
"I Mesmerita måste man ha ett öppet sinne", sa Callistor och började klättra upp för stegen.
Atrestro följde efter honom men i långsam takt för att inte belasta sin skadade fot. Ju högre upp de kom desto mer förvirrad kände sig Atrestro. Vart är vi på väg egentligen?
När Atrestro väl kom till toppen av stegen stod Callistor på en av de tjocka grenarna och väntade. Han sträckte sin hand till Atrestro och hjälpte honom upp. De båda pojkarna gick längs grenen in bland löven och framför dem, närmast stammen, låg en stor trädkoja.
"Välkommen till mitt hem!" sa Callistor glatt.
"Wow!" sa Atrestro. "Bor du verkligen här uppe?"
"Ja, varför inte? Kojan är dold bakom alla löv så jag behöver inte oroa mig för främlingar. Sedan så är utsikten ett stort plus!"
"Är du inte rädd att kojan ska blåsa bort om det blir storm?"
"Grabben, har du inte sett hur gigantiskt trädet är? Grenarna skulle hålla en hel stad om det skulle behövas."
Callistor låste upp dörren till kojan och lät Atrestro gå in först. Kojan var mysigt inredd och mycket större än vad den såg ut att vara från utsidan. Den innehöll två rum: Ett stort vardagsrum med spis och kokvrå, samt ett mindre sovrum. I vardagsrummet fanns även ett stort fönster med en gudomlig utsikt och i taket hängde en ljuskrona gjord av trä.
"Gud, så vackert det är!" sa Atrestro förtjust när han såg ut genom fönstret. "Man ser ju hur långt som helst."
"Ja, jag lövade grenarna utanför fönstret för att få en bättre utsikt. Nu kan man se ända till bergen bortom skogen."
Atrestro njöt av den vackra utsikten och kände sig glad över att ha träffat Callistor. Även om han inte kände Callistor speciellt bra så kände han sig trygg i hans närhet. Medan Atrestro vilade sin fot lagade Callistor snabbt till en måltid bestående av fisk som han hade fångat tidigare under dagen. När solen började gå ner åt de tillsammans vid bordet närmast det stora fönstret. Jag minns inte var jag kommer ifrån men jag är säker på att jag aldrig har sett en så vacker solnedgång.
Efter middagen tog Callistor med Atrestro in i sovrummet.
"Jag antar att du är väldigt trött", sa han och pekade på den lilla sängen.
"Ja, det är jag. Var ska du sova?"
"Trodde du att jag tänkte ge upp min sovplats för dig?"
"Förlåt, jag menade inte att verka oartig. Jag kan sova på golvet eller så..."
"Det finns tillräckligt med plats för oss båda", avbröt Callistor leende. "Mitt golv är inte skonsamt för någons rygg."
Callistor kröp ner under täcket och Atrestro följde försiktigt efter honom.
"Tror du att jag någonsin kommer att hitta hem?" frågade Atrestro där han låg och stirrade upp i trätaket.
Han fick inget svar och när han vred på huvudet såg han att Callistor redan hade somnat. Jag antar att ingen har svaret på den frågan.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Atrestro tittade förvirrat på honom. "Jag ser bara ett träd."
"Jag bor uppe i trädet."
"Jag ser inget annat än löv."
Callistor tog Atrestros hand och ledde honom till baksidan av trädet där en repstege hängde.
"I Mesmerita måste man ha ett öppet sinne", sa Callistor och började klättra upp för stegen.
Atrestro följde efter honom men i långsam takt för att inte belasta sin skadade fot. Ju högre upp de kom desto mer förvirrad kände sig Atrestro. Vart är vi på väg egentligen?
När Atrestro väl kom till toppen av stegen stod Callistor på en av de tjocka grenarna och väntade. Han sträckte sin hand till Atrestro och hjälpte honom upp. De båda pojkarna gick längs grenen in bland löven och framför dem, närmast stammen, låg en stor trädkoja.
"Välkommen till mitt hem!" sa Callistor glatt.
"Wow!" sa Atrestro. "Bor du verkligen här uppe?"
"Ja, varför inte? Kojan är dold bakom alla löv så jag behöver inte oroa mig för främlingar. Sedan så är utsikten ett stort plus!"
"Är du inte rädd att kojan ska blåsa bort om det blir storm?"
"Grabben, har du inte sett hur gigantiskt trädet är? Grenarna skulle hålla en hel stad om det skulle behövas."
Callistor låste upp dörren till kojan och lät Atrestro gå in först. Kojan var mysigt inredd och mycket större än vad den såg ut att vara från utsidan. Den innehöll två rum: Ett stort vardagsrum med spis och kokvrå, samt ett mindre sovrum. I vardagsrummet fanns även ett stort fönster med en gudomlig utsikt och i taket hängde en ljuskrona gjord av trä.
"Gud, så vackert det är!" sa Atrestro förtjust när han såg ut genom fönstret. "Man ser ju hur långt som helst."
"Ja, jag lövade grenarna utanför fönstret för att få en bättre utsikt. Nu kan man se ända till bergen bortom skogen."
Atrestro njöt av den vackra utsikten och kände sig glad över att ha träffat Callistor. Även om han inte kände Callistor speciellt bra så kände han sig trygg i hans närhet. Medan Atrestro vilade sin fot lagade Callistor snabbt till en måltid bestående av fisk som han hade fångat tidigare under dagen. När solen började gå ner åt de tillsammans vid bordet närmast det stora fönstret. Jag minns inte var jag kommer ifrån men jag är säker på att jag aldrig har sett en så vacker solnedgång.
Efter middagen tog Callistor med Atrestro in i sovrummet.
"Jag antar att du är väldigt trött", sa han och pekade på den lilla sängen.
"Ja, det är jag. Var ska du sova?"
"Trodde du att jag tänkte ge upp min sovplats för dig?"
"Förlåt, jag menade inte att verka oartig. Jag kan sova på golvet eller så..."
"Det finns tillräckligt med plats för oss båda", avbröt Callistor leende. "Mitt golv är inte skonsamt för någons rygg."
Callistor kröp ner under täcket och Atrestro följde försiktigt efter honom.
"Tror du att jag någonsin kommer att hitta hem?" frågade Atrestro där han låg och stirrade upp i trätaket.
Han fick inget svar och när han vred på huvudet såg han att Callistor redan hade somnat. Jag antar att ingen har svaret på den frågan.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
06 december, 2008
Topplistan - November 2008
1. Darin - Breathing Your Love
2. Pernilla Wahlgren - Running For Cover
3. Ace Of Base - Wheel Of Fortune 2009
4. Vision Talk - Dina Tankar
5. Lili & Susie - Okey, Okey! (Club Mix)
6. Ace Of Base - Don't Turn Around 2009
7. Agnes Carlsson - Release Me
8. Patty Ryan - Stay With Me Tonight (12" Version)
9. Sabrina - Sex (2008 Version)
10. Michaela De La Cour - S.O.S.
11. M.I.A. - Jimmy (DJ Eli Remix)
12. Paris Hilton - Screwed
13. Lisa Scott-Lee - Electric
14. Pernilla Wahlgren - Only Your Heart (Extended Version)
15. Ann Winsborn - Everything I Do
16. Ortal - Chacun Pense À Soi
17. Eighth Wonder - Cross My Heart (House Mix)
18. Valerie Dore - Lancelot
19. Modesty - Say A Prayer (The New World Version)
20. Steps - I Know Him So Well
21. Ankie Bagger - People Say It's In The Air (Club Mix)
22. Lonnie Gordon - Happenin' All Over Again
23. Lili & Susie - Bjällerklang
24. Kim Wilde - Kids In America
25. Vision Talk - I Could Be The One
Denna lista har framställts av de låtar jag har lyssnat mest på under föregående månad, både på min dator och min iPod. En ständigt uppdaterad lista över mina absoluta favoritlåtar hittar ni här
Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.
2. Pernilla Wahlgren - Running For Cover
3. Ace Of Base - Wheel Of Fortune 2009
4. Vision Talk - Dina Tankar
5. Lili & Susie - Okey, Okey! (Club Mix)
6. Ace Of Base - Don't Turn Around 2009
7. Agnes Carlsson - Release Me
8. Patty Ryan - Stay With Me Tonight (12" Version)
9. Sabrina - Sex (2008 Version)
10. Michaela De La Cour - S.O.S.
11. M.I.A. - Jimmy (DJ Eli Remix)
12. Paris Hilton - Screwed
13. Lisa Scott-Lee - Electric
14. Pernilla Wahlgren - Only Your Heart (Extended Version)
15. Ann Winsborn - Everything I Do
16. Ortal - Chacun Pense À Soi
17. Eighth Wonder - Cross My Heart (House Mix)
18. Valerie Dore - Lancelot
19. Modesty - Say A Prayer (The New World Version)
20. Steps - I Know Him So Well
21. Ankie Bagger - People Say It's In The Air (Club Mix)
22. Lonnie Gordon - Happenin' All Over Again
23. Lili & Susie - Bjällerklang
24. Kim Wilde - Kids In America
25. Vision Talk - I Could Be The One
Denna lista har framställts av de låtar jag har lyssnat mest på under föregående månad, både på min dator och min iPod. En ständigt uppdaterad lista över mina absoluta favoritlåtar hittar ni här
Följ mig på Facebook, Twitter, Instagram och YouTube för ännu fler inlägg ur mitt liv. Du hittar även mer information om mig på DennisAlexis.com.
Julkalendern 2008 - Del 6
Atrestro vandrade genom skogen tills han kom till en liten bäck. Solen sken fortfarande och snön hade börjat smälta. Han satte sig ner vid kanten och stirrade ner i vattnet. Jag vet inte vad jag ska göra härnäst. Jag är så förvirrad. Om bara madame Simsek hade varit lite tydligare. Allt jag vill är ju att hitta hem.
Plötsligt hördes ett tjut från ett buskage bakom honom. Atrestro hoppade till av rädsla.
"Hallå?" ropade han. "Är det någon där?"
Det prasslade till i buskaget och ännu ett tjut hördes. Atrestro började sakta gå baklänges från platsen. Plötsligt såg han hur en två meter hög ödla kom krypandes ut ur buskarna. Vad är det där för något?!
Ödlans sylvassa tänder och slingrande tunga fick Atrestro att lägga benen på ryggen. Han sprang så snabbt han kunde längs bäcken och hörde hela tiden ödlans tunga steg bakom sig. Hjälp! Han är efter mig!
Plötsligt snubblade Atrestro på en trädrot och och föll rätt in i en buske. Atrestro drog ut sitt silversvärd ur skidan och höll det hårt i handen. Ödlan gapade och lät sin långa tunga snabbt rycka svärdet ur handen på honom. Nu är det kört!
"Snälla, låt mig vara!" ropade Atrestro i hopp om att ödlan skulle förstå vad han sa. Han slöt ögonen och väntade på slutet.
Plötsligt hördes en röst. "Lämna honom ifred!"
Atrestro öppnade ögonen och såg hur Callistor snabbt körde sitt svärd genom ödlans hals. Callistor! Den stora ödlan tjöt till och föll sedan tungt till marken i en pöl av blod. Atrestro andades ut och stoppade tillbaka sitt svärd i skidan.
"Åh, vilken tur att du dök upp!" utbrast han och haltade fram till Callistor. "Det var nära ögat!"
"Jag kände på mig att du behövde hjälp", sa Callistor.
"Hur visste du att jag var här?"
"Jag var hem till madame Simsek för att bli spådd och hon berättade att du letade efter lord Scarbonnes slott. Hon visade mig åt vilket håll du hade gått."
"Tack och lov för det."
"Jag har aldrig sett någon springa så snabbt förr."
"Vilken usel hjälte jag är."
"Du behöver bara lite övning." Callistor log och lät Atrestro stödja sig mot honom. "Jag tror bestämt att din fot är stukad. Du behöver vila och jag vet det perfekta stället."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Plötsligt hördes ett tjut från ett buskage bakom honom. Atrestro hoppade till av rädsla.
"Hallå?" ropade han. "Är det någon där?"
Det prasslade till i buskaget och ännu ett tjut hördes. Atrestro började sakta gå baklänges från platsen. Plötsligt såg han hur en två meter hög ödla kom krypandes ut ur buskarna. Vad är det där för något?!
Ödlans sylvassa tänder och slingrande tunga fick Atrestro att lägga benen på ryggen. Han sprang så snabbt han kunde längs bäcken och hörde hela tiden ödlans tunga steg bakom sig. Hjälp! Han är efter mig!
Plötsligt snubblade Atrestro på en trädrot och och föll rätt in i en buske. Atrestro drog ut sitt silversvärd ur skidan och höll det hårt i handen. Ödlan gapade och lät sin långa tunga snabbt rycka svärdet ur handen på honom. Nu är det kört!
"Snälla, låt mig vara!" ropade Atrestro i hopp om att ödlan skulle förstå vad han sa. Han slöt ögonen och väntade på slutet.
Plötsligt hördes en röst. "Lämna honom ifred!"
Atrestro öppnade ögonen och såg hur Callistor snabbt körde sitt svärd genom ödlans hals. Callistor! Den stora ödlan tjöt till och föll sedan tungt till marken i en pöl av blod. Atrestro andades ut och stoppade tillbaka sitt svärd i skidan.
"Åh, vilken tur att du dök upp!" utbrast han och haltade fram till Callistor. "Det var nära ögat!"
"Jag kände på mig att du behövde hjälp", sa Callistor.
"Hur visste du att jag var här?"
"Jag var hem till madame Simsek för att bli spådd och hon berättade att du letade efter lord Scarbonnes slott. Hon visade mig åt vilket håll du hade gått."
"Tack och lov för det."
"Jag har aldrig sett någon springa så snabbt förr."
"Vilken usel hjälte jag är."
"Du behöver bara lite övning." Callistor log och lät Atrestro stödja sig mot honom. "Jag tror bestämt att din fot är stukad. Du behöver vila och jag vet det perfekta stället."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
05 december, 2008
Julkalendern 2008 - Del 5
Atrestro vaknade upp på björnfällen i madame Simseks stuga. Solen sken in genom de små fönstren och den gamla damen satt kvar i den soffa hon hade suttit i kvällen innan. Hon log vänligt och klappade en svart katt som hade krypit upp i hennes knä.
"Oj!" utbrast han. "Jag måste ha slumrat till."
"Jag brukar ha den effekten på folk", skojade damen.
"Tack för att jag fick sova här i natt. Jag uppskattar det verkligen!"
"Det var det minsta jag kunde göra för en blivande hjälte."
"Vad pratar du om?"
"Jag antar att det är dags för mig att hjälpa dig på traven med ditt sökande. Du har varit tålmodig så jag ska besvara några av dina frågor."
"Det skulle verkligen uppskattas."
Madame Simsek satte sig på björnfällen och tittade djupt in i Atrestros ögon. "Jag vet inte var du kommer ifrån, men jag vet att du inte är född i Mesmerita. Jag har länge väntat på dig, det har hela vårt land. Du är en mycket speciell ung man som har kommit hit av en enda anledning."
"Jag förstår inte", sa Atrestro. "Vad är det som är så speciellt med mig?"
"Du besitter en speciell kraft, en egenskap som är viktigare än all annan magi i världen. Och du har skickats hit för att rädda oss."
"Rädda er från vad?"
"Du vill hitta hem, och din väg hem finns i lord Scarbonnes slott."
"Rädda er från vad?!" upprepade Atrestro.
"Från den ondska som har tagit över Mesmerita."
"Du kan inte vara lite mer specifik?" frågade Atrestro och log charmigt. "Jag vet inte vem lord Scarbonne är. Jag vet ju inte ens vem jag själv är!"
"Ni ungdomar är alltid så ivriga. Du kommer att förstå vad jag menar när tiden är inne, och då kommer du även att veta vem lord Scarbonne är. Just nu ska du bara fokusera på att hitta hans slott."
"Om du nu vet allt så kan du väl bara berätta för mig var slottet ligger?"
"Jag vet inte allt. Dessutom så måste du hitta din egen väg dit, jag kan bara ge dig hjälp på vägen."
"Det här känns allt mer komplicerat. Jag vet ju inte ens om jag kan lita på dig. Hur kan du förresten veta allt det här?"
"Kvinnlig intuition", sa madame Simsek och pekade på en pall som stod i andra sidan rummet. Plötsligt for en rosa stråle av ljus från hennes finger till pallen och på en sekund förvandlades pallen till ett glänsande silversvärd.
Atrestro ryggade tillbaka och tittade chockat på svärdet.
"Ta svärdet, Atrestro", sa den gamla damen. "Du kommer att behöva det i din jakt på sanningen."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
"Oj!" utbrast han. "Jag måste ha slumrat till."
"Jag brukar ha den effekten på folk", skojade damen.
"Tack för att jag fick sova här i natt. Jag uppskattar det verkligen!"
"Det var det minsta jag kunde göra för en blivande hjälte."
"Vad pratar du om?"
"Jag antar att det är dags för mig att hjälpa dig på traven med ditt sökande. Du har varit tålmodig så jag ska besvara några av dina frågor."
"Det skulle verkligen uppskattas."
Madame Simsek satte sig på björnfällen och tittade djupt in i Atrestros ögon. "Jag vet inte var du kommer ifrån, men jag vet att du inte är född i Mesmerita. Jag har länge väntat på dig, det har hela vårt land. Du är en mycket speciell ung man som har kommit hit av en enda anledning."
"Jag förstår inte", sa Atrestro. "Vad är det som är så speciellt med mig?"
"Du besitter en speciell kraft, en egenskap som är viktigare än all annan magi i världen. Och du har skickats hit för att rädda oss."
"Rädda er från vad?"
"Du vill hitta hem, och din väg hem finns i lord Scarbonnes slott."
"Rädda er från vad?!" upprepade Atrestro.
"Från den ondska som har tagit över Mesmerita."
"Du kan inte vara lite mer specifik?" frågade Atrestro och log charmigt. "Jag vet inte vem lord Scarbonne är. Jag vet ju inte ens vem jag själv är!"
"Ni ungdomar är alltid så ivriga. Du kommer att förstå vad jag menar när tiden är inne, och då kommer du även att veta vem lord Scarbonne är. Just nu ska du bara fokusera på att hitta hans slott."
"Om du nu vet allt så kan du väl bara berätta för mig var slottet ligger?"
"Jag vet inte allt. Dessutom så måste du hitta din egen väg dit, jag kan bara ge dig hjälp på vägen."
"Det här känns allt mer komplicerat. Jag vet ju inte ens om jag kan lita på dig. Hur kan du förresten veta allt det här?"
"Kvinnlig intuition", sa madame Simsek och pekade på en pall som stod i andra sidan rummet. Plötsligt for en rosa stråle av ljus från hennes finger till pallen och på en sekund förvandlades pallen till ett glänsande silversvärd.
Atrestro ryggade tillbaka och tittade chockat på svärdet.
"Ta svärdet, Atrestro", sa den gamla damen. "Du kommer att behöva det i din jakt på sanningen."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
04 december, 2008
Dags för skräckfilmskväll igen
Jag har redan fått julkänslor och nästan handlat klart alla klappar. På jobbet har vi börjat julpyssla också och i dag fick vi även sällskap av föreningen från Gävle. Jag sov rätt dåligt i natt så jag är riktigt trött nu. Men i kväll ska jag och Angie ha skräckfilmskväll så då piggnar jag nog till. Den här gången blir det filmatiseringen av Stephen Kings roman "The Mist" som hon har hyrt. Jag längtar!
Dennis: "Jag har bestämt mig för att skriva och publicera en novellsamling. Vad tror du om det?"
Henri: "Klockan är sex på morgonen. Du är hyperaktiv, det är vad jag tror."
Jag hoppas förresten att ni tycker om min fantasyinspirerade julkalender som jag publicerar nya kapitel av varje dag. Det vore kul om ni kommenterade kapitlen med åsikter och funderingar om vad ni tror kommer hända framöver. Det är en så skön känsla att få skapa en helt egen värld genom skrivandet och jag är själv väldigt nyfiken på vad som kommer att hända karaktärerna.
Men som sagt, era kommentarer uppskattas verkligen och ni får gärna tipsa era vänner att börja följa berättelsen!
Dennis: "Jag har bestämt mig för att skriva och publicera en novellsamling. Vad tror du om det?"
Henri: "Klockan är sex på morgonen. Du är hyperaktiv, det är vad jag tror."
Jag hoppas förresten att ni tycker om min fantasyinspirerade julkalender som jag publicerar nya kapitel av varje dag. Det vore kul om ni kommenterade kapitlen med åsikter och funderingar om vad ni tror kommer hända framöver. Det är en så skön känsla att få skapa en helt egen värld genom skrivandet och jag är själv väldigt nyfiken på vad som kommer att hända karaktärerna.
Men som sagt, era kommentarer uppskattas verkligen och ni får gärna tipsa era vänner att börja följa berättelsen!
Julkalendern 2008 - Del 4
Atrestro vaknade av fågelkvitter och av att solen sken. Äntligen är snöstormen över! Han hade sovit i värmen från ljuslyktan som Callistor lämnat kvar så han frös inte lika mycket som kvällen innan. Atrestro fortsatte att gå djupare in i skogen för att fortsätta sökandet efter sitt hem. Han kunde inte låta bli att njuta av skogens alla dofter och ljud. Då och då såg han små ödleliknande djur som han försökte klappa men utan framgång.
Efter ett par timmars promenerande började Atrestro känna sig trött igen. Något verkade ta hans energi. I samma stund som han funderade på att leta upp en ny gran att vila under fick Atrestro syn på en liten stuga som låg i en skogsglänta. Det kom rök från skorstenen och han kunde känna doften av nybakat bröd. Atrestro skyndade sig fram och knackade på den bräckliga trädörren.
"Hallå? Är det någon hemma?"
"Vänta en stund", svarade en hes kvinnoröst. "Jag kommer!"
Dörren öppnades och framför Atrestro stod en gammal dam med långt grått hår. Hon var klädd i en lång svart klänning och hade tjocka guldarmband runt armarna.
"Förlåt att jag stör, jag heter Atrestro... eller jag tror att jag heter det i alla fall. Jag tänkte att..."
"Jag vet vad du söker, Atrestro", avbröt damen och log. "Du har kommit ett stort steg närmre ditt mål. Kom in! Kom in!"
Damen tog den förvånade Atrestros hand och visade honom in i stugan där en eld var tänd i den öppna spisen. Stugan var hemtrevligt inredd med färggranna soffor, ljuslyktor på väggarna och björnfällar utspridda på golvet. Jag känner mig redan som hemma.
"Hur kan du veta vad jag vill?" frågade Atrestro och satte sig ner på björnfällen närmast elden.
"Man kan säga att jag har en speciell gåva", svarade damen. "Mitt namn är madame Simsek. Och du är hungrig, inte sant?"
"Ja, det är jag verkligen. Men hur..."
"Du får inte vara så ivrig, kära du. Allt har sin tid."
Atrestro insåg att han inte skulle vinna något på att stressa den gamla damen utan bestämde sig för att njuta av gästvänligheten tills vidare. Madame Simsek gick ut i köket men återvände några sekunder senare med en stor bit bröd i den ena handen och ett glas vin i den andra.
"Varsågod", sa hon och satte sig i en av sofforna. "Det är inte mycket, men jag hoppas att det ska mätta dig."
"Tack så hemskt mycket!" Atrestro började mumsa på brödet. "Du anar inte vad jag har varit med om det senaste dygnet."
"Jag vet vad du har varit med om."
Atrestro tittade osäkert på den gamla damen. "Jag vill verkligen inte tränga mig på, men skulle det vara okej om jag stannade här ett par timmar? Bara tills jag har hunnit hämta kraft nog att gå vidare."
Madame Simsek satte sig bredvid Atrestro på björnfällen och klappade försiktigt hans huvud. "Du behöver inte stressa, unge man. Du får stanna här så länge du vill. Stugan må vara liten men jag har alltid plats för goda själar."
"Jag har så många frågor jag vill ställa dig."
"Just nu ska du bara vila och när du har fått dina krafter tillbaka så ska jag svara på alla dina frågor, det lovar jag dig. Jag ska hjälpa dig hitta det du söker."
Atrestro hade precis träffat den gamla damen men han kände sig redan trygg i hennes närhet. Han lutade sig tillbaka mot björnfällen och njöt av att äntligen vara i säkerhet.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Efter ett par timmars promenerande började Atrestro känna sig trött igen. Något verkade ta hans energi. I samma stund som han funderade på att leta upp en ny gran att vila under fick Atrestro syn på en liten stuga som låg i en skogsglänta. Det kom rök från skorstenen och han kunde känna doften av nybakat bröd. Atrestro skyndade sig fram och knackade på den bräckliga trädörren.
"Hallå? Är det någon hemma?"
"Vänta en stund", svarade en hes kvinnoröst. "Jag kommer!"
Dörren öppnades och framför Atrestro stod en gammal dam med långt grått hår. Hon var klädd i en lång svart klänning och hade tjocka guldarmband runt armarna.
"Förlåt att jag stör, jag heter Atrestro... eller jag tror att jag heter det i alla fall. Jag tänkte att..."
"Jag vet vad du söker, Atrestro", avbröt damen och log. "Du har kommit ett stort steg närmre ditt mål. Kom in! Kom in!"
Damen tog den förvånade Atrestros hand och visade honom in i stugan där en eld var tänd i den öppna spisen. Stugan var hemtrevligt inredd med färggranna soffor, ljuslyktor på väggarna och björnfällar utspridda på golvet. Jag känner mig redan som hemma.
"Hur kan du veta vad jag vill?" frågade Atrestro och satte sig ner på björnfällen närmast elden.
"Man kan säga att jag har en speciell gåva", svarade damen. "Mitt namn är madame Simsek. Och du är hungrig, inte sant?"
"Ja, det är jag verkligen. Men hur..."
"Du får inte vara så ivrig, kära du. Allt har sin tid."
Atrestro insåg att han inte skulle vinna något på att stressa den gamla damen utan bestämde sig för att njuta av gästvänligheten tills vidare. Madame Simsek gick ut i köket men återvände några sekunder senare med en stor bit bröd i den ena handen och ett glas vin i den andra.
"Varsågod", sa hon och satte sig i en av sofforna. "Det är inte mycket, men jag hoppas att det ska mätta dig."
"Tack så hemskt mycket!" Atrestro började mumsa på brödet. "Du anar inte vad jag har varit med om det senaste dygnet."
"Jag vet vad du har varit med om."
Atrestro tittade osäkert på den gamla damen. "Jag vill verkligen inte tränga mig på, men skulle det vara okej om jag stannade här ett par timmar? Bara tills jag har hunnit hämta kraft nog att gå vidare."
Madame Simsek satte sig bredvid Atrestro på björnfällen och klappade försiktigt hans huvud. "Du behöver inte stressa, unge man. Du får stanna här så länge du vill. Stugan må vara liten men jag har alltid plats för goda själar."
"Jag har så många frågor jag vill ställa dig."
"Just nu ska du bara vila och när du har fått dina krafter tillbaka så ska jag svara på alla dina frågor, det lovar jag dig. Jag ska hjälpa dig hitta det du söker."
Atrestro hade precis träffat den gamla damen men han kände sig redan trygg i hennes närhet. Han lutade sig tillbaka mot björnfällen och njöt av att äntligen vara i säkerhet.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
03 december, 2008
Elin Lanto - Discotheque
Den blonda sångerskan Elin Lanto är tillbaka med den nya singeln "Discotheque"! Elins nya sound är en blandning av electropop, dance och disco med 80-talsinfluenser. Det påminner en hel del om Kylie Minogues musik och jag ser verkligen fram emot det kommande albumet.
Nya singeln innehåller även den härliga låten "My Favorite Pair Of Jeans" från Nellyreklamen. Mer plastpop åt folket!
Bimbo Boy
www.bimboboy.com
Nya singeln innehåller även den härliga låten "My Favorite Pair Of Jeans" från Nellyreklamen. Mer plastpop åt folket!
Bimbo Boy
www.bimboboy.com
Julkalendern 2008 - Del 3
"Titta vad jag hittade, grabbar!" röt den stora mannen. "Ännu en liten goding. Jag tror att det är dags för oss att ha lite kul."
Pojken kunde känna andedräkten från mannen och såg skräckslaget på hur några av de andra männen långsamt närmade sig honom med sina svärd i högsta hugg.
"Snälla, låt mig gå!" stammade pojken. "Jag vill er inget illa."
Plötsligt tog pojken mod till sig och körde hårt upp sitt knä i mannens skrev. Mannen skrek till och tappade taget om tröjan. Pojken nästan kastade sig ut genom entrédörren och vips så var han ute i snön igen. Han sprang så snabbt han kunde och brydde sig inte om att kylan stack som spikar mot hans hud. Hur har jag hamnat i denna röra?
Efter ett tag kom pojken fram till en stor mörk skog. Han stannade och studerade de höga vackra träden som till stor del var täckta av snö. Är detta vägen hem? Om inte annat så kanske jag kan hitta en sovplats där männen från puben inte kan hitta mig.
Pojken gick in i skogen och slogs av att det var mindre kallt där inne. Träden var så breda att de bildade ett tak över marken så att nästan ingen snö kunde komma in. Pojken gick längre och längre in i skogen och stannade när han hittade en låg gran med rosa barr. Detta får bli min sovplats i natt.
Pojken skulle precis lägga sig när han hörde ljudet av fortsteg snabbt närma sig.
"Vem där?" ropade han och gjorde sig beredd att springa igen.
"Det är bara jag." Den blonda pojken från puben dök upp ur mörkret. I den ena handen höll han en ljuslykta och i den andra en brun tygsäck.
"Varför har du följt efter mig? Jag menade inget illa med att dyka upp på er bar! Jag behövde bara värma mig."
"Oroa dig inte. Jag är inte en av dem."
"Inte? Vem är du då?"
"Mitt namn är Callistor. Jag såg hur de behandlade dig och jag ville ge dig något att äta. Du såg verkligen hungrig ut."
"Jag antar att jag får lita på ditt ord."
"Du har inte så många valmöjligheter om du inte vill svälta ihjäl." Callistor log och gav säcken som innehöll mat till pojken.
"Tack, det var snällt av dig", svarade pojken och strök tillbaka det långa bruna håret. "Vad gjorde du på baren förresten?"
"Jag jobbar där."
"Varför då? De verkar inte speciellt vänliga."
"Jag har inget val. Sedan lord Scarbonne tog över Mesmerita har hela landet varit i kaos. Det finns inga jobb kvar. När vi ändå frågar ut varandra, vad heter du?"
"Jag minns faktiskt inte. Jag vaknade upp i ett skjul tidigare i kväll och jag verkar lida av någon slags minnesförlust. Men jag ska hitta tillbaka till mig själv!"
"Jag tycker att du ser ut som en typisk Atrestro. Det namnet passar dig."
"Ja, det låter inte så dumt. Förresten, vad arbetar du som på baren? Servitör?"
Callistor såg genast bekymrad ut och tittade sig nervöst omkring. "Jag kan inte stanna längre, det är för riskabelt. Jag hoppas att du finner vad du söker. Var försiktig bara!"
"Det ska jag vara. Tack för maten!"
De båda pojkarna tog farväl av varandra och Callistor försvann ut i mörkret. Pojken lade sig under granen och försökte somna. Han hade ingen aning om vad Mesmerista var för ett land eller vem han själv var, men han kände sig av någon anledning lite lugnare efter samtalet med Callistor. Pojken bestämde att Atrestro fick bli han nya namn. I alla fall tills att han kunde minnas sitt riktiga.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Pojken kunde känna andedräkten från mannen och såg skräckslaget på hur några av de andra männen långsamt närmade sig honom med sina svärd i högsta hugg.
"Snälla, låt mig gå!" stammade pojken. "Jag vill er inget illa."
Plötsligt tog pojken mod till sig och körde hårt upp sitt knä i mannens skrev. Mannen skrek till och tappade taget om tröjan. Pojken nästan kastade sig ut genom entrédörren och vips så var han ute i snön igen. Han sprang så snabbt han kunde och brydde sig inte om att kylan stack som spikar mot hans hud. Hur har jag hamnat i denna röra?
Efter ett tag kom pojken fram till en stor mörk skog. Han stannade och studerade de höga vackra träden som till stor del var täckta av snö. Är detta vägen hem? Om inte annat så kanske jag kan hitta en sovplats där männen från puben inte kan hitta mig.
Pojken gick in i skogen och slogs av att det var mindre kallt där inne. Träden var så breda att de bildade ett tak över marken så att nästan ingen snö kunde komma in. Pojken gick längre och längre in i skogen och stannade när han hittade en låg gran med rosa barr. Detta får bli min sovplats i natt.
Pojken skulle precis lägga sig när han hörde ljudet av fortsteg snabbt närma sig.
"Vem där?" ropade han och gjorde sig beredd att springa igen.
"Det är bara jag." Den blonda pojken från puben dök upp ur mörkret. I den ena handen höll han en ljuslykta och i den andra en brun tygsäck.
"Varför har du följt efter mig? Jag menade inget illa med att dyka upp på er bar! Jag behövde bara värma mig."
"Oroa dig inte. Jag är inte en av dem."
"Inte? Vem är du då?"
"Mitt namn är Callistor. Jag såg hur de behandlade dig och jag ville ge dig något att äta. Du såg verkligen hungrig ut."
"Jag antar att jag får lita på ditt ord."
"Du har inte så många valmöjligheter om du inte vill svälta ihjäl." Callistor log och gav säcken som innehöll mat till pojken.
"Tack, det var snällt av dig", svarade pojken och strök tillbaka det långa bruna håret. "Vad gjorde du på baren förresten?"
"Jag jobbar där."
"Varför då? De verkar inte speciellt vänliga."
"Jag har inget val. Sedan lord Scarbonne tog över Mesmerita har hela landet varit i kaos. Det finns inga jobb kvar. När vi ändå frågar ut varandra, vad heter du?"
"Jag minns faktiskt inte. Jag vaknade upp i ett skjul tidigare i kväll och jag verkar lida av någon slags minnesförlust. Men jag ska hitta tillbaka till mig själv!"
"Jag tycker att du ser ut som en typisk Atrestro. Det namnet passar dig."
"Ja, det låter inte så dumt. Förresten, vad arbetar du som på baren? Servitör?"
Callistor såg genast bekymrad ut och tittade sig nervöst omkring. "Jag kan inte stanna längre, det är för riskabelt. Jag hoppas att du finner vad du söker. Var försiktig bara!"
"Det ska jag vara. Tack för maten!"
De båda pojkarna tog farväl av varandra och Callistor försvann ut i mörkret. Pojken lade sig under granen och försökte somna. Han hade ingen aning om vad Mesmerista var för ett land eller vem han själv var, men han kände sig av någon anledning lite lugnare efter samtalet med Callistor. Pojken bestämde att Atrestro fick bli han nya namn. I alla fall tills att han kunde minnas sitt riktiga.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)