"Titta vad jag hittade, grabbar!" röt den stora mannen. "Ännu en liten goding. Jag tror att det är dags för oss att ha lite kul."
Pojken kunde känna andedräkten från mannen och såg skräckslaget på hur några av de andra männen långsamt närmade sig honom med sina svärd i högsta hugg.
"Snälla, låt mig gå!" stammade pojken. "Jag vill er inget illa."
Plötsligt tog pojken mod till sig och körde hårt upp sitt knä i mannens skrev. Mannen skrek till och tappade taget om tröjan. Pojken nästan kastade sig ut genom entrédörren och vips så var han ute i snön igen. Han sprang så snabbt han kunde och brydde sig inte om att kylan stack som spikar mot hans hud. Hur har jag hamnat i denna röra?
Efter ett tag kom pojken fram till en stor mörk skog. Han stannade och studerade de höga vackra träden som till stor del var täckta av snö. Är detta vägen hem? Om inte annat så kanske jag kan hitta en sovplats där männen från puben inte kan hitta mig.
Pojken gick in i skogen och slogs av att det var mindre kallt där inne. Träden var så breda att de bildade ett tak över marken så att nästan ingen snö kunde komma in. Pojken gick längre och längre in i skogen och stannade när han hittade en låg gran med rosa barr. Detta får bli min sovplats i natt.
Pojken skulle precis lägga sig när han hörde ljudet av fortsteg snabbt närma sig.
"Vem där?" ropade han och gjorde sig beredd att springa igen.
"Det är bara jag." Den blonda pojken från puben dök upp ur mörkret. I den ena handen höll han en ljuslykta och i den andra en brun tygsäck.
"Varför har du följt efter mig? Jag menade inget illa med att dyka upp på er bar! Jag behövde bara värma mig."
"Oroa dig inte. Jag är inte en av dem."
"Inte? Vem är du då?"
"Mitt namn är Callistor. Jag såg hur de behandlade dig och jag ville ge dig något att äta. Du såg verkligen hungrig ut."
"Jag antar att jag får lita på ditt ord."
"Du har inte så många valmöjligheter om du inte vill svälta ihjäl." Callistor log och gav säcken som innehöll mat till pojken.
"Tack, det var snällt av dig", svarade pojken och strök tillbaka det långa bruna håret. "Vad gjorde du på baren förresten?"
"Jag jobbar där."
"Varför då? De verkar inte speciellt vänliga."
"Jag har inget val. Sedan lord Scarbonne tog över Mesmerita har hela landet varit i kaos. Det finns inga jobb kvar. När vi ändå frågar ut varandra, vad heter du?"
"Jag minns faktiskt inte. Jag vaknade upp i ett skjul tidigare i kväll och jag verkar lida av någon slags minnesförlust. Men jag ska hitta tillbaka till mig själv!"
"Jag tycker att du ser ut som en typisk Atrestro. Det namnet passar dig."
"Ja, det låter inte så dumt. Förresten, vad arbetar du som på baren? Servitör?"
Callistor såg genast bekymrad ut och tittade sig nervöst omkring. "Jag kan inte stanna längre, det är för riskabelt. Jag hoppas att du finner vad du söker. Var försiktig bara!"
"Det ska jag vara. Tack för maten!"
De båda pojkarna tog farväl av varandra och Callistor försvann ut i mörkret. Pojken lade sig under granen och försökte somna. Han hade ingen aning om vad Mesmerista var för ett land eller vem han själv var, men han kände sig av någon anledning lite lugnare efter samtalet med Callistor. Pojken bestämde att Atrestro fick bli han nya namn. I alla fall tills att han kunde minnas sitt riktiga.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr, julkalender, HBTQ.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
