Efter flera timmars promenad kom Atrestro och Callistor ut ur den stora skogen. De kunde på håll se ett gigantiskt slott som delvis var inbyggt i berget. De höga spetsiga tornen sträckte sig högt mot himlen och runt slottet var en hög mur uppbyggd. Framför slottet låg en liten stad som var full av liv. Människor rände omkring på byns gator och torg för att uträtta sina vardagssysslor.
"Vi är framme", sa Callistor. "Det där är lord Scarbonnes slott."
Atrestro stirrade på slottet. "Det är mycket större än jag föreställt mig."
"Nu ska vi bara ta oss in."
"Den där muren är rätt hög och det vimlar säkert av vakter i trädgården."
"Om vi bara kunde hitta något att kamouflera oss med."
Atrestro fick plötsligt syn på en vagn som stod parkerad bredvid en stuga. Flaket var fyllt av hö och en idé gick upp för honom. Han tog Callistors hand och de båda pojkarna smög försiktigt fram till vagnen.
"Vad håller du på med?" frågade Callistor.
"Jag tjuvlyssnar." Atrestro pekade mot ett av de små fönstren på stugan.
En grov mansröst hördes plötsligt. "Då ger jag mig av till slottet, älskling. Vi ses i kväll!"
"Var försiktig bara", svarade en orolig kvinnoröst. "Du vet vad som kan hända om man inte är lord Scarbonne till lags.
"Oroa dig inte. Jag kan försvara mig själv."
Atrestro spärrade upp ögonen. "Jag hade rätt! Han ska leverera höet till lord Scarbonne. Vi kan gömma oss i höet och enkelt ta oss in."
"Nej, det är för riskabelt. De kommer säkert att gå igenom höet innan han släpps in."
"Har du något bättre förslag?"
"Nej, det har jag i och för sig inte."
Atrestro svarade inte utan skyndade sig upp på vagnen och kröp djupt ner i det väldoftande höet. Callistor följde försiktigt efter honom. När de hade lagt sig till rätta så att de inte syntes utifrån kunde de andas ut för en stund.
"Jag är förvånad över hur impulsiv du helt plötsligt har blivit", viskade Callistor och log.
"Jag är rätt förvånad själv om jag ska vara ärlig", svarade Atrestro och kysste Callistor på munnen. "Men jag är glad över att ha dig vid min sida. Jag hoppas bara att vi kan finna det vi söker där inne."
"Om inte annat så kan vi roa oss med att sätta lord Scarbonne på plats en gång för alla. Han har styrt Mesmerita med järnhand länge nog."
Plötsligt hörde de hur mannen kom ut ur stugan och klev upp på hästen. Vagnen skakade till och började åka. Atrestro och Callistor kunde inte se något annat än marken under dem genom springorna i vagnens botten. Sanningen om var jag kommer ifrån måste finnas där inne.
Efter en kort stund stannade vagnen tvärt till.
"Halt!" ropade en annan mansröst. "Vad vill ni?"
"Jag kommer med hö till lord Scarbonnes stall", svarade mannen på hästen.
"Har du blivit kallad?"
"Ja, jag har alla papper här om ni vill se."
Atrestro höll Callistors hand och pressade den hårt av nervositet. De båda pojkarna höll andan för att inte bli avslöjade.
"Pappren är godkända", svarade mannen som Atrestro antog var en vakt. "Men vi måste gå igenom höet innan du kan passera!"
Atrestro kände plötsligt hur hans hjärta slog snabbare än någonsin. Snälla, låt dem inte hitta oss.
Plötsligt kom en högaffel farande genom höet och träffade Callistor i armen! Han började genast blöda och höll för munnen på sig själv för att inte skrika av smärta.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
