Atrestro och Callistor haltade fram över den nu snötäckta ängen mot Smaragdia som tornade upp sig framför dem. Staden bestod av höga hus i klara pastellfärger och flera av dem hade höga torn på toppen.
"Vad vackert det är", sa Atrestro medan de gick över en bro som ledde in i staden.
"Ja", svarade Callistor. "Det här är Mesmeritas huvudstad. Jag brukar åka hit lite då och då för att handla mat när jag inte orkar jaga."
"Var bor din vän?"
"Hon bor vid torget. Det ska bli kul att träffa henne igen!"
Torget låg i mitten av Smaragdia och just den här dagen var det marknad. Mängder av människor hade samlats för att köpa, byta och sälja varor i någon av alla stånd som stod utställda. Pojkarna stannade till framför ett högt rosa hus.
"Här är det!" sa Callistor och knackade på den stora porten. "Jag hoppas att hon är hemma bara."
Dörren öppnades och de båda pojkarna möttes av en vacker flicka med långt brunt hår. Hon var klädd i en blå tajt klänning och ett par skinnstövlar.
Flickan log och kastade sig i Callistors famn. "Callistor! Gud, vad kul att se dig! Det var inte i går. Varför har du inte hälsat på mig på länge?"
"Förlåt, gumman!" svarade Callistor. "Jag har haft fullt upp den senaste tiden."
"Du är alltid så upptagen, snygging. Vem är din vän?"
Callistor knuffade fram Atrestro. "Det här är Atrestro. Vi är på jakt efter lord Scarbonnes slott."
"Trevligt att träffas", sa Atrestro och skakade hand med flickan.
"Detsamma", svarade hon. "Mitt namn är Magistra. Vad ska ni göra hos lord Scarbonne förresten? Det är inte säkert där. Hans vakter omringar hela området."
"Det är en lång historia", sa Callistor. "Vi tänkte att du kanske kunde hjälpa oss. Är det okej om vi sover här i natt?"
"Självklart! Ni är så välkomna så. Vad har du gjort med huvudet förresten?"
"Vi råkade ut för en liten olycka med ekan på vägen hit".
Magistra visade in pojkarna i huset. De gick upp för en lång trappa för att komma till hennes hem som låg på övervåningen. Hemmet var vackert inrett med mjuka soffor och eleganta träväggar med inristade mönster på. Hon hade ett stort vardagsrum, ett litet kök samt två små sovrum. På väggarna i vardagsrummet hängde flera typer av vapen, bland annat ett svärd och ett armborst.
"Slå er ner", sa Magistra. "Jag ska hämta lite bandage och varmt vatten till Callistors sår. Ni kan ju beundra min vapensamling så länge."
De båda pojkarna satte sig ner i en av sofforna.
"Vad skönt att äntligen få vila", sa Callistor.
"Ja", svarade Atrestro. "Jag trodde att vi skulle frysa ihjäl."
"Jag har inte hunnit tacka dig för att du räddade mitt liv."
"Det var så lite så."
"Nej, verkligen inte! Det är ju mitt liv vi pratar om."
"Jo, det är sant. Jag var så rädd att jag hade förlorat dig." Atrestro böjde sig fram och försökte kyssa Callistor.
"Nej, inte här", sa Callistor och knuffade bort honom. "Magistra skulle nog inte uppskatta det."
"Varför inte?" Atrestro såg sårad ut.
"Hon och jag var ett par en gång i tiden och hon är rätt svartsjuk av sig."
Atrestro kände plötsligt hur svartsjukan bubblade upp inom honom.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
