Atrestro vaknade av att Callistor kysste honom på kinden. Drömmer jag?
"Vakna, älskling! Vi har en lång resa framför oss.". Callistor log.
"Det är så härligt att se dig le igen!" sa Atrestro och gav Callistor en kram.
"Jag mår mycket bättre i dag. Det hjälpte verkligen att prata med dig i går. Jag antar att jag bara behövde öppna upp mig för någon för att slippa ångesten."
"Du kan alltid prata med mig."
"Tack, sötnos!"
"Har du varit vaken länge?"
"En timme ungefär. Jag har bett Magistra följa med oss till lord Scarbonnes slott. Hon är den enda av oss som vet hur man tar sig in."
"Så bra."
"Du är väl inte svartsjuk fortfarande?"
"Nej, inte efter i går. Nu vet jag hur du känner för mig."
Pojkarna gick ut i vardagsrummet och åt frukost tillsammans med Magistra. Efteråt packade de ihop sina saker och gjorde sig redo för avfärd.
"Vänta lite", sa Magistra när de var på väg ut genom dörren. "Jag höll nästan på att glömma min älskling!"
Callistor och Atrestro såg fundersamt på varandra. Magistra gick tillbaka till vardagsrummet och hämtade sitt armborst från väggen och återvände med ett charmigt leende.
"Nu är jag redo för att möta lord Scarbonne!" sa hon.
Efter att ha hyrt varsin häst lämnade de Smaragdia. Atrestro saknade tryggheten av att vara i en stad men såg fram emot att få reda på sanningen om sitt tidigare liv. Jag hoppas att madame Simsek hade rätt när hon sa att jag skulle finna det jag söker hos lord Scarbonne. Efter att ha ridit i snöovädret i några timmar kom de fram till en lada som låg alldeles intill ett stort berg. Från toppen av berget rann ett vattenfall ner i en liten älv. De klev av hästarna och Magistra pekade mot vattenfallet.
"Vi måste till andra sidan för att kunna fortsätta resan", sa hon.
"Menar du att vi måste klättra?" frågade Atrestro.
"Nej, vi ska gå genom vattenfallet."
"Nu förstår jag inte vad du menar", sa Callistor.
"Bakom vattenfallet ligger en dold tunnel där vi kan ta oss genom. Men det kan bli rätt farligt. Det finns alla möjliga sorters djur där inne."
"Jag längtar redan", sa Atrestro ironiskt. "Vad väntar vi på?"
"Vi kommer att behöva all kraft vi kan få så jag föreslår att vi övernattar i ladan innan vi fortsätter."
De gick in i ladan som var fylld av hö. Atrestro och Callistor kastade sig i höet medan Magistra roat såg på.
"Småpojkar", sa hon glatt.
"Det är riktigt mysigt här", sa Atrestro samtidigt som han kastade lite hö i håret på Callistor. "Jag kommer att sova gott här."
"Det kan ni behöva. Morgondagen kommer att bli riktigt ansträngande."
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
