Atrestro och Callistor skyndade sig in i den mörka tunneln i jakt på Magistra. De kände hur tunneln blev bredare ju längre in de kom och det drog kallt längs marken.
"Ser du något?" frågade Atrestro oroligt.
"Inte mycket", svarade Callistor. "Ljuset på andra sidan är alldeles för litet."
"Tänk om utgången är blockerad?"
"Låt oss hoppas att den inte är det."
Atrestro kände sig riktigt orolig. Han kunde bara tänka på att hitta Magistra. Tänk om något har hänt henne? Han hade fortfarande dåligt samvete för det som hänt i ladan. Om något hade hänt Magistra skulle han aldrig kunna förlåta sig själv. Pojkarna ökade takten och hörde hela tiden ljudet av hästhovar tätt bakom dem. Plötsligt kände Atrestro hur marken försvann under honom. Han skrek till och föll ner i mörkret samtidigt som han höll hårt om repet hans häst var fastbunden i.
"Atrestro, vad hände?" Callistors röst ekade i den långa tunneln. "Mår du bra?"
Atrestro kände hur han hängde mot en stenvägg och var livrädd för att tappa taget om repet.
"Jag tror att jag föll ner i ett hål av något slag!" svarade han.
"Fan också! Häng kvar så ska jag försöka dra upp dig."
"Jag ska ingenstans. Men skynda dig, Callistor. Jag är rädd!"
Callistor ledde Atrestros häst bakåt och Atrestro kunde känna hur han långsamt drogs uppåt.
"Lämna mig inte!" ropade han skräckslaget.
"Håll i dig bara!"
Atrestro stötte plötsligt till en sten och började återigen falla neråt. Han skrek ut Callistors namn och viftade med armarna omkring sig i hopp om att få tag på en rot eller något annat att hålla sig i. Men så hörde Atrestro ett surrande ljud och kände hur något greppade tag om hans tröja. Vad är det som pågår? Han lyftes uppåt och kunde snart se siluetten av Callistor framför sig.
"Vad är det som händer?" frågade Callistor. "Flyger du?"
"Jag vågar inte vända mig om för att se efter."
Callistor tog ett litet steg framåt och kisade för att se vad det var som hade hjälp Atrestro upp.
"Atrestro, det är ett djur!" skrek han och drog sitt svärd.
Atrestro hann knappt reagera förrän han kastades bakåt i tunneln. Han skrapade ben och armar mot gruset på marken och rullade flera varv innan han slutligen stannade. Atrestro låg stilla en stund och kände hur det rann blod längs ryggen. Det surrande ljudet hördes fortfarande och Atrestro drog även han sitt svärd.
"Atrestro", skrek Callistor. "Mår du bra?"
"Jag blöder", svarade Atrestro med hes röst. "Ser du något?"
"Nej, ingenting."
I samma stund som Atrestro reste sig upp hördes ett surrande ljud några meter bakom honom. Atrestro vände sig om och såg hur ljuset de tidigare hade sett plötsligt blev mycket större, som om något hade flyttat sig från utgången. Det blev plötsligt mycket ljusare i hela tunneln och Atrestro kunde se hur en flock jättebin kom flygande mot honom.
Andra bloggar om: HBT, jul, prosa, noveller, fantasy, julkalendrar, litteratur, äventyr.
Bimbo Boy
http://www.bimboboy.com
